DIN GUIDE I DECKARDJUNGELN
Idag ”sommartuggar” jag, det vill säga gästbloggar i Boktuggs sommarserie Sommartugg, en bokbranschens motsvarighet till radions sommarprat, kan man säga. Bland annat skriver jag om likheterna mellan att bada och att läsa deckare, och om vad min pappa betytt för mig och mina livsval. Det blir lite mer personligt än vad jag vanligtvis skriver. Hela texten hittar ni här.
Bilden är från sommarens hittills mest fantastiska bad i ett stenbrott utanför Halmstad.
Hoppas ni hinner gotta ner er i soffan och läsa riktigt mycket läskigheter nu under påsken! Påskgodis och deckare är ju en ypperlig kombination. För min del har jag läst Anna Janssons nya mellan passen i skidbackarna (recension kommer snart i Gota Medias tidningar) och nu håller jag på med Karin Slaughters Pretty Girls, som jag köpte på planet hem. Inte dumma alls någon av dem faktiskt.
Vill också passa på att tipsa om en stor deckarartikel i DN idag, skriven av Pontus Dahlman. Där säger bland annat Karl Berglund, litteratursociolog från Uppsala, en massa intressanta saker, och jag och Ann-Marie Skarp får också vara med och uttala oss om vart genren är på väg. Hela artikeln hittar ni här.
Inför sommaren passar Lunds universitet på att gå ut med pressmeddelanden från de olika fakulteterna för att visa att det händer något på universitetet även på sommaren. I år så är det jag som blivit ombedd att representera forskningen vid Humanistiska fakultetet genom att tipsa om bra deckare att läsa i hängmattan. Mina deckartips och en liten video där jag talar om svenska deckare hittar ni här. En variant på engelska finns också, där jag bland annat tipsar om några författarskap som internationella läsare borde se till att upptäcka, det hittar ni här.
Nu när det börjar bli dags för semestrar vill alla skriva om sommar och deckare. I fredags, på Midsommarafton, fanns det en stor artikel om deckarläsning Expressen, skriven av Andreas Utterström (ni hittar den här). Artikeln handlar bland annat om varför vi vill läsa deckare och om förhållandet mellan verkliga och fiktiv brottslighet, och den bygger på intervjuer med mig, Johan Theorin med flera. Läs och begrunda!
Men idag är det lite väl kallt och blött för hängmattor och solstolar, så än så länge får sommardeckarna läsas inomhus.
Jag stöter ofta på frågan om varför man ska bry sig om deckare. Det är ju populärlitteratur och visst läser många det, men är det inte ändå bättre att ägna sig åt att analysera och diskutera ”riktig” litteratur?
Det är en attityd man ofta möter, inte minst inom universitetsvärlden där det finaste man kan göra fortfarande är att studera smal poesi. Men det är inte bara akademiker (och naturligtvis inte alla akademiker) som rynkar på näsan åt populärfiktionen, utan det är en relativt utbredd attityd även bland allmänheten, till och med bland människor som faktiskt gillar att läsa deckare och att se deckarserier på TV.
Men varför det är då så viktigt att analysera och diskutera deckare? Matt Wallace sammanfattar det utmärkt i sin senaste blogg:
Jag har nyligen för första gången i livet börja träna Zumba. Zumba är en dansig träningsform där man i grupp och till musik ska röra armar och ben i takt och på rätt sätt samtidigt som man på något outgrundligt sätt också förväntas rotera på höfterna. Jag är som ni hör inte riktigt där ännu. Men under korta ögonblick får jag ändå en känsla av att jag nog med tiden kommer att kunna knäcka koden, även om det lär dröja. (Nu är det nog några av er som undrar om ni hamnat på fel blogg, men ge inte upp än!) Parallellt med mina tafatta Zumba-försök ägnar jag mig också åt något jag är betydligt bättre på, deckarläsning. Där har jag så att säga redan knäckt koden.
Just nu är det ungefär en månad kvar tills vi i Svenska deckarakademins svenska läsgrupp ska ha kommit fram till vilka fem böcker som ska nomineras till priset för 2014 års bästa svenska deckare. Vilka de fem är kommer sedan att avslöjas på Svenska deckarfestivalen i Sundsvall den 8 november, och den slutliga vinnaren annonseras i Eskilstuna i samband med Svenska deckarbibliotekets 25-årsjubileumsfirande den 22 november. Kontentan är att jag just nu läser för brinnande livet för att hinna tillägna mig och bedöma alla de svenska deckare som – så här års i princip dagligen – trillar ner i brevlådan.
Till skillnad från när det gäller Zumban har jag inga problem med att följa med i svängarna när det gäller deckarna. Jag kan genrekoderna, känner igen mönstren, har inga problem med takt och tempo, och till och med de lite mer udda referenserna och seriemördarna (läs höftrotationerna) går som ett rinnande vatten. Det här är kunskaper och färdigheter som byggts upp under många års intensivt deckarläsande, kunskaper som deckarläsare ofta har eftersom kärleken till genren bygger på en omfattande och gedigen konsumtion. Deckare är snabblästa, deckarälskare hinner alltså läsa många deckare och därigenom bygger de upp stora genrekunskaper. Jag antar att många av er känner igen er i detta.
