DIN GUIDE I DECKARDJUNGELN
”Vår mörka hemlighet för tankarna till författare som Julia Wallis Martin och Nicci French, men ännu är brittiska Jenny Quintana inte riktigt på nivå med föregångarna.”
Hela min kortrecension av Vår mörka hemlighet (Our Dark Secret, översatt av Helen Sonehag) kan ni läsa exempelvis här, i Borås Tidning.
Sedan Mattias Edvardsson slog igenom med sin andra deckare, En helt vanlig familj, har han blivit enormt hyllad och skapat sig en egen nisch på den svenska deckarscenen. Personligen håller jag nog ändå deckardebuten, En nästan sann historia, som favorit bland hans böcker.
Även En familjetragedi utspelar sig i ett igenkännbart Lund. Under några sommarmånader utspelar sig det som slutar i en tragedi, eller med en kanske mer korrekt terminologi, i mord. Redan tidigt avslöjas det fullbordade brottet för läsaren, kropparna hittas och sedan följer vi tre av de misstänkta parallellt med utdrag ur polisens förhör med dem och med andra som på olika sätt befunnit sig i deras närhet den där sommaren.
Den unga, trasiga Karla som läser en juridisk introduktionskurs med sikte på att komma in på juristprogrammet och bli domare. Den desperate Bill vars hustru dött i cancer, som nu kämpar med ekonomin för att ge dottern Sally ett bra liv. Den trettioårskrisande Jennica som söker kärleken och börjar dejta den äldre Steven. Efterhand skapas olika band och relationer mellan de tre, samtidigt som allt spårar ur.
Edvardsson arbetar även denna gång med att ge läsaren olika synvinklar på skeendena och framförallt kan även denna bok placeras i den psykologiska thrillergenren. Än en gång utforskar han vad som kan ske när vanliga människor steg för steg trängs så långt in i ett hörn att de känner att de inte har någon rimlig väg ut. Här återfinns dock även pusseldeckarinslag som jag inte riktigt känner igen från de tidigare böckerna.
Att hålla sig till tre perspektiv är ganska lagom, samtidigt som boken har fem huvudpersoner. Även de två mordoffrens historier hade förtjänat att berättas, nu framstår de fortfarande som relativt gåtfulla när allting avslöjats. Även om valet att inte skildra skeendena också ur deras synvinklar är högst begripligt för att hålla mystiken uppe, kan jag samtidigt önska att Edvardsson antagit utmaningen att även låta dem komma till tals.
Tematiskt handlar boken mycket om hur starkt våra val och vårt beteende präglas av erfarenheterna från vår uppväxt, det spelar ingen roll hur vi än försöker att bryta mönster och gå vidare och forma våra egna liv. De tre huvudpersonerna är alla starkt styrda av sina respektive familjebakgrunder och där man verkligen kan tala om tragedier på olika plan. En annan gemensam nämnare är beroenden, beroenden av droger, av spel och av andra människor.
Edvardsson är skicklig på att bygga upp läsarens nyfikenhet på hur allt kan hänga ihop – jag skulle säga att det snarare handlar om det än om att han är bra på att skapa spänning, särskilt spännande är det egentligen inte. Men de läsare som uppskattat hans senaste böcker kommer att känna igen sig i han romanvärld, och de kommer inte att bli besvikna på En familjetragedi.
I dagens gästblogg hos Svenska Deckarbiblioteket recenserar jag Anders de la Mottes Vintereld. Bland annat skriver jag att:
Precis som i de tidigare två fristående Skånedeckarna, Slutet på sommaren (2016) och Höstdåd (2017), är Anders de la Mottes skildring av de ensliga skånska miljöerna söder om Hallandsåsen både stämningsfull och välgjord. Kanske spelar det in att de la Motte nu skildrar sina egna uppväxtmiljöer, när han träffsäkert använder sig av stämningar och sinnesförnimmelser som skapar en stark närvarokänsla. Både Laura som gestalt och inte minst den förfallna stugbyn vid sjön i norra Skåne tror jag att jag kommer att minnas länge.
Hela recensionen kan ni läsa här.
Jag har skrivit en kort recension av Skendöda, andra delen i Louise Boije af Gennäs så kallade Motståndstrilogi, för Gota Media. Bland annat skriver jag att:
“Kombinationen av psykologisk thriller och samhällskonspirationer fungerar väl, och skildringen av det gungfly tillvaron blir när man inte kan lita på någon eller någonting skapar en ångestfylld stämning. Temat kretsar kring korruption, ekonomisk och moralisk, och den feministiska vinklingen är mer framträdande än i första delen.”
Hela recensionen går att läsa i bland annat Kristianstadsbladet, här.
Jag fortsätter mitt gästbloggande hos Svenska Deckarbiblioteket. Idag med en recension av Carin Gerhardsens Det som göms i snö. Bland annat skriver jag att: “Det som göms i snö har dessutom en av årets absolut mest välkonstruerade deckarintriger, den är fylld med överraskningar – som läsare blir man ständigt lurad – och här är det ingenting som är förutsägbart.” Hela recensionen kan ni läsa här.
Bara du skiljer sig genremässigt ganska mycket från Ninni Schulmans tidigare fem polisromaner i Värmlandsmiljö. Den nya boken är en psykologisk thriller som utspelar sig huvudsakligen i Stockholm. Här har också platsen – som förutom storstaden inkluderar en enslig sommarstuga – mindre betydelse, och allt kretsar istället kring relationen mellan de två huvudpersonerna.
När Iris får punktering på väg till ett dop kommer Pål förbi som räddaren i nöden. De faller båda för varandra och efter någon första lite trevande dejt är de oskiljaktiga. Men snart börjar varningssignalerna lysa – åtminstone för läsaren – och det står klart att någon av de två spelar ett dubbelspel. De bådas jagberättelser som skildrar huvudförloppet varvas också med glimtar från en rehabavdelning där Pål befinner sig efter de händelser som skildras, så redan tidigt vet man som läsare att något dramatiskt kommer att hända.
Ofta blir det inte så bra när etablerade mainstreamförfattare bestämmer sig för att ge sig in i deckargenren. De missar gärna den lilla detaljen att en deckare ska vara spännande och ha ett tydligt driv i berättandet. Och de brukar dessutom krångla till språket alltför mycket, så att det tar fokus från handlingsförloppet. Louise Boije af Gennäs gör dock inga av dessa misstag, utan hennes debutdeckare utgör en riktigt bra start på det svenska deckaråret.
Den ensamma Sara är efter att ha gjort lumpen och tagit sin universitetsexamen i statsvetenskap redo att börja livet på riktigt, men allting tar tvärstopp när hon råkar ut för ett överfall och hennes pappa dör i en mystisk brand. När det värsta har lagt sig lämnar hon till sist ändå uppväxtens Örebro och flyttar till Stockholm. Men där blir inget riktigt som hon tänkt sig. Caféjobbet i förorten har långa arbetsdagar och boendet hon lyckats ordna visar sig vara en mardröm. Men en dag dyker en vacker kvinna upp på caféet, och plötsligt jobbar Sara på en fin PR-firma och har en bästa vän hon delar lägenhet med på Östermalm. Samtidigt börjar allt konstigare saker att inträffa. Håller Sara på att bli galen eller är det någon som är ute efter henne?
Lily och Ted träffas i en flygplatsbar. Medan de väntar på ett försenat flyg dricker de martinis och Ted berättar att han hatar sin fru Miranda som bedrar honom. Kanske vill han till och med döda henne. Lily uppmuntrar honom och ett band uppstår mellan dem. Kanske kan han med Lilys hjälp faktiskt ta livet av Miranda utan att åka fast?
Värd att döda är amerikanske Peter Swansons andra psykologiska thriller, och den ges nu ut i en svensk översättning av Katarina Falk. Växelvis får vi följa dramats olika gestalter genom en smart konstruerad berättelse som tar den ena oväntade vändningen efter den andra, och där inget är vad man först tror.
Danska deckarförfattare får ganska lite uppmärksamhet här i Sverige, men det är faktiskt fler än Jussi Adler Olsen som översätts och som är riktigt bra. Igår avslöjades att en av de nya danska deckarförfattare som introducerats för svenska läsare i år, Ane Riel, får Svenska Deckarakademins pris för Bästa till svenska översatta deckare 2017 för boken Kåda. Riel belönades 2015 med Glasnyckeln, priset för bästa skandinaviska deckare, för just Harpiks, som nu fått titeln Kåda när den getts ut i fin svenska översättning av Helena Ridelberg.
I Kåda befinner vi oss på en dansk ö. Det är förmodligen 1960- eller 1970-tal, men boken innehåller inga tidsangivelser. På en avlägsen del av ön, förbunden med resten av ön bara genom ett smalt näs, bor en liten familj. Far, mor och den unga dottern Liv som ännu inte börjat skolan. Familjen lever i princip helt isolerat från omvärlden. Modern blir allt större och allt mer orörlig, fadern alltmer folkskygg och paranoid, Liv alltmer fundersam kring de sanningar hon är uppväxt med.
Det blev lite debutanttema här på CrimeGarden den här veckan. För någon månad sedan recenserade jag Elisabeth Norebäcks debutdeckare för GotaMedia, men så vitt jag kan se har den bara tryckts i papperstidningarna och ligger fortfarande inte ute på nätet. Så här är recensionen nu i alla fall.
“Elisabeth Norebäck är en av årets många bra svenska deckardebutanter. Med Säg att du är min har hon skapat en psykologisk thriller som är väl i klass med mycket som åstadkoms av betydligt mer erfarna författare.
