Jens Lapidus började för några år sedan skriva en helt ny typ av underhållande och samhällsorienterade svenska deckare som utspelar sig i Stockholms undre värld. I hans efterföljd har vi sedan inte minst sett många berättelser med gränsöverskridande poliser i centrum. Några som särskilt utmärkt sig med komplexa polisthrillers i Stockholmsmiljö är Anders de la Motte, vars UltiMatum förra året utsågs till årets bästa svenska deckare av Svenska deckarakademin, och Anna Karolina, som skrivit två utmärkta böcker de senaste åren.
Malmömiljöer har däremot varit mer sällsynta i den här typen av böcker, men med sina två senaste polisthrillers har Olle Lönnaeus positionerat sig som en av samtidslitteraturens främsta Malmöskildrare. Jonny Liljas skuld från 2014 var en djupdykning så väl i det mänskliga psyket som i Malmös gatumiljöer och i det hårdkokta, noir-inspirerade deckararvet. Och med den nyutkomna Marias tårar visar Lönnaeus att han hör hemma i elitskiktet bland de svenska deckarförfattarna, trots att han inte alls fått samma uppmärksamhet som många betydligt svagare författare.