CrimeGarden recenserar Den första lagen av Stefan Christiernin

I raden av bra deckardebutanter 2017 får man inte missa Stefan Christernin, som skrivit en intressant thriller som utspelar sig i Göteborg med omnejd.

Maria Wilkensen återvänder till Göteborg med sin åttaårige som Alex. Bakom sig lämnar hon USA och ett internationellt toppjobb där hon arbetat som projektledare för byggprojekt och liknande i konflikthärdar och krigszoner över hela världen. Med i bagaget finns så väl militärträning som en forskarkarriär.

Läs mer

Share

CrimeGarden recenserar Tryggare kan ingen vara av Dag Öhrlund

En av mina favoriter i den svenska deckarfloden förra året var Dag Öhrlunds Där inga ögon ser (som jag recenserade här). Uppföljaren är också bra, men inte riktigt lika bra.

I Tryggare kan ingen vara får polisen Evert Truut och hans kollegor Carolina Herrera och Måns Schmidt ta en paus från cold case-fallen när någon börjar skjuta mot ett av Stockholms dagis och hotar att göra det igen. Trut blir personligt engagerad då hans barnbarn går på det aktuella dagiset, och han tar tag i det hela med sin sedvanligt fascinerande bufflighet och fördomsfullhet.

Läs mer

Share

CrimeGarden recenserar Jag följer dig av Dan Nilsson

Dan Nilsson debuterade som deckarförfattare 2015 med Bevakaren (som jag recenserade här). Det var en stark debut, och inte minst var det kul att Nilsson introducerade en typ av detektivgestalt som vi inte tidigare hade sett på den svenska deckarscenen: den dedikerade privatspanaren i form av Niklas Lund, som på nätet går under just signaturen ”Bevakaren”.

Niklas Lund återser vi också som huvudperson i Jag följer dig. Nu sitter han i fängelse efter händelserna i förra boken och där får han besök av en annan privatspanare, Jeanette K, alias ”Spanjorskan”, som berättar att någon tagit över Niklas identitet på nätet och skriver inlägg i hans namn. När Niklas får permission reser han till uppväxtorten Eslöv, där han fortfarande har kvar sina avlidna föräldrars hus, och där han snabbt – genom sin digitala dubbelgångares försåt – blir indragen i ett mordfall.

Läs mer

Share

CrimeGarden recenserar Gänget av Katarina Wennstam

Katarina Wennstam har nu hunnit till sin elfte deckare och är väl etablerad som den kanske mest feministiska rösten på den svenska deckarscenen. I samband med bokmässan tilldelades hon också Fredrika Bremer-förbundets nyinstiftade Eva Moberg-pris som ges ”till en skribent som utmärkt sig särskilt inom jämställdhet och mänskliga rättigheter”. I Gänget fortsätter Wennstam att utforska mäns våld mot kvinnor och hur det egentligen ser ut med jämställdheten i dagens Sverige. Den här gången handlar det om sexuella övergrepp mot kvinnor som sker i festsammanhang och vilka konsekvenser dessa kan få för så väl offer som förövare.

Boken inleds med att en man begår självmord och några år senare mördas en av hans gamla vänner. Det gamla grabbgänget ser ut att reduceras snabbt och radikalt.

Läs mer

Share

CrimeGarden recenserar Pappas pojke av Emelie Schepp

Emelie Schepp har nu hunnit till fjärde delen i Norrköpingsserien om åklagaren Jana Berzelius och poliserna Henrik Levin och Mia Bolander, och vi är väl bekanta med hennes huvudpersoner vid det här laget. Denna gång försvinner en sexårig pojke från sitt hem samtidigt som hans mamma mördas. Pappan, som var och handlade när det hände, blir polisens främsta ingång till fallet, samtidigt som det verkar som att han döljer en hel del för dem. Parallellt försöker Danilo Peña som sitter häktad tvinga Jana att ta över hans åtal genom att via bulvaner ge sig på Janas åklagarkollega Per Åström som har hand om fallet. Och det allra mest besvärliga är naturligtvis som vanligt för Jana att hålla hemligheterna ur sitt förflutna gömda från omvärlden.

Bland Schepps huvudpersoner är det framförallt Jana och Mia som skiljer sig från mallen när det gäller poliser och detektivgestalter i svenska deckare.

Läs mer

Share

CrimeGarden vårsolsladdar inför Paris

Idag började jag morgonen med en fotosession ute i trädgården för jag ta bilder till en PowerPoint-presentation som jag ska använda i Paris i början av nästa vecka. Då ska jag delta i ett Nordic Noir-symposium på Sorbonne-universitetet och tala om de nya ”Salander-gestalterna” i svenska deckare, det vill säga de många kvinnliga deckargestalter som på olika sätt inspirerats av Salandergestalten, vad som är typiskt för dessa och vad det säger oss om Sverige idag. Här är en bild på några av de böcker och författare jag kommer att tala om:

Share

Om Nordic Noir och Noir in the North på Island, Del 1

De senaste dagarna har jag tillbringat i Reykjavik, där man dels hållit en deckarkonferens, “Noir in the North”, dels en deckarfestival, “Iceland Noir”. Konferensen inleddes med att den isländska deckarförfattaren Yrsa Sigurdardottir talade. Av det hon sa fastnade jag särskilt för hur hon talade om att fördelen med att skriva fristående deckare vara att man arbetade med ”disposable characters”, det vill säga att man hade friheten att göra precis vad som helst med sina gestalter, att man inte alls var lika begränsad som när man skrev serier och hela tiden var tvungen att tänka på att gestalterna skulle fungera i nästa bok också.

island

Yrsa Sigurdardottir konstaterade också att det de senaste åren funnits extremt få kvinnliga författare på de isländska 10-i-topp-listorna över vilka böcker som sålt bäst varje år. De enda böckerna skrivna av kvinnor som fanns med på listorna var faktiskt hennes egna deckare och någon enstaka kokbok. På det sättet skiljer sig den isländska bokmarknaden tydligen från den svenska där kvinnliga deckarförfattare – och även andra kvinnliga författare – i betydligt större utsträckning förekommer bland de tio vars nya titlar säljer i flest exemplar varje år.

Läs mer

Share

CrimeGarden recenserar Prio ett av Emelie Schepp

För ungefär en månad sedan recenserade jag Emelie Schepps Prio ett för GotaMedia, men så vitt jag kan se har recensionen bara publicerats i papperstidningarna och finns inte på nätet, men här är den i alla fall:

”Emelie Schepp gjorde sig känd då hon gav ut debutdeckaren Märkta för livet på eget förlag och genom målmedvetenhet och hårt arbete lyckades sälja fler exemplar av sin bok än någon annan svensk egenutgivare tidigare gjort. Sedan dess har hon plockats upp av ett etablerat förlag, haft så väl nationella som internationella framgångar och dessutom rest land och rike runt och föreläst om sin väg in i deckarbranschen.

CIMG4775

Prio ett är Schepps tredje bok om åklagaren Jana Berzelius och poliserna Mia Bolander och Henrik Levin i Norrköping. Saker händer som får Jana att känna sig allt mer pressad och än en gång tvingas hon ta steget utanför lagens gränser. Samtidigt utreder Mia och Henrik ett fall där någon torterat och stympat en kvinna och lämnat henne att förblöda. En av de första på plats är ambulanssjuksköterskan Philip Engström, som också är en av huvudpersonerna i Prio ett.

Läs mer

Share

CrimeGarden recenserar Där inga ögon ser av Dag Öhrlund

Dag Öhrlund har gjort sig ett namn på den svenska deckarscenen genom böckerna om seriemördaren Christopher Silfverbielke som han skrivit tillsammans med Dan Buthler. Med Där inga ögon ser står han dock på egna ben, och det är minst lika bra.

CIMG4794

I centrum för handlingen står kommissarie Ewert Truut, en gestalt som inledningsvis påminner en hel del om Leif GW Perssons Bäckström, men som snart visar sig vara något helt annat. Truut får i uppdrag att leda en ny cold case-grupp tillsammans med den unga vackra polisen Carolina Herrera och den likaledes unga Måns Smith, ett datageni som jobbar som civilanställd inom polisen. Trots att Truut är ökänt svår att samarbeta med klickar de tre, och Öhrlund har lyckats skapa en riktigt intressant trio som det är lätt att som läsare tycka om.

Läs mer

Share

CrimeGarden recenserar Marias tårar av Olle Lönnaeus

Jens Lapidus började för några år sedan skriva en helt ny typ av underhållande och samhällsorienterade svenska deckare som utspelar sig i Stockholms undre värld. I hans efterföljd har vi sedan inte minst sett många berättelser med gränsöverskridande poliser i centrum. Några som särskilt utmärkt sig med komplexa polisthrillers i Stockholmsmiljö är Anders de la Motte, vars UltiMatum förra året utsågs till årets bästa svenska deckare av Svenska deckarakademin, och Anna Karolina, som skrivit två utmärkta böcker de senaste åren.

CIMG4767

Malmömiljöer har däremot varit mer sällsynta i den här typen av böcker, men med sina två senaste polisthrillers har Olle Lönnaeus positionerat sig som en av samtidslitteraturens främsta Malmöskildrare. Jonny Liljas skuld från 2014 var en djupdykning så väl i det mänskliga psyket som i Malmös gatumiljöer och i det hårdkokta, noir-inspirerade deckararvet. Och med den nyutkomna Marias tårar visar Lönnaeus att han hör hemma i elitskiktet bland de svenska deckarförfattarna, trots att han inte alls fått samma uppmärksamhet som många betydligt svagare författare.

Läs mer

Share