Det är i Skåne det händer

Jag har skrivit en gästblogg hos Svenska Deckarakademin om skånska deckare. Jag tyckte det var dags eftersom det pratas så mycket om alla deckare från norra Sverige. Det kommer faktiskt minst lika mycket söderifrån. Ni kan läsa hela texten här.

Vattenfyllt stenbrott vid av Skrylle Naturreservat i Skåne.
Share

Recension av Anders de la Mottes Vintereld

I dagens gästblogg hos Svenska Deckarbiblioteket recenserar jag Anders de la Mottes Vintereld. Bland annat skriver jag att:

Precis som i de tidigare två fristående Skånedeckarna, Slutet på sommaren (2016) och Höstdåd (2017), är Anders de la Mottes skildring av de ensliga skånska miljöerna söder om Hallandsåsen både stämningsfull och välgjord. Kanske spelar det in att de la Motte nu skildrar sina egna uppväxtmiljöer, när han träffsäkert använder sig av stämningar och sinnesförnimmelser som skapar en stark närvarokänsla. Både Laura som gestalt och inte minst den förfallna stugbyn vid sjön i norra Skåne tror jag att jag kommer att minnas länge.

Hela recensionen kan ni läsa här.

Share

Årets bästa deckardebutanter 2018

I dagens gästblogg hos Svenska Deckarbiblioteket skriver jag om årets bästa svenska deckardebutanter. De fem debuter jag särskilt fastnat för i år är Philip Birks Kyldygnet, Louise Boije af Gennäs Blodlokan, Anki Edvinssons Lust att döda, Stina Jacksons Silvervägen och Johan Ripås Skuggmakten. Min gästblogg om dessa finns att läsa här.

Share

Gästbloggar om Wallander

I min senaste gästblogg hos Svenska Deckarbiblioteket skriver jag om Kurt Wallander. Vad är det egentligen som gör att han är så älskad? Varför är han fortfarande så aktuell, trots att Henning Mankell skrev de flesta böckerna om honom på 1990-talet? Och är Wallander-gestalten verkligen fortfarandeen  en typisk detektivgestalt i svenska deckare idag? Hela bloggposten kan ni läsa här.

Bild tagen vid besök på Ystad Studios, där man byggt upp scenografin från Wallanders lägenhet i filmerna med Krister Henriksson som Wallander.

Share

Gästrecension av Carin Gerhardsens Det som göms i snö

Jag fortsätter mitt gästbloggande hos Svenska Deckarbiblioteket. Idag med en recension av Carin Gerhardsens Det som göms i snö. Bland annat skriver jag att: “Det som göms i snö har dessutom en av årets absolut mest välkonstruerade deckarintriger, den är fylld med överraskningar – som läsare blir man ständigt lurad – och här är det ingenting som är förutsägbart.” Hela recensionen kan ni läsa här.

Share

Gästrecenserar Håkan Nessers De vänsterhäntas förening

I ytterligare en gästbloggpost hos Svenska Deckarbiblioteket recenserar jag idag Håkan Nessers senaste deckare, De vänsterhäntas förening. Bland annat skriver jag att “Det råder ingen tvekan om att Nesser fortfarande är en av genrens främsta berättare, även om De vänsterhäntas förening inte ett av hans bästa verk när det gäller intrigskapandet. Men Nesser har en hög lägstanivå och även när han inte är helt på topp, överträffar han det mesta i genren. Hela recensionen kan ni läsa här.

Share

Gästrecenserar Anders Roslunds Tre timmar

Som i ett led i mitt gästbloggande hos svenska deckarbiblioteket, recenserar jag idag Anders Roslunds Tre timmar. Bland annat skriver jag att “Roslund har som vanligt gjort extremt gedigen research, något som får Tre timmar att sticka ut bland de senaste årens många svenska deckare om flyktingkatastrofen. Det gör också att de scenarios och miljöer som är kopplade till smugglingsoperationen känns trovärdiga och levandegörs med hjälp av ett vitt spann av sinnesintryck och fakta.” Hela recensionen kan ni läsa här.

Share

Gästbloggar om Svenska Deckarfestivalen

I dagens gästblogg hos Svenska Deckarbiblioteket skriver jag om Svenska Deckarfestivalen i Sundsvall. Hela inlägget kan ni läsa här. Deckarfestivalen börjar på onsdag, men idag bär det av till Härnösand där jag ska prata om svenska deckare i regi av Härnösands Pensionärsuniversitet.

Share

Gästblogg om våld i deckare

Härom dagen skrev jag en gästblogg på Svenska Deckarakademins hemsida, och i den gör jag lite reflektioner kring våld i deckare. Är de nordska deckarna verkligen mer våldsamma än andra deckare? Ökar det explicita våldet i deckarna? Och vad påverkar egentligen mest hur man som läsare upplever våldet i deckare? Här kan ni läsa hela min bloggtext.

Share