CrimeGarden recenserar: Den hänsynslösa jakten på Lilla Syster av Tord Hubert

Tord Hubert tillhörde de väletablerade namnen på den svenska deckarscenen under 1970-talet. I höstas återvände han plötsligt, efter många års bortavaro, med Den hänsynslösa jakten på Lilla Syster  en thriller som pendlar mellan Skåne, Indien, Frankrike och Tyskland. Det rör sig dock inte om storpolitiska förväxlingar, utan om individuella konflikter och öden.

CIMG3509

Frilansjournalisten och fotografen Peter Raus – som för övrigt var huvudperson även i Huberts förra deckare Den omänskliga faktorn (1982) – har lagt det äventyrliga livet bakom sig och ägnar sig nu huvudsakligen åt att odla och fotografera exotiska blommor. En dag blir han överfallen i sitt hem av två män som söker en icke namngiven kvinna. Samma dag hittas en man död i närheten och Raus får oväntat besök av Anna Bergmark, en läkare han haft ett passionerat förhållande med men inte sett på väldigt länge. Det visar sig att den kvinna männen velat få tag på är Annas syster och snart inleds en jakt som leder från det ena landet till det andra. Kriminella gäng, porrfilmsproducenter, poliser, hippies och släktingar – vem kan Raus och Anna egentligen lita på?

Läs mer

Share

CrimeGarden recenserar: Den norske lakaj av danske Henrik Brun

Parallellt med trenden att annektera små, lokala miljöer och landsbygdsscenerier i dagens deckare, har det de senaste åren funnits en stark tendens till internationalisering, och inte minst europeisering, i svenska och nordiska deckare. Allt fler deckarförfattare förlägger hela eller delar av handlingen utanför de nordiska gränserna och det handlar ofta om transnationell brottslighet. I Sverige har Arne Dahl utgjort typexemplet på europeiseringstrenden. I Danmark, där den internationella thrillern under lång tid haft en betydligt starkare ställning bland deckarförfattarna än i Sverige, har det också funnits många som gestaltat de transnationella och europeiska miljöerna.

CIMG3475

En av dem som utmärkt sig på området på senare år är Henrik Brun, som skrivit en serie bestående av hittills fyra internationella journalistthrillers där nordiska och europeiska perspektiv kombineras. Första delen, Den danske lokkedue, utkom 2011 (översatt till svenska som Lockfågeln), den andra, Den norske lakaj – som jag nu läst – utgavs 2012 och kommer i svensk översättning till hösten. Tredje och fjärde delen i serien heter Den svenske løgner (2013) och Den finske patriot (2014) och de kommer säkert också på svenska så småningom. De nordiska titlarna till trots handlar Bruns deckare inte bara om dessa länder, utan under seriens gång får vi röra oss genom stora delar av inte minst norra och östra Europa.

Läs mer

Share

CrimeGarden recenserar: Straffa och låta dö av Mats Ohlsson

Det är många bra debutanter som gett sig in i den svenska deckardjungeln i år. En som jag precis läst är journalisten Mats Olsson, som bland annat verkat i Expressen. Han har tidigare gett ut en vanlig roman för närmare tjugo år sedan, De ensamma pojkarna (1995), men Straffa och låta dö är hans första försök i deckargenren.

CIMG3262

Även om titeln kan låta som en anspelning på filmen Live and Let Die (1973), finns det ingen som helst James Bond-glamour över Straffa och låta dö. Istället är det mesta i Ohlssons roman antingen lite småsjaskigt eller ganska helylle. Maten är för det mesta rejäl husmanskost, gärna tillagad på den skånska landsbygden, alternativt danska fläsksvålar eller snabbmat. Miljöerna innefattar mycket skånsk leråker och hem med porslinsfigurer och broderade kuddar, men också lite sjaviga barer och gator med slitna prostituerade i Malmö, Köpenhamn och New York förekommer. Sexskildringarna handlar egentligen mindre om sex än om spanking – som inte skildras särskilt sexigt och ofta inte heller ens för de inblandade egentligen har sexuella syften. Ja, trots att smiskandet är så centralt i Olssons roman är det svårt att ta huvudpersonens smiskfetisch riktigt på allvar.

Läs mer

Share