Crime Garden recenserar Bombmakaren hans kvinna av Leif GW Persson

Jag brukar  inte återpublicera mina recensioner som redan publicerats på andra ställen här, men samtidigt är det tråkigt när de inte är tillgängliga. Den här recensionen skrev jag för Gota Media och den publicerades bland annat i Barometern och Blekinge Läns Tidning (BLT) i samband med recensionsdagen 31 juli, men är tyvärr inte tillgänglig för alla på deras websidor.

”Terrorismen har blivit ett av 2000-talets största internationella problem och en oändlig källa till rädslor, fördomar och mytbildning. I spåren av Anders Behring Breiviks attentat i Norge 2011 har hotet också kommit närmare och terroristdåd har alltmer kommit att framstå som en reell möjlighet även i Sverige.

Detta är något som också de svenska deckarförfattarna tagit fasta på. Senast ut i raden är Leif GW Persson. I hans nya deckare, Bombmakaren och hans kvinna, kontaktar den brittiska underrättelsetjänsten sin svenska motsvarighet och berättar att en terrorattack mot ett svenskt mål är under uppseglande. De skyldiga ska enligt britterna vara en svensk familj av somaliskt ursprung som har kopplingar till terrororganisationen al-Shabab. Klockan börjar ticka. Ska den svenska säkerhetsapparaten med Säpochefen Lisa Mattei i spetsen lyckas sätta stopp för det hela i tid? Och är allt verkligen vad det ser ut att vara?

Bombmakaren och hans kvinna är en kombination av polisroman och politisk paranoiathriller. Persson bygger skickligt upp intrigen och får läsaren med sig med hjälp av ett bra språk, intressanta vändningar och en underfundig humor. Vi får dock aldrig insikter i hur terroristerna tänker, utan fokus ligger helt på arbetet med att kartlägga och stoppa deras verksamhet.

Det är intressant läsning och det är sällan man läser en bok som ligger så precis rätt i tiden som Bombmakaren och hans kvinna gör. Så många av de komponenter Persson använt för att skapa sin intrig är sådant som också förekommer i de svenska nyhetssändningarna just nu. Paranoiaaspekten slår igenom på många plan, och trots Perssons uppenbarligen på många sätt initierade kunskaper om dagens terroristhot och potentiella terrorister hoppas jag innerligt att han överdriver antalet svenskar med misstänkta kopplingar till olika terrororganisationer.

Personligen har jag ofta haft svårt att se storheten i Perssons deckare eftersom jag helt enkelt inte står ut med polisen Bäckström, hans supersalami och hans Hästen-säng. Denna gång lyser Bäckström dock (nästan) med sin frånvaro. Istället tjatas det visserligen om en av Perssons andra (numera avdöda) polishjältar – Lars Martin Johansson, ”mannen som kunde se runt hörn” – med nästan samma frekvens som omnämnandet av Hästen-sängen i Perssons förra deckare, Den sanna historien om Pinocchios näsa. Mattei och hennes kollegor i kärntruppen som arbetar för att sätta stopp för terroristerna i Bombmakaren och hans kvinna är dock ypperligt trevliga bekantskaper – så väl nya som gamla – och det är ett rent nöje att få följa deras utredning och tankegångar. Detta är definitivt en av årets hittills bästa svenska deckare.”