DIN GUIDE I DECKARDJUNGELN
Jag har skrivit en kort recension av Christina Eriksons nya deckare, Din vän Forsete, för Gota Media. Bland annat skriver jag att:
“Mycket fokus ligger på skildringen av hur psykopater agerar för att manipulera omgivningen. Detta är initierat och trovärdigt skildrat, vilket skiljer Erikson från många genrekollegor som använder mördarens barndom som förklaringsmodell.”
Hela recensionen går att läsa exempelvis i Borås Tidning, här.
En av 2016 års första svenska deckare, Fartblinda, “en deckare nästan helt utan mord, blod och våld”, är skriven av debutanten Carolina Neurath. Jag har recenserat den för GotaMedia och recensionen är bland annat publicerad i Smålandsposten i torsdags (11 februari), där ni kan läsa den här.
I Smålandsposten 27 januari kan ni även se vad jag tycker om Buthler och Öhrlunds senaste bok om seriemördaren Christopher Silfverbielke, Motvind, den recensionen hittar ni här. Bland annat skriver jag att “nästan hela texten består av oemotsagd misogyn och rasistisk smörja och entusiastiska skildringar av en oändlig rad av närmast identiska sexuella övergrepp”.
En av förra årets bästa svenska deckardebutanter var Stefan Ahnhem, en av de många manusförfattare (från film och tv) som på senare år gett sig på att skriva deckare även i bokform. Debuten Offer utan ansikte var en spännande seriemördarthriller som utspelade sig huvudsakligen i Helsingborgstrakten. Den här gången möter vi åter polisen Fabian Risk, och får gå tillbaka i tiden lite och följa de händelser som föregick hans flytt till Helsingborg.
Att inte börja med den kronologiskt första delen i en serie är relativt ovanligt, det mest kända svenska exemplet på det är väl Liza Marklund som debuterade med Sprängaren och sedan återvände till Annika Bengtzons första tid som journalist på Kvällspressen i Studio sex och ytterligare två böcker som kronologiskt föregår Sprängaren. Man kunde ju tänka sig att
