Den norska juryn för Rivertonpriset, priset för årets bästa norska deckare, har beslutat att ge 2014 års pris till Karin Fossum för Helveteselden. Jag har inte hunnit läsa den än, men det ska bli spännande! Fossum har ju varit ganska ojämn genom åren, men förhoppningsvis innebär det här att hon är på topp igen. Min favorit bland hennes många deckare är annars Älskade Poona (2000), som för närvarande bara finns att köpa som ljudbok och e-bok (men naturligtvis finns på bibliotek och antikvariat också). Den rekommenderas varmt om man vill vänta tills den svenska utgåvan av Helveteselden kommer i pocket. Här finns mer information om Helveteselden och en kommentar från den överraskade vinnaren.
Månad: mars 2015
CrimeGarden laddar för Krimimessen i Horsens!
I helgen, 21-22/3, är det dags för den årliga danska deckarmässan Krimimessen i Horsens. Tänk er bokmässan i Göteborg fast mindre och bara om deckare – och dessutom hållen i ett gammalt fängelse. Kan knappast bli mycket bättre! I år kommer jag att medverka under båda dagarna och ge två föreläsningar och dessutom delta i ett estradsamtal om min bok Swedish Crime Fiction: The Making of Nordic Noir som kom förra året (bara 129 kr på Adlibris om ni missat den). Ska bli väldigt roligt!
Just nu jobbar jag med förberedelserna, och de här veckorna är överhuvud taget en väldigt intensiv jobbperiod för mig med många framträdanden i olika sammanhang, extremt kul men också stressigt. Dessutom håller jag på att ta körkort, vilket också är en tidsslukare av rang. Därav har det inte blivit så många recensioner som vanligt – men var lugna, det kommer, jag har ändå hunnit läsa en del på kvällarna.
Mina framträdanden i Horsens i helgen är följande:
Kristianstadbesök och deckarrecensioner i Kristianstadsbladet
Det var väldigt trevligt i Kristianstad i går kväll och många hade sökt sig till Lilla salen i Kulturkvarteret där jag föreläste om svenska deckare. Det var särskilt roligt också att deckarförfattaren Cherstin Juhlin och några av mina vänner från Kristianstad och Hässleholm dök upp. Insåg även att jag borde läsa på bättre om diskussionerna kring Bo Baldersson och vem som låg bakom pseudonymen. Det är ett ämne som uppenbarligen fortfarande engagerar många.
… och från Oslo, via Kiefer till Kristianstad
Gästföreläste om Nordic Noir för masterstudenter vid Institutionen för medier och kommunikation vid Oslo universitet i måndags. Det var väldigt kul med engagerade, pålästa och frågvisa studenter. Jag passade även på att göra lite förberedelser inför deckarmässan i Horsens, Danmark, nästa helg tillsammans med Else Barratt-Due från NRK. I Horsens ska vi tillsammans ha ett estradsamtal där vi talar om min bok Swedish Crime Fiction: The Making of Nordic Noir.
Den stora deckarhändelsen i Norge just nu när Oslos Krim-mässa var överstökad var annars Jo Nesbøs nya roman, en liten kort sak som bär titeln Blod på snø. Det är en helt fristående deckare, alltså ingen Harry Hole, och tydligen har den fått lite blandade recensioner. Men alla Oslos bokhandlare skyltade med den i stora mängder. Eftersom den visade sig kosta nästan 300 kr, blev det tyvärr ingen bok för min del och således heller ingen recension här inom den närmaste tiden (men den finns redan på svenska, billigare).
Från Helsingborg till Oslo
Trots dagens underbara väder kom det många och lyssnade när jag pratade om kvinnliga detektiver idag. Helsingborgs stadsbibliotek är ett fantastiskt fint bibliotek, där jag faktiskt aldrig varit förut – men jag fick en fin bok om bibliotekets tillkomst, så nu vet jag allt om arkitekturen och tankarna bakom byggnaden. Under våren har biblioteket ett deckartema där de också får besök av författarna Anna Jansson, Carin Gerhardsen, Hans Koppel (Peter Lidbeck) och Kristian Lundberg, samt anordnar en mängd andra deckarrelaterade aktiviteter. På bibliotekets deckarkonto ska också noteras att Stefan Ahnhem i sin debutdeckare från förra året, Offer utan ansikte, lät ett av morden begås just på Helsingborgs stadsbibliotek. Där hittas den vasstungade bibliotekarien Elsa Hallin brutalt mördad i en undanskymd läsesal.
I morgon bär det av betydligt längre norrut, nämligen till Oslo. För den som tycker det är tråkigt att helgens Krimfestival i Oslo nu är över, fortsätter dock deckaraktiviteterna i staden även i morgon, måndag. Då gästföreläser jag på Oslo universitet om “The Making of Nordic Noir” kl. 12.15 – ser fram emot det!
Om kvinnliga detektiver i Helsingborg
Idag är det internationella kvinnodagen och här på CrimeGarden firar vi detta med att hålla ett föredrag om kvinnliga detektiver på Helsingborgs stadsbibliotek i eftermiddag, 14.00 – hoppas vi ses där! I Helsingborgs Dagblad finns idag en intervjuartikel där Per Ohlsson har talat med mig apropå detta. Artikeln hittar ni här, av någon anledning har man lagt den på familjesidan…
CrimeGarden recenserar: Dog City Blues av Jacob Härnqvist
Ytterligare en i raden av fjolårets intressanta nyheter i den svenska deckarfloran är Jacob Härnqvist. Hans deckardebut, Dog City Blues, är en hårdkokt – och ovanligt blodig – thriller som utspelar sig i Malmö.
Den före detta polisen och nyktre alkoholisten Leo Skantze driver en boxningsklubb där han själv också arbetar som tränare. Ekonomin är dock rätt knackig och när han får erbjudande om att hjälpa sina före detta kollegor med ett mindre spaningsuppdrag tvekar han inte länge innan han tackar ja. Men det ena leder till det andra. Plötsligt har Leo både polisen och Malmös juggemaffia emot sig, och han hamnar i tuffare och tuffare konfrontationer. Som tur är behöver han inte klara sig helt själv utan han har boxningstränarkollegan Bastian – en lojal mördarmaskin som verkar sakna alla spärrar – som sin ständiga backup.
CrimeGarden recenserar: All inclusive av Hans Gunnarsson
Efter att ha läst semestermålsdeckaren En mörkare himmel av Mari Jungstedt och Ruben Eliassen föreställer jag mig att Hans Gunnarssons All inclusive ska vara något liknande, men kanske mer sett ur turistens perspektiv. Inget kunde vara mer fel.
Hans Gunnarsson har tidigare publicerat ett antal romaner och novellsamlingar, men All inclusive är hans första försök i deckargenren. Boken innehåller mysterium och några människor dör, men någon egentlig deckare är det ändå inte. Det finns inga utredande eller uppklarande inslag och det är aldrig spännande. Genomgående görs då och då (mestadels kritiska) referenser till deckargenren, men då dessa aldrig finner gestaltning i berättelsen förblir de bara just referenser. Drivet att ändå fortsätta läsa ligger i önskan att trots allt få veta hur allt hänger ihop, men även på den punkten är romanen något av en besvikelse.