Från deckare till spänning?

Idag talar man allt oftare hellre om spänningslitteratur än om deckare. Varför gör man det? Och vem är det egentligen som vinner på det? Jag har funderat över vad detta betyder för den svenska deckaren. [Denna artikel publicerades ursprungligen i Borås Tidning i mars 2021.]

Sedan Stieg Larssons Män som hatar kvinnor publicerades 2005 har deckargenren i Sverige utvecklats enormt. Innan dess var det framförallt Sjöwall och Wahlöös modell för den samhällskritiska polisromanen som utgjorde måttet för en kvalitetsdeckare. Skulle du bli framgångsrik som deckarförfattare var det åt det hållet du skulle sikta. Men Larsson gjorde något helt annat och lyckades ännu bättre. Det internationella genomslag han fick med böckerna i Millennium-trilogin överglänste vida det hans tidigare svenska författarkollegor fått. I jämförelse med Larssons försäljningssiffror stod till och med Henning Mankell sig ganska slätt.

Det som var nytt och originellt med Män som hatar kvinnor var hur Larsson lekte med deckargenren, hur han vågade lämna det väl upptrampade polisspåret och blanda element från ett antal olika deckargenrer. Mest framträdande i den första boken är naturligtvis hur han förenar pusseldeckaren med seriemördarthrillern, men här återfinns även inslag av exempelvis rättegångsroman, journalistdeckare, hårdkokt deckare, barn- och ungdomsdeckare – och naturligtvis polisroman.

Larssons framgångar fungerade som både en ögonöppnare och en inspirationskälla för övriga svenska deckarförfattare. Plötsligt vågade man ta ut svängarna, arbeta med nya typer av huvudpersoner och utmaningen att skapa nya originella genrekombinationer sporrade till en enorm utveckling av genren. I princip ”alla” kombinerade olika deckargenrer, variationen ökade och deckarhybriderna stod som spön i recensenternas slalombackar.

Det här var en utveckling som säkerligen både bidrog till och sammanföll med en enorm växtkraft inom genren. Fler och fler svenska deckare (eller kriminalromaner, som är en term som också kan användas som ett paraplybegrepp, synonymt med deckare) gavs ut varje år, fler och fler översattes, filmatiserades, lästes och dök upp i hyllorna på flygplatser och i boklådor världen över. Larssons framgångar hade dessutom öppnat även den engelskspråkiga marknaden för de svenska författarna och det var som om Män som hatar kvinnor fungerat som ett startskott för en inspirerande frihet inom genren som resulterade i ett framgångsrikt överflöd. So far, so good.

I takt med att genrevariationen ökade började författarna ta ut svängarna ytterligare, blanda in även andra populärgenrer i deckargenren. Lite skräck, lite romance, lite fantasy, lite chick lit – möjligheterna tycktes oändliga. Det här var något förlagen var snabba att haka på. Plötsligt talade man hellre om spänningslitteratur än om deckare. Då kunde man rida på den framgångsrika deckarvågen för att sälja in även sådant som egentligen snarare hörde hemma i framförallt skräck- eller fantasygenren, böcker som innehåller övernaturliga inslag vilket är absolut förbjudet inom deckargenren i sig.

Rubriken ”Deckare” ersätts idag i många fall av rubriken ”Spänning” i förlagskataloger och bokhandelsskyltning. Även när det gäller deckarpriser – Storytel Awards och Crimetime (Specsavers) Awards är bra exempel – får skräck- och fantasyromaner numera ofta vara med och konkurrera om deckarpriserna. I princip är det bara Svenska Deckarakademins priser som fortfarande i praktiken är renodlade deckarpriser. Vi har alltså rört oss en bra bit från Stieg Larsson som förebild. Även om han tangerade skräckgenren i en del av sina thrillerutspel och fantasygenren i Lisbeth Salanders släktskap med superhjältarna, höll han sig hela vägen inom verklighetens – och deckargenrens – krassa ramar.

Vad innebär då detta rent konkret för deckargenren? I bästa fall innebär det att läsare upptäcker nya typer av böcker de inte annars skulle välja spontant, och inte minst innebär det att böcker ur andra genrer än renodlade deckare får mer uppmärksamhet än de skulle ha fått annars. De stora bästsäljarna inom ”spänningsgenren” är trots allt fortfarande deckare utan inslag som bryter det realistiska kontraktet med läsaren (många av dessa bästsäljare innehåller dock inslag av framförallt romance, som ända sedan det nya millenniets början fått allt större plats inom genren). Det kan spänningsböckerna med övernaturliga inslag (ännu?) inte konkurrera med.

I sämsta fall innebär det en urvattning av genren, där läsare känner sig lurade när deckargåtan plötsligt löses på övernaturlig väg och där man har svårt att veta vilka böcker som egentligen är deckare. Där läsare håller sig till de redan etablerade deckarserierna och deckarförfattarna, för där ”vet man vad man får”, istället för att våga testa nya debutanter och författare.

Spelar det här alls någon roll? För förlagen som använder deckarnas framgångar för att marknadsföra och sälja även andra böcker (och som även är drivande bakom priser som exempelvis de ovan nämnda) är det naturligtvis bra, på samma sätt som att allting nu marknadsförs utomlands som Nordic Noir, vare sig det är noir, deckare eller ens av nordiskt ursprung. När det finns ett framgångsrikt koncept vill alla rida på vågen, och att döpa om allt till spänningslitteratur är precis samma sak. För genren i sig och för läsarna är fördelarna betydligt mera tveksamma.

Glad Midsommar!

Share

Deckarforskare fick pris

I samband med Svenska Deckarakademins offentliga framträdande i Eskilstuna igår, då 2018 års deckarpristagare avslöjades (se förra blogginlägget), passade akademin även på att dela ut det sista av förra årets deckarpriser som man av praktiska och logisktiska skäl inte kunnat överräcka tidigare. Det var 2017 års pris för bästa fackbok inom deckarområdet som tilldelades Karl Berglund för boken Död och Dagishämtningar: En kvantitativ analys av det tidiga 2000-talets svenska kriminallitteratur (2017).

Karl Berglund med sin bok och sitt diplom i Eskilstuna igår.

Boken utgör tredje och sista delen i Berglunds doktorsavhandling i littteraturvetenskap vid Uppsala universitet, och den ger en intressant överblick över hur den svenska deckaren egentligen sett ut under 2000-talets första decennium när det gäller detektivgestalter, mördare, mordmotiv, mordmetoder, och så vidare. När boken kom förra hösten skrev jag en understreckare om den i Svenska Dagbladet, som går att läsa här. Tyvärr ligger artikeln bakom en betalvägg, men det går att teckna en gratisprenumeration på två månader om man ändå vill läsa och inte är prenumerant.

Share

Svenska Deckarakademins deckarpriser 2018

Svenska Deckarakademin har hållit sitt höstmöte i Eskilstuna i helgen och då bland annat utsett årets pristagare. I samband med ett offentligt framträdande vid Eskilstuna Stadsbibliotek nu på eftermiddagen avslöjade akademin vilka som tilldelas 2018 års deckarpriser.

Priset för ”Bästa svenska deckare 2018” går till Silvervägen av Stina Jackson, med motiveringen: ”Mörkt och hypnotiskt om marginella existenser i ett stämningsfullt Norrland.” (Du kan läsa mer om vinnarboken här, där jag presenterar den tillsammans med några andra av årets bästa deckardebutanter).

Övriga nominerade var:

Läs mer

Share

Svenska Deckarakademins nomineringar 2018

Nu har vi i Svenska Deckarakademin avslöjat vilka böcker som är nominerade till 2018 års deckarpriser. Det är många namn ni säkert känner igen, men även en del nykomlingar. För ovanlighetens skull hittar ni exempelvis en deckardebutant, Stina Jackson, bland de nominerade till bästa svenska deckare. Det innebär att om hon får det priset blir det inget debutantpris i år – och får hon det inte är det hon som får priset som bästa deckardebutant. Vilka pristagarna blir avslöjar vi i samband med att Deckarveckan på stadsbiblioteket i Eskilstuna avslutas, då akademin har ett offentligt framträdande på biblioteket söndagen den 25 november 14.00, välkomna då!

Här är alltså de nominerade, i bokstavsordning:

Läs mer

Share

Glasnyckeln till Camilla Grebes Husdjuret

Det blev en svensk Glasnyckelvinnare även i år! Skandinaviska Kriminalsällskapet (SKS) pris för bästa nordiska deckare från 2017 gick till Camilla Grebes Husdjuret, ett riktigt bra lästips för er som ännu inte läst den! Pristagaren utses av en jury bestående av femton representanter från de fem olika nordiska deckarakademierna. Min recension av boken från i höstas kan ni läsa här. Mer om priset och en lista över tidigare vinnare hittar ni på Svenska Deckarakademins hemsida här.

Share

Min Understreckare apropå bok om deckarboomen

I Svenska Dagbladet idag (här) kan ni läsa en Understreckare jag skrivit apropå Karl Berglunds bok Död och dagishämtningar, som handlar om den svenska deckarboomen. Berglunds bok, som i år fick Svenska Deckarakademins fackbokspris, handlar om hur den svenska deckaren på 2000-talet egentligen ser ut om vi tittar på den mer statistiskt utifrån de mest framgångsrika författarnas böcker. Bland annat kan man då se att våldet faktiskt inte ökar i deckarna, att den vanligaste huvudpersonen inte är en manlig Wallander-polis utan en kvinna, och att de svenska deckarna präglas av en väldigt vit, hetereosexuell medelklassnorm.

Share

Spännings-kandidaterna till Stora Ljudbokspriset 2017

Nu är det efter allmänhetens omröstning klart vilka fem deckare som är nominerade i Stora Ljudboksprisets spänningskategori 2017. Det blev (länkarna går till Storytel):

Nu ska en jury bestående av Marcus Biderholt, Magnus Utvik, Marianne Rundström, Maria Neij och Björn Kjellman besluta vilken av de nominerade titlarna som vinner årets pris. Priset går till både författare och uppläsare och det man premierar är “bästa upplevelse utifrån kriterierna berättelse och tolkning som därmed skapar en kvalitativ lyssnarupplevelse”. Vem som får priset avslöjas på Ljudboksgalan i Stockholm i mars. Mer om priset kan ni läsa här.

Share

CrimeGarden recenserar Kåda av Ane Riel

Danska deckarförfattare får ganska lite uppmärksamhet här i Sverige, men det är faktiskt fler än Jussi Adler Olsen som översätts och som är riktigt bra. Igår avslöjades att en av de nya danska deckarförfattare som introducerats för svenska läsare i år, Ane Riel, får Svenska Deckarakademins pris för Bästa till svenska översatta deckare 2017 för boken Kåda. Riel belönades 2015 med Glasnyckeln, priset för bästa skandinaviska deckare, för just Harpiks, som nu fått titeln Kåda när den getts ut i fin svenska översättning av Helena Ridelberg.

I Kåda befinner vi oss på en dansk ö. Det är förmodligen 1960- eller 1970-tal, men boken innehåller inga tidsangivelser. På en avlägsen del av ön, förbunden med resten av ön bara genom ett smalt näs, bor en liten familj. Far, mor och den unga dottern Liv som ännu inte börjat skolan. Familjen lever i princip helt isolerat från omvärlden. Modern blir allt större och allt mer orörlig, fadern alltmer folkskygg och paranoid, Liv alltmer fundersam kring de sanningar hon är uppväxt med.

Läs mer

Share

Svenska Deckarakademins deckarpriser 2017

På söndagseftermiddagen avslöjade Svenska Deckarakademin i samband med ett offentligt framträdande vid Eskilstuna Stadsbibliotek vilka som får 2017 års deckarpriser. Akademin har hållit sitt höstmöte i Eskilstuna i helgen och då bland annat utsett årets pristagare. Framträdandet avslutade Deckarveckan, som varje år hålls i anslutning till Svenska Deckarbiblioteket. Utöver de två stora, årliga priserna delar akademin i år även ut ett debutantpris, ett fackbokspris och ett översättarpris.

Niklas Natt och Dag och Camilla Grebe

Priset för ”Bästa svenska deckare 2017” går till Husdjuret av Camilla Grebe, med motiveringen: ”Intrikat intrigbygge och finstämd skildring av människor i avfolkningsbygd.” (Du kan läsa min recension av vinnarboken här).

Övriga nominerade var:

Läs mer

Share