CrimeGarden recenserar 1793 av Niklas Natt och Dag

Historiska deckare har fått ett uppsving i Sverige de senaste åren, och det syns även – eller kanske egentligen främst – bland debutanterna. För några år sedan fick Anna Lihammer Svenska Deckarakademins debutpris för första boken i sin 1930-talsserie, och i år hittar vi historiska deckare av bland andra Marie Bengts och Niklas Natt och Dag bland debutanterna.

Natt och Dags 1793 är dock på gränsen till att höra hemma i deckargenren. Visserligen möter vi ett lik och två utredande detektivgestalter i början och slutet av boken, men huvudsyftet med boken är uppenbart att skildra det sena 1700-talets Stockholm och den misär staden då präglades av. Således har miljöbeskrivningarna en extremt framträdande plats och de är fyllda med detaljer, ofta gällande tidstypiska termer, geografiska angivelser, bebyggelse, dofter och vardagsrutiner. Författaren har utan tvekan lagt ner ett enormt arbete på att läsa in sig på tidens Stockholm, och trots de många detaljerna flyter texten för det mesta på hyfsat, utan att man som läsare känner att man är utsatt för en historieföreläsning.

Som deckare lämnar boken dock en del i övrigt att önska. Till stor del består texten av livsbeskrivningar och skildringar av människors vardag, och det är väldigt mycket som upplevs som rena transportsträckor som är till för att ge en fyllig bild av tiden, snarare än att föra berättelsen framåt. Länge undrar man också var kvinnorna håller hus i 1700-talets Stockholm, om det finns några kvinnor annat än de prostituerade, men i tredje delen får vi följa den fattiga Anna Stina som inte är prostituerad, men ändå blir fängslad och dömd som sådan. Återigen, hennes berättelse ger en intressant och informativ bild av hur kvinnor kunde ha det där och då och hur stadens fängelsesystem – eller kanske snarare system för slavarbete – fungerade, men den tillför inte ett dugg till själva mysteriet.

Själva deckargåtan handlar om ett lik utan armar och ben som fiskas upp ur vattnet, och om de två gestalter, den döende filosofiske Cecil Winge och den alkoholiserade krigsveteranen Mickel Cardell, som inofficiellt får i uppdrag av stadens polischef att försöka ta reda på vad som hänt.

Som titeln antyder utspelar sig handlingen under året 1793, och berättelsen är indelad i fyra delar där vi får följa delvis olika huvudpersoner. Då delarna inte följer kronologiskt – vi möter höst, sommar, vår, och vinter – men samtidigt tidsmässigt överlappar varandra en hel del, blir händelsernas kronologi ibland lite förvirrande. Det är exempelvis vår i början av vårdelen, men i dess senare partier skildras sådant som händer under hösten.

Våra två detektivgestalter uppträder som sagt endast i bokens första och sista del, medan de två mittpartierna innehåller långa skildringar av sådant som sker med andra gestalter, bara delvis relaterade till den döde i vattnet. Under bokens fjärde och sista del faller pusselbitarna på plats och Winge och Cardell lyckas till sist förstå hur allt hänger ihop. I princip hade man dock kunnat hoppa över del två och tre, bara läst början och slutet, och ändå fått en sammanhängande – och då betydligt tajtare – berättelse.

Styrkan i 1793 ligger som sagt i ngt ifrån den romantiserade bilden av det sena 1700-talet med den upplyste Gustav III och hantids- och miljöskildringen. Vi får en komplex bild av Stockholm på den tiden, en bild som ligger lås hov vi oftast möter. Här dominerar istället fattigdomen, smutsen, stanken och fyllan. För den som gillar historiska romaner är Natt och Dags debut dock en bok att tycka om. Och om man nu ska klassificera boken som en deckare är det en välskriven och originell sådan – om än kanske inte årets mest spännande och välkonstruerade.

Share

1 tanke på “CrimeGarden recenserar 1793 av Niklas Natt och Dag

Kommentarer inaktiverade.