Recension av Lotta Lundhs Vedergällningen

Värmlandsdeckare får nog många att tänka på Ninni Schulman, men landskapet har flera andra författare. En av dessa är Lotta Lund, som nu kommit med tredje boken om polisen Erik Ljung och hans hustru, lokaljournalisten Cissi, i Sunne. Nedan, min kortrecension för Gota Media från i våras.

Som titeln antyder har någon blivit illa behandlad och hämnas nu på de mest bestialiska sätt. Huvudstoryn om hur polisen kämpar mot klockan för att stoppa mördaren innan fler stryker med, fungerar och är spännande. Att låta mördaren komma till tals i insprängda kursiva partier är däremot ett grepp som definitivt nått sitt bäst-före-datum, och sidohistorierna – om Cissis karriärinriktade nya kollega och om hur Eriks frestas att vara otrogen – är onödigt klichéartade.

Det jag framförallt uppskattar i Vedergällningen är miljöskildringen som ger en fin bild av ett höstlikt Sunne. Det är också befriande att läsa om genuint trevliga huvudpersoner.

Share

Recension av Gustav Skördemans Geiger

Många svenska deckardebutanter kommer idag från film- och TV-världen. Nu sällar sig även Gustaf Skördeman till denna skara. Nedan min recension för Gota Media i våras.

Efter en dramatisk inledning där en äldre kvinna efter ett telefonsamtal skjuter sin man och lämnar hemmet, får vi i Geiger parallellt följa polisutredningen och hur kvinnan sedan agerar. Hon visar sig var en så kallad ”sleeper agent,” en utländsk spion som levt ett vanligt liv i Sverige sedan kalla krigets dagar i väntan på att aktiveras och utföra ett uppdrag för en främmande makt. Och nu är det dags.

Berättelsens huvudperson Sara Novak är polis och jobbar i Stockholms prostitutionsgrupp. Som barndomsbekant till familjen får hon insyn i mordutredningen och påbörjar dessutom sin egen privatspaning. Steg för steg avslöjas så väl spionintriger som svarta familjehemligheter, samtidigt som Sara har det tufft både i jobbet och privat.

När det gäller spionhistorien har Geiger många likheter med Mankells sista Wallanderroman, Den orolige mannen. Här blir det dock lite spretigare när det politiska kombineras med ett tematiskt fokus på övergrepp mot unga kvinnor, en kombination som också ger associationer till Boije af Gennäs Motståndstrilogin.

På det stora hela är dock Geiger en originell, välskriven och imponerande debut. 2020 lovar att bli ett starkt deckardebutantår, och hittills är detta en av mina favoriter.

Share

Recension av Edvard Fenviks Blodsband

Det finns många svenska deckardebutanter i år. En av dem är juristen Edvard Fenvik, vars debut är en habil polisroman av den klassiska skolan. Här är kortrecensionen jag skrev för Gota Media i våras.

En gruppvåldtäkt sker på Finlandsfärjan under en muckarresa i början av 1990-talet. Nu nästan trettio år senare mördas och lemlästas förövarna, en efter en. Upplägget för Fenviks debutdeckare Blodsband är inte unikt, men väl så effektivt. Som läsare följer vi huvudsakligen polisutredningen med parhästarna Oscar Bodfors och Sasha Blagojevic i centrum, men som vanligt är i dagens polisromaner får vi även följa mördarens historia liksom några av de övriga inblandade. Handlingen är förlagd till Stockholm, där poliserna rör sig mellan innerstaden och mer perifera stadsdelar.

Fenvik har åstadkommit en deckare med bra tempo och flyt, och de två poliserna i huvudrollerna är tillräckligt intressanta för att engagera. Däremot har jag lite svårt att hålla isär alla medlemmar av poliskollektivet som turas om att hålla förhör och åka ut på uppdrag. Boken hade vunnit på att ett par av dem strukits bort och de återstående gjorts mer olika. Även en större variation i beskrivningen av personer och miljöer – som genomgående framförallt är visuell och mycket detaljerad – hade lyft berättelsen ytterligare. På det stora hela är dock Blodsband en habil och lovande debut, och vi kommer säkerligen få återse Oscar och Sasha snart igen.

Share

Recension av Christina Wahldéns Nämn inte de döda

I våras recenserade jag Christina Wahldéns Nämn inte de döda för Gota Media. Här under hittar ni min recension.

Många känner nog Christina Wahldén främst som en produktiv barn- och ungdomsförfattare, med bland annat klassiker som Kort kjol (1998) och den prisbelönta Falafelflickorna (2018) i bagaget. Men även om det är länge sedan hon senast kom ut med en vuxendeckare är Nämn inte de döda Wahldéns fjärde bidrag till genren. Det är också hennes hittills överlägset bästa deckare för målgruppen.

Nämn inte de döda utspelar sig i australiensiska Darwin i Norra Territoriet. Darwin plågas inte av bränder, men av den tryckande, fuktiga hettan som föregår regnperioden. Allt och alla påverkas av klimatet, och staden beskrivs som en plats där få som inte växt upp där står ut att leva någon längre tid. Kriminalitet och rasism är dessutom vardagsmat i en region där andelen människor som hör till ursprungsbefolkningen är den högsta i landet.

Wahldén skildrar dock Darwin med en värme och en detaljrikedom som gör att fattigdom och problem trots allt hamnar i bakgrunden. Som läsare riktigt känner man fukten, hettan och dofterna, och man hör kakafonin av ljud från staden och dess invånare – människor som djur. Inte minst djurlivet framstår som allestädes närvarande, från de stora fladdermössen i träden till de blodtörstiga saltvattenskrokodilerna och den lilla wallaby-ungen som förlorar sin mamma och blir en ständig följeslagare till polisen Bluey, en av bokens huvudpersoner.

Den medelålders och erfarne Bluey får tillsammans med Jess, en ung ny polis som tillhör ursprungsbefolkningen, ta hand om utredningen av mordet på en kvinna som hittas till hälften uppäten av krokodiler. När Jess börjar fråga runt visar det sig dessutom vara flera kvinnor ur ursprungsbefolkningen som försvunnit spårlöst utan att de återfinns i polisens register över saknade.

Precis som i Wahldéns tidigare deckare är det våld mot kvinnor och barn som står i centrum för handlingen. Poliserna i huvudrollerna kompletteras också av den svenska konststudenten Greta, som rest till Australien för att komma på fötter igen efter att hennes syster mördats hemma på Gotland. Genom Greta får läsaren ta del av den utanförståendes syn på Darwin och inte minst på den aboriginska konsten och kulturen. Detta kontrasteras mot Jess som är född in i kulturen och ofta får upplysa sina kollegor om hur man bör bete sig i förhållande till de människor ur ursprungsbefolkningen de kommer i kontakt med under utredningen.

Att skildra en främmande kultur inifrån är alltid ett vågspel, men så vitt jag kan bedöma gör Wahldén inga övertramp. Även om det är en bok om våld och rasism är det dock framförallt en kärleksförklaring till platsen och kulturen. Och även om intrigen är spännande är det ändå för skildringen av Darwin jag kommer att minnas Nämn inte de döda.

Share

Om tatueringarna i Millennium-serien

Jag upptäckte nyligen att min artikel om tatueringarnas funktion(er) i Millennium-serien nu äntligen finns i tryck! Artikeln heter “Transforming Tattoos of the Girl with the Dragon Tattoo” och är publicerad i antologin Tattoos in Crime and Detective Narratives: Marking and Remarking (red. Kate Watson och Katharine Cox, Manchester University Press, 2019).

Tattoos in crime and detective narratives

Så för er som är nyfikna på vad det egentligen betyder att Lisbeth Salander har sina olika tatueringar – för henne själv och för hennes omgivning – och för er som undrar om Larsson och Lagercrantz använder tatueringarna på samma sätt, kan jag verkligen rekommendera den här artikeln. Boken är tyvärr löjligt dyr att köpa både i fysisk och elektronisk form, men tips gärna ditt bibliotek om att köpa in den.

Share

Ny ledamot i Svenska Deckarakademin

Vid Svenska Deckarakademins höstmöte i Eskilstuna i helgen valde man in en ny ledamot, forskaren Katarina Gregersdotter.

Bilden föreställer affisch för en föreläsning Katarina Gregersdotter nyligen höll vid Umeå universitet.

Katarina är docent och litteraturvetare, anställd som universitetslektor i Engelska med litterär inriktning vid Umeå universitet. Hon har även i många år recenserat deckare i Folkbladet Västerbottens och i Umeå Tidning. Som forskare har hon skrivit akademiska artiklar om engelskspråkiga och skandinaviska deckare i både svenska och internationella sammanhang, ofta med ett genusperspektiv. Bland annat har hon drivit ett forskningsprojekt om bilden av manliga och kvinnliga brottslingar i deckare. Hon var därtill en av redaktörerna för den internationella antologin Rape in Stieg Larsson’s Millennium Trilogy and Beyond: Contemporary Scandinavian and Anglophone Crime Fiction (Palgrave, 2013) och medverkade i Deckarnas svenska landskap: Från Skåne till Lappland (2014). Katarina är även med i det EU-finansierade projektet Detect (Detecting Transnational Identity in European Popular Crime Narratives) där en grupp internationella deckarforskare kartlägger utvecklingen av den kulturella identiteten i Europa efter 1989 genom att studera deckare från olika länder. Hon har dessutom intresserat sig för skräck, Science Fiction, fan fiction, film och TV.

Svenska deckarakademin består av 21 ledamöter, ungefär hälften av dessa är författare och hälften kritiker och/eller forskare inriktade på deckare. Läs mer om akademins nuvarande och tidigare ledamöter här.

Share

Årets bästa deckare 2019: Nomineringarna

Idag har Svenska Deckarakademin avslöjat vilka böcker som är nominerade till årets deckarpriser 2019; priserna för ”Årets bästa svenska deckare” och ”Årets bästa till svenska översatta deckare” (det vill säga den bästa av de utländska deckare som under årets översatts till svenska). Det har varit ett år med många publicerade deckare och många bra deckare, så urvalsprocessen har varit tuff. De böcker som slutligen funnits värdiga av akademins läsgrupper hittar du nedan.

Böckerna som nominerats till Årets bästa svenska deckare 2019

Nu ska ytterligare läsgrupper inom akademin läsa de nominerade böckerna, och i samband med akademins höstmöte kommer vinnarna att avslöjas vid ett offentligt framträdande på Eskilstuna Stadsbibliotek söndagen den 24 november 14.00. I samband med framträdandet kommer även andra eventuella priser för 2019 avslöjas, exempelvis om det blir något debutantpris, fackbokspris eller översättarpris.

Nominerade till årets bästa svenska deckare 2019:

– Tove Alsterdal: Blindtunnel

– Christoffer Carlsson: Järtecken

– Kjell Eriksson: Den skrattande hazaren

– Camilla Grebe: Skuggjägaren

– Erik Axl Sund: Dockliv

Nominerade till årets bästa till svenska översatta deckare 2019:

– Jane Harper: En förlorad man (översatt av Klara Lindell)

– S.A. Lelchuk: Rädda mig från farliga män (översatt av Anders Tengner)

– Manda Scott: Förrädare (översatt av Kjell Waltman)

– Jo Spain: Förlåt oss våra synder (översatt av Hanna Williamsson)

– Sara Vaughan: Efter skandalen (översatt av Molle Kanmert Sjölander)

Share

Bokmässedags 2019!

Nu är det äntligen dags för bokmässan i Göteborg. Jag kommer som vanligt att vara där och arbeta som moderator, denna gång både som seminarieledare och på Crimetime-scenen. Nedan kan ni se var ni hittar mig, och här hittar ni hela Crimetime-programmet. Hoppas vi ses!

Lördag
28 september
14:00 – 14:45
Miljön i kriminalromaner

Hur tänker författare kring miljön man förlägger handlingen till? Varför använda staden respektive landsbygden som brottsplats? Ninni Schulman, aktuell med sjätte delen i Hagforsserien (När alla klockor stannat), skildrar sin hembygd och har utsetts till Årets Värmlandsförfattare. Christoffer Carlsson, uppvuxen på halländska landsbygden, skildrar i Järtecken ett mord som begicks där på 90-talet. Anna Jansson, som skapat spänning på Gotland med böckerna om Maria Wern, kommer nu med första delen i en ny deckarserie som utspelar sig i Örebro: Dotter saknad. Moderator: Kerstin Bergman. Programtyp: Seminarium, Plats: F5, Ämne: Crimetime, Pris: Seminariekort erfordras. Arrangör: Bokförlaget Forum, Albert Bonniers Förlag, Norstedts

Lördag
28 september
15:30 – 15:50
Master Class – Mullen och Winslow

Möt två internationella spänningsgiganter! Thomas Mullens (Vit eld) hyllade Darktown utsågs till Årets bästa översatta kriminalroman 2018 och skildrar brottslighet, rasism, hemligheter och amerikansk historia. Don Winslow (Muren) betraktas som en av de riktigt stora amerikanska berättarna med över tjugo kritikerrosade och bästsäljande spänningsromaner i bagaget. Moderator: Kerstin Bergman. Programtyp: Scenprogram, Plats: Häktet F-hallen, Ämne: Crimetime, Pris: Ingår i entrébiljetten! Arrangör: Historiska media, HarperCollins Nordic

Söndag
29 september
12:00 – 12:45
Skapa spänning

Intrig, karaktärer eller miljö? Vad är viktigast för läsarna, vad är roligast att skriva och vad kommer först i processen? Träffa författare med erfarenhet av att skriva för olika målgrupper i ett samtal om hur man skapar effektiv spänning. Medverkande: David Lagercrantz, aktuell med Hon som måste dö, den tredje och sista boken han skriver i Millenniumserien, Sofie Sarenbrant som utkommit med Skamvrån, den sjunde delen om Emma Sköld, och Maria Adolfsson som är aktuell med sin andra bok, Stormvarning. Moderator: Kerstin Bergman, kulturskribent. Programtyp: Seminarium, Plats: F5, Ämne: Crimetime, Pris: Ingår i entrébiljetten. Arrangör: Bookmark Förlag, Norstedts och Wahlström & Widstrand

Share

CrimeGarden recenserar Mord på öppen gata av Mikael Fuchs

Mikael Fuchs debutdeckare Mord på öppen gata är en noir-inspirerad, historisk pusseldeckare som utspelar sig 1949. Två poliser bevittnar hur en kvinna skjuter en man som sitter i en bil en regnig Stockholmskväll. Kriminalöverkonstapel Håkansson tar sig an fallet, men hittar snart ledtrådar som visar att allt inte är vad det verkar. Kanske är kvinnan trots allt oskyldig till mordet?

Som historisk deckare fungerar Mord på öppen gata bra, det är lagom mycket detaljer för att man ska få lite tidsfärg, utan att det känns som om författaren lagt till en massa onödiga saker bara för att visa att han läst på om tiden. Genremässigt är detta dock ingen bok som sticker ut, utan det känns som en ganska klassisk retrodeckare där även formen är relativt typisk för den tid då boken utspelar sig. Man tänker på Stieg Trenter och liknande författare när det gäller miljön och detaljerna, och på de mer hårdkokta amerikanska författarna när det gäller att det hela är berättat i jag-form ur detektivens perspektiv. Jag önskar dock att det hela varit lite mer nyskapande, snarare än historiserande, när det gällde genreformen. Nu känns boken helt enkelt lite omodern. Att exempelvis plocka in en kvinna i någon central roll hade kunnat lyfta det hela betydligt och skapa mer dynamik.

Intrigmässigt är det här är ett klassiskt pusseldeckarmysterium med ett begränsat antal misstänkta och en twist på slutet. Det hela är dock lite för enkelt och det blir relativt snart uppenbart för läsaren hur allt hänger ihop. Detta gör också att handlingen blir lite ointressant, boken handlar egentligen inte om något utöver att mordet är klurigt genomfört, och det gör också att det inte blir så spännande. Det finns heller ingen hårdkokt action eller någon samhällsfråga med udd som kunde fått det att bränna till lite.

Det som framförallt gör huvudpersonen, polisen Håkansson, intressant är hans arkitekturintresse. Detta bidrar till att sätta en unik prägel på boken och till att levandegöra tidens Stockholmsmiljöer, och det är också skildringen av miljöerna som är bokens största styrka.

Mikael Fuchs skriver väl och jag uppskattar den lite torra humorn, som passar fint in både i den här typen av deckare och med huvudpersonens gestalt, och berättandet flyter på bra. När själva gåtan är så pass enkel blir det dock ändå lite tråkigt, det är ingenting som sticker ut eller erbjuder motstånd. Då läser jag hellre om någon gammal deckare av Trenter, Lang eller Rönblom där pusselmysteriet har fler turer och där det finns en mer ”äkta” tidsfärg.

PS. Som ni kanske märkt har det varit lite dåligt med recensioner här senaste halvåret. Det beror på att jag haft mycket annat som behövt prioriteras. Ett tips är dock att även följa CrimeGarden på Facebook (sök bara på CrimeGarden), då jag ofta lägger upp länkar och kortare tips om sådant som händer i deckarvärlden där. Men jag ska försöka se till att det blir ordning på recenserandet här igen under hösten.

Share