Feelgood-deckare, trivseldeckare och mysdeckare – det vill säga pusseldeckare med humoristiska inslag och äldre huvudpersoner – har blivit vanligare de senaste åren. Christina Olséni och Micke Hansen har sedan länge etablerat sig som Skånes främsta författare av dylika med en polispusselserie om Falsterbo och en mer klassisk pusseldeckarserie om en bostadsrättsförening i Lund. Hotellgästen är sjunde delen i den förstnämnda serien.
Efter att nyligen läst årets stora satsning i den här genren, Anders de la Motte och Måns Nilssons Döden går på visning (se min recension här) är det många element i Hotellgästen som känns bekanta. Även hos Olséni och Hansen möter vi en framgångsrik influencer, en mäklare och en hunsad assistent som är inblandade i själva mordfallet. Likheterna är naturligtvis en slump och bland annat ett resultat av att kändisar idag är den nya motsvarigheten till den klassiska pusseldeckarens överklassgestalter. När det gäller huvudpersonerna skiljer det sig dock mer. Olséni och Hansens klantiga poliser och excentriska pensionärer är av ett helt annat slag än de la Motte och Nilssons polisduo.
Handlingen i Hotellgästen kretsar kring Hotell Gässlingen där den berömda influencern hittas död, flytande i polen. Bland hotellgästerna – de misstänkta – märks influencerns vänner och pojkvän, en pratsam handelsresande och en delegation från Knislinge församling som är på kontaktbesök hos den lokala församlingen i vars församlingshem polisstationen är inhyst.
Liksom i de tidigare böckerna i serien blir det bäst när pensionärerna får stå i centrum, medan det är lite väl mycket Kling och Klang över skildringen av poliserna. Men trevligt och småroligt är det, och Olséni och Hansens vanliga läsekrets lär känna igen sig och knappast bli besvikna. När det gäller själva deckargåtan kan jag önska att fler bra ledtrådar placerats ut på ett tidigare stadium. Nu blir det lite av att alla klantar runt och så mot slutet dyker det plötsligt upp något som avslöjar varför mordet begåtts. Som läsare får man egentligen ingen riktig chans att klura ut hur det hela hänger ihop – vilket ju är premissen i en klassisk pusseldeckare.
Jämförelsen med de la Motte och Nilsson är oundviklig nu när de startat en serie i samma genre i en lika turistpopulär del av Skåne och riktar sig till samma läsekrets. Det råder inget tvivel om att de la Motte är den skickligare deckarförfattaren och han och Nilsson lägger sig närmare den klassiska pusseldeckaren på många sätt. De två har också ansträngt sig mer för att framhäva just det specifikt skånska i sin serie. Rent hantverksmässigt finns en klasskillnad, men Olséni och Hansen har en väl etablerad läsekrets och att det dyker upp fler serier inom mysdeckargenren är sannolikt bara bra för alla inblandade. Deckarläsare är ofta bokslukare och att Skåne får förstärkning som mysdeckarlandskapet framför andra är bara roligt.
