I höstas tipsade jag för Gota Media om 5 böcker som på olika sätt varit avgörande utvecklingen av den svenska deckaren de senaste decennierna. Artikeln publicerades ursprungligen här i Borås Tidning, men återges också nedan.
Deckarrecensenten Kerstin Bergman tipsar om fem böcker som på olika sätt utgör vändpunkter för den moderna, svenska deckaren.
Mördare utan ansikte (1991) av Henning Mankell
”Mördare utan ansikte” markerade en nystart för den svenska deckaren och inledningen på Nordic Noir-vågen. Mankell satte standarden för den ideala svenska deckaren, polisromanen med samhällskritiska inslag. Nytt i jämförelse med föregångarna Sjöwall och Wahlöö var småstadsmiljön i Ystad och de internationella utblickarna.
Händelser vid vatten (1993) av Kerstin Ekman
Med ”Händelser vid vatten” bidrog Ekman till att göra den svenska deckaren mer rumsren. För första gången betraktades en svensk deckare också som ”finlitteratur”, inte enbart som underhållningslitteratur eller politisk litteratur. Ekman visade att litterärt språk och extensiv naturskildring hade sin plats även i den svenska deckaren.
Sprängaren (1998) av Liza Marklund
Med ”Sprängaren” inleddes 2000-talets ”kvinnovåg” på den svenska deckarscenen. Marklund skapade journalisten Annika Bengtzon som blev först ut av alla de kvinnliga, svenska detektivgestalter som sedan kämpade med livspusslet. Dessutom introducerade Marklund feministiska inslag i den tidigare så manligt och patriarkalt präglade genren.
Män som hatar kvinnor (2005) av Stieg Larsson
Larsson är först ut att på allvar bryta polisromanens dominans och våga leka med deckargenren. Han blandar seriemördarthriller, pusseldeckare, hårdkokt deckare, barn- och ungdomsdeckare, polisroman, rättegångsroman med mera, och inspirerar till en breddning av genren. Efter Larsson följde en explosion av genrevariation och hybridisering på den svenska deckarscenen.
Snabba cash (2006) av Jens Lapidus
Lapidus är först ut med att på allvar föra in det mångkulturella Sverige i deckarnas värld, när han i ”Snabba cash” låter flera av sina huvudpersoner komma från Stockholms invandrartäta förorter. I och med Lapidus Stockholm noir-serie blir det också accepterat att skildra kriminella och deras perspektiv och motiveringsgrunder på ett betydligt mer komplext sätt än vad som tidigare gjorts.
Nu är det snart dags! 15-18 november är det åter tid för Svenska Deckarfestivalen i Sundsvall. Jag är som vanligt där som festivalens huvudmoderator, men också som deckarförfattare. All info återfinns här. Och vill du läsa mer om mig som författare på festivalens hemsida kan du klicka här. Hoppas vi ses i Sundsvall!
I år är det 30 år sedan Kerstin Ekmans Händelser vid vatten kom ut. På Svenska deckarakademins blogg skriver jag om vad boken betytt för den svenska deckaren som genre. Min text kan du läsa här.
Lördagen den 18 mars kl 12-16 hålls den första Skånska Deckarmässan på Lunds Stadsbibliotek!
Kom och träffa 33 skånska deckarförfattare, botanisera bland bokstånden, köp signerade böcker och lyssna på spännande scensamtal. Det finns också en skånsk deckartipspromenad med fina priser. Fritt inträde – Varmt välkomna!
Scensamtalen leds av mig och Gunilla Wedding. Medverkande författare är: Kristina Agnér, Krillan Ahlsén, Elisabeth Andersson, Kerstin Bergman, Sofie Bjarup, Mikaela Bley, Anna Breitholz Monsén, Kjell Eriksson, Tina Frennstedt, Eva & Claes Fürstenberg, Jessica Jarlvi, Tony Johansson, Cherstin Juhlin, Anna Karolina, Helena Kubicek Boye, Christina Larsson, Kajsa Leo, Martin Ljungqvist, Kalle Löfqvist, Jens Lönnaeus, Olle Lönnaeus, Set Mattsson, Dan Nilsson, Olséni & Hansen, Ingrid Remvall, Cecilia Sahlström, Frida Skybäck, Malin Stehn, Helena Stjernström, Linda Ståhl, Markus Tullberg, Karin Wahlberg och Bim Wikström
Skånska Deckarmässan arrangeras för första gången på Lunds stadsbibliotek för att uppmärksamma och stärka Skånes plats på den svenska deckarkartan. Mässan är ett samarrangemang mellan Folkbiblioteken i Lund, Svenska Deckarakademin, CrimeGarden, Deckardårarna, Bokfabriken, Makadam förlag och Word Audio Publishing (WAPI).
Själv är jag med som både moderator och författare, och dessutom är jag tillsammans med Gunilla Wedding initiativtagare till Skånska Deckarmässan. För utom på Facebook, dit länkarna leder, finns mässan även här på Instagram.
… här är en text jag skrev då som tål att läsas fortfarande:
Min första tanke när beskedet att Henning Mankell avlidit kom igår var att det innebar slutet på en era. Inte för att hans död på något sätt skulle innebära slutet för den svenska deckarens utveckling och framgångar. Men den manifesterade ändå, åtminstone för mig, att den svenska deckartraditionen på något sätt gått vidare. Man skulle kunna säga att Mankell under de senaste kvartsseklet varit den svenska deckarens motsvarighet till Astrid Lindgren – folkkär, nyskapande, med stark integritet, ständigt uppmärksammande samhällets orättvisor, med uppmärksamheten riktad framåt men samtidigt präglad av en nostalgi för ett Sverige som inte längre finns. Och på samma sätt som Lindgrens död bekräftade att nu var 1900-talet verkligen över, var det något som avslutades i och med Mankells frånfälle.
På ett sätt skedde det ju redan tidigare, när Mankell i Den orolige mannen(2009) sa farväl till Wallandergestalten, betonade att han med sina nationella perspektiv hörde hemma i det förflutna och att det var dags att gå vidare med nya detektivgestalter, bättre lämpade att hantera den nya transnationella brottsligheten och den globaliserade världen.
Mankell har hela tiden varit en centralfigur inom den svenska deckarboom vi sett de senaste decennierna. Ska man välja ut ett verk som startade det hela är det i princip omöjligt att förbigå Mankells Mördare utan ansiktefrån 1991, och det inte bara av kronologiska skäl. Som Christoffer Carlsson påminde mig om i våras var det ju faktiskt i den första Wallanderromanen Mankell introducerar det tematiska komplex som kom att bli ett av de allra mest centrala i de senaste decenniernas svenska deckare, och som nog till och med är ännu mer aktuellt idag än 1991: frågorna om den roll rasism, xenofobi och den problematiska rollen till den Andre spelar i det svenska samhället.
Många av de svenska deckarförfattare jag samtalat med de senaste åren nämner också Mankell som en av sina viktiga förebilder och/eller inspirationskällor. Med sin Wallander-serie återuppväckte Mankell Maj Sjöwall och Per Wahlöös samhällskritiska polisromantradition, moderniserade den och ledde den in i 2000-talet. Wallanderserien har på många sätt fungerat som en stomme och referensram för hela den svenska polisromanen de senaste decennierna. Och nu när alltfler författare gör egna varianter av genren genom att blanda den med andra deckarsubgenrer och skapa nya hybrid-genrer, genom att skapa nya typer av polishjältar, och genom att föra in nya miljöer och frågeställningar i genren, är det samtidigt Mankells Wallanderserie man bryter mot. Utan den hade den svenska deckaren förmodligen sett väldigt annorlunda ut idag.
Och även om det var Stieg Larsson som på allvar öppnade den internationella (inte minst den anglo-amerikanska) marknaden för de svenska deckarförfattarna, har Mankell spelat en annan och kanske mist lika viktig roll för deckarframgångarna utomlands. Genom sitt aktiva engagemang för AIDS-situationen i Afrika, i Ship to Gaza, och i så många andra internationellt brännande sammanhang och frågor, har Mankell blivit känd och respekterad som en viktig europeisk intellektuell; känd som någon man från internationellt håll ofta bett kommentera svåra och komplicerade politiska skeenden i världen. Jag minns att det svindlade lite för mig när jag insåg att Desmond Tutu hade skrivit förordet till Mankells I Die, But My Memory Lives On: The World AIDS Crisis and the Memory Book Project (2005), Mankells personliga bok om AIDS-krisen. Och Mankells internationella engagemang har gjort att han mer än någon annan bidragit till den kvalitetsstämpel svenska deckare har idag i den internationella publikens ögon.
Mina personliga favoriter bland Mankells deckare är nog Danslärarens återkomst(2000) och just Den orolige mannen (2009), två böcker som jag återvänt till många gånger. En av de största läsupplevelserna när det gäller Mankell var faktiskt annars den engelska översättningen av Kennedys hjärna(2005), Kennedy’s Brain översatt av Laurie Thompson (2007). I Thompsons fina översättning blir Mankells språk mer poetiskt än någonsin i original, och det nya språketfår en främmandegörande effekt som fick åtminstone mig att se Mankelldeckaren med andra ögon.
Precis som deltagarna i The Memory Book Project kommer Mankell att leva vidare genom sina texter. Även om han inte längre finns bland oss kommer han att fortsätta inspirera så väl deckarförfattare som forskare till nya tankar och böcker, och hans deckare kommer att leva vidare och fortsätta att roa, skrämma och upplysa läsare över hela världen.
PS. Ni som vill läsa mer om Mankells deckare hittar ett kapitel i min Swedish Crime Fiction: The Making of Nordic Noir (2014). Det kapitlet bygger i sin tur på ett antal akademiska artiklar jag skrivit under åren där jag diskuterar Mankells böcker:
”Paradoxes of Understanding the Other: Mankell Explores the ‘African Darkness’”, i Scandinavian Studies 82.3 (Fall 2010): 337–354 (länken är till JSTOR, vilket kräver att man är inloggad via ett universitet eller bibliotek där man har tillgång till JSTOR).
“Initiating a European Turn: Negotiation of European and National Identities in Mankell’s The Troubled Man (2009)”, i Scandinavica, 51.1 (2012): 56–78.
“The Good, The Bad, and the Collaborators: Swedish World War II Guilt Redefined in 21st Century Crime Fiction”, i Imagining Mass Dictatorships: The Individual and the Masses in Literature and Cinema, red. M. Schoenhals och K. Sarsenov. (New York: Palgrave, 2013): 183–210.
På årets bokmässa i Göteborg var det premiär för Swedish Noir Cocktails, en annorlunda cocktailbok som jag skrivit tillsammans med drinkexperten Hans-Olov Öberg.
Vi har skapat helt nya ”signaturdrinkar” till 33 svenska deckarförfattare och dessutom bjuder vi på en massa deckarkunskap och mixologiska finesser. Så medan du testar en ny fredagscocktail kan du också lära dig en hel del om den svenska deckarhistorien och om vad nordic noir egentligen är. Vad dricks det egentligen i dagens deckare? Och vilken cocktail passar bäst till Håkan Nesser? Anna Jansson? Eller Stefan Ahnhem? Årets presentbok och julklapp – om deckarälskaren själv får välja!
Här kommer lite reklam för ett evenemang relaterat till en av mina egna böcker, Förgätmigej, som kommer ut i pocket nu i maj (och som för övrigt säljs till ett väldigt lågt pris inbunden hos Adlibris just nu). Välkomna till Höör den 19/5!
Jag har skrivit en gästblogg hos Svenska Deckarakademin om skånska deckare. Jag tyckte det var dags eftersom det pratas så mycket om alla deckare från norra Sverige. Det kommer faktiskt minst lika mycket söderifrån. Ni kan läsa hela texten här.
… och för åttonde året är jag där som festivalens huvudmoderator. Nu drar festivalen igång på onsdag och jag ser fram emot årets roligaste jobbdagar. Hela festivalprogrammet hittar ni här. Och med anledning av jubileet har man även skrivit en krönika över festivalens tio första år, spännande läsning som ni hittar här. Och här ett par nostalgibilder från mitt första år som festivalmoderator 2014:
I år har jag av olika skäl inte hunnit läsa lika mycket som vanligt, men den bok som mer än övriga jag läst fångat mig i år är Åsa Larssons Fädernas missgärningar, den efterlängtade och avslutande delen i Rebecka Martinsson-serien. Första kapitlet var så där bra att jag fick rysningar, och jag tänkte redan när jag läste det att jag skulle bli väldigt förvånad om Svenska Deckarakademin inte utsåg Fädernas missgärningar till årets bästa svenska deckare.*
Jag hinner inte skriva någon ordentlig recension av Åsa Larssons bok nu, och även om resten av boken inte nådde samma magiska nivå som första kapitlet och den som helhet dessutom är lite väl lång, är det en RIKTIGT bra deckare som varmt rekommenderas. Ni vet alla hur fantastisk Larsson är på att gestalta karaktärer och miljöer (med Ragnhild Pekkari och Börje Ström har hon överträffat sig själv i den nya boken), och den här gången har hon dessutom lyft sitt fina språk ännu ett snäpp. Det är många formuleringar och bilder som bara känns ”wow”, utan att för den skull störa läsflytet. Så ska ni bara läsa en svensk deckare i år är detta min rekommendation.
Gillar ni Åsa Larsson och deckare mer generellt – vilket ni självklart gör eftersom ni hittat hit – tycker jag också att ni ska passa på att läsa Katarina Gregersdotters nyutkomna artikel, ”North Actually: The Meaning of Place in Åsa Larsson’s Crime Novels About Rebecka Martinsson” i senaste numret av Journal of Northern Studies (Vol. 15, No. 1, 2021). Som titeln indikerar handlar den om den roll platsen spelar i Åsa Larssons fem första Rebecka Martinsson-deckare. Låt er inte avskräckas av att det är akademiskt och på engelska, det fixar ni utmärkt.
* Jag är själv ledamot av Svenska Deckarakademin, men sedan jag började skriva egna deckare har jag ingen som helst insyn i bedömningen för akademins svenska priser då ”aktiva svenska deckarförfattare” inte får delta i de jurygrupper som bedömer de svenska böckerna. Sedan jag läste Fädernas missgärningar har dock akademin nominerat den som en av årets fem bästa deckare, så jag är uppenbart inte ensam om att värdera boken högt. Vilken bok som får priset avslöjas den 21 december i samband med akademins Deckarfestival i Eskilstuna.