I sluten av förra veckan var jag som ni redan vet i Tallinn. Nordiska ministerrådet hade bjudit dit mig för att delta i en dag om Nordic Noir som hölls i anslutning till Tallinns bokmässa på Nationalbiblioteket i, just det, Tallinn. Själva biblioteket i sig var en otrolig skapelse i sen sovjetarkitektonisk stil:
Insidan var också ganska intressant, och i salen där Nordic Noir-dagen hölls hade man satt upp en utställning om svenska deckare längst bak. Det var en utställning som tydligen turnerar för jag hörde talas om den när jag var i Villnius också för ett tag sedan, men eftersom texten denna gång var helt på estniska var det svårt att få något egentligt intryck av vad det handlade om – utöver vilka författare som nämndes, vilket väl i princip var de mest välkända namnen.
Intresset för att höra om deckare var i alla fall stort och det var relativt fullsatt i den stora salen, jag skulle gissa på åtminstone runt etthundrafemtio åhörare. Fick dock inte med hela salen på någon bild.
Man hade också lagt fram ett urval av bibliotekets nordiska deckare i estnisk översättning. Det är alltid lite roligt att se hur man förändrar originalens omslag i översättningarna och hur deckare ser ut rent visuellt i olika länder. Här är ett litet urval av vad som fanns till beskådande:
Själva seminariet var intressant som helhet, även om kvaliteten på inslagen varierade en del. Det huvudsakliga temat var ju Nordic Noir, men det var också ett par baltiska inslag – och det fanns något slags underliggande tanke att även baltiska deckare kanske borde räknas till Nordic Noir. Det hela inleddes med att Jaan Martinson- sportjournalist, bokbloggare och Estlands expert på Nordic Noir – gav en introduktion till ämnet. Det var intressant att höra, även om man som svensk nog har en bild av de nordiska deckarna som skiljer sig en hel del från hur Martinson presenterade dem:
Efter att Martinson hållit sin inledning var det min tur att samtala med den danske deckarexperten Bo Tao Michaëlis och chefen för Nordiska ministerrådet Estlandskontor, Christer Haglund, om vad vi egentligen sysslade med i de nodiska deckarakademierna och hur vi såg på Nordic Noir:
(Bilden tagen av Irina Vassiljeva/Norden.ee) Men även om deckare – inte minst de nordiska – är väldigt populära i Baltikum, verkar det som det finns extremt få lokala deckarförfattare där. Den finsk-estniske författaren Mika Keränen hävdade exempelvis att det bara fanns två estniska deckarförfattare varav han var den ena. Han hade skrivit en deckare som utspelade sig i Tartu tillsammans med en annan författare. Jag förstod aldrig riktigt om det innebar att det bara fanns en estnisk deckare – samtalet fördes på estniska och simultantolkade på en tidvis bristfällig engelska – eller om det utöver paret fanns ytterligare en deckarförfattare. Här är Keränen i samtal med Edward Kess, som var lärare i estniska och estnisk litteratur:
Även en deckarförfattare från Lettland, Nils Sakss, fanns på plats, och han sa sig också vara relativt ensam på sin nationella deckarscen. Här samtalar Sakss med en estnisk författare som heter Eeva Park – hon skrev dock inte deckare:
Den riktigt stora behållningen av dagen var dock ändå att lyssna på när den isländske deckarförfattaren Árni Ϸórarinsson samtalade med Mart Kuldkepp från Tartu universitet om sitt författarskap och om den isländska deckarscenen:
Árni Ϸórarinsson var en väldigt trevlig bekantskap och mhade många kloka saker att säga. Dessutom blev jag väldigt sugen på att läsa hans deckare! Men det är möjligt att jag också är lite orättvis mot en del av de baltiska inslagen eftersom det alltid blir lite konstigt med simultantolkning (här var det ofta uppenbart att allt som sas inte kom med i tolkningen).
Tyvärr hade arrangörerna haft lite otur, och på grund av sjukdom dök varken norska Vigdis Hjorth eller finska Leena Lehtolainen upp. Som helhet var dock besöket och Nordic Noir-dagen i Tallinn en både rolig och lärorik upplevelse, inte minst tack vare de trevliga arrangörerna från Nordiska ministerrådets Estlandskontor, och att rådets representanter från Villnius och Riga – som jag träffade i Villnius i februari – också dök upp, vilket var väldigt kul!
