En del dagar blir man bara påmind om någonting om och om igen. I förmiddags blev jag intervjuad av en frilansjournalist som arbetade med en artikel om Agatha Christie för M Magasin, och vi diskuterade varför Christie fortfarande är så populär och vad hennes egentliga styrkor är. När sedan posten damp ner i brevlådan fick jag ett paket från Novellix med fyra fantastiskt snygga Christienoveller (Sara R Acedo har gjort de fina retroomslagen), nyöversatta av Helene Ljungmark med anledning av att det den 15 september i år är 125 år sedan Christie föddes.
Och som om inte det skulle vara nog kom det också en inbjudan till en Agatha Christie-konferens på mejlen nu på eftermiddagen. Konferensen hålls i Turkiet i april, jag kommer inte kunna åka men om någon annan är intresserad hittar ni mer information här. Jag ska försöka hinna läsa och skriva något lite mer upplysande här apropå Christie-novellerna endera dagen, än så länge kan jag bara säga att de ser ut som perfekta gå-bort-presenter och verkar lagom långa att läsa på kvällen innan man somnar. Men innan jag får börja läsa Christie är det först förberedelser inför alla författarsamtal jag ska hålla på Bokmässans nya deckarscen, Crime Scene, 26-27 september, och en del andra recensionsuppdrag som gäller.
