Årets deckarpriser 2019

I helgen har Svenska Deckarakademin hållit sitt höstmöte i anslutning till Svenska Deckarbiblioteket i Eskilstuna. Vid mötet har man utsett årets deckarpristagare, och priserna tillkännagavs i samband med ett välbesökt deckarprogram på biblioteket på söndagen då Deckarveckan på biblioteket avslutades.

Priset för Årets bästa svenska deckare 2019 går till Camilla Grebe för Skuggjägaren med motiveringen: “Elegant komponerad polisroman med kvinnohistoriskt perspektiv.”

Övriga nominerade i kategorin var Tove Alsterdals Blindtunnel, Christoffer Carlssons Järtecken, Kjell Erikssons Den skrattande hazaren och Erik Axl Sunds Dockliv

Priset för Årets bästa till svenska översatta deckare 2019 (dvs. den bästa utländska deckare som översatts till svenska under året) går till australiensiska Jane Harper för En förlorad man (The Lost Man, övers. Klara Lindell), med motiveringen: “Dödligt kammarspel kring familjehemligheter i Australiens outback.”

Övriga nominerade i den kategorin var SA Lelchucks Rädda mig från farliga män (övers. Anders Tengner), Manda Scotts Förrädare (A Treachery of Spies, övers. Kjell Waltman), Jo Spains Förlåt oss våra synder (With Our Blessing, övers. Hanna Williamsson), och Sarah Vaughans Efter skandalen (Anatommy of a Scandal, övers. Molle Kanmert Sjölander).

Deckarakademin belönar även Malin Thunberg Schunke för Bästa deckardebut 2019 för boken Ett högre syfte, med motiveringen: “Internationell thriller som förnyar temat med den oskyldigt misstänkte.”

Jag fungerade som vanligt som moderator för akademins offentliga framträdande på söndagseftermiddagen, och fick även hålla ett roligt scensamtal med Camilla Grebe som fanns på plats för att ta emot sitt diplom. Ni som finns på Facebook kan se delar av det offentliga framträdandet på Eskilstuna Stadsbiblioteks Facebooksida, de filmade bland annat presentationerna av alla de nominerade böckerna och de ligger uppe där.

Glad pristagare med Årets bästa svenska deckare 2019.
Share

Att skriva sin drivkraft?

Försöker summera intrycken från årets bokmässa på tåget hem från Göteborg. Som vanligt är det mötena med människor som är den stora behållningen, med nya och gamla vänner, med olika deckarförfattare, deckarexperter och potentiella framtida uppdragsgivare.

CIMG3124

Mitt mål med mässan i år har varit just att prata med människor och försöka göra reklam för mig och CrimeGarden. Även om det nu i efterhand känns som om jag kanske borde gjort ännu mer, kontaktat och pratat med flera, har jag samtidigt haft fler spännande och lärorika samtal om deckare än vad jag kan minnas att jag haft på bokmässan på många år. Det känns som att jag kommer hem med ny inspiration och nya funderingar – vilket ju inte är det sämsta.

Under söndagen lyssnade jag på ett antal intervjuer med deckarförfattare – Christoffer Carlsson, Anna Jansson, Inger Frimansson, Helene Tursten, Erik Axl Sund (Jerker Eriksson och Håkan Axlander Sundquist) och Tove Alsterdahl. En av de saker i intervjuerna som särskilt fick mig att fundera var frågan om varför man överhuvudtaget börjat skriva. De som tydligast formulerade sina bevekelsegrunder var Christoffer Carlsson och killarna bakom pseudonymen Erik Axl Sund.

Läs merAtt skriva sin drivkraft?

Share