CrimeGarden recenserar: All inclusive av Hans Gunnarsson

Efter att ha läst semestermålsdeckaren En mörkare himmel av Mari Jungstedt och Ruben Eliassen föreställer jag mig att Hans Gunnarssons All inclusive ska vara något liknande, men kanske mer sett ur turistens perspektiv. Inget kunde vara mer fel.

CIMG3525

Hans Gunnarsson har tidigare publicerat ett antal romaner och novellsamlingar, men All inclusive är hans första försök i deckargenren. Boken innehåller mysterium och några människor dör, men någon egentlig deckare är det ändå inte. Det finns inga utredande eller uppklarande inslag och det är aldrig spännande. Genomgående görs då och då (mestadels kritiska) referenser till deckargenren, men då dessa aldrig finner gestaltning i berättelsen förblir de bara just referenser. Drivet att ändå fortsätta läsa ligger i önskan att trots allt få veta hur allt hänger ihop, men även på den punkten är romanen något av en besvikelse.

Så här blir det ofta när ”vanliga” författare försöker sig på deckargenren. De har svårt att få till det där som gör en bok till en bra deckare. Däremot har All inclusive ändå vissa företräden som roman betraktad. Den skildrar den all-inclusive-turism som vuxit sig så stark på senare tid. Men tyvärr är Gunnarsson inte så mycket för detaljer i miljöskildringen, så man får egentligen ingen tydlig bild av resmålet och all-inclusive-tillvaron. Styrkan ligger snarare i det meta-fiktiva anslaget och i skildringen av den misslyckade författaren C.G.

C.G. – en författare med skrivkramp som är besatt av en negativ recension av sin senaste bok – annonserar på Blocket efter okvalificerat arbete. Han får svar av en man som erbjuder sig att under en period fungera som mecenat om C.G. åker på en all-inclusive-resa till Guadelope och skriver en roman inspirerad av detta i syfte att göra reklam för resmålet. C.G. reser dit, är allmänt negativt inställd och håller sig mest för sig själv och dricker stora mängder alkohol. Parallellt med att läsaren följer C.G. får man också ta del av några av medresenärernas historier och upplevelser. Romanen fungerar meta-fiktivt, som varande den roman som C.G. skriver – eller inte skriver.

Tyvärr är det dock lite svårt att hålla isär berättelsens många gestalter, och många – för att inta säga de flesta – av deras livsberättelser och aktiviteter i romanen, tillför ingenting varken till den huvudsakliga berättelsen eller till mysteriernas lösning. Jag antar att ambitionen varit att skapa ett slags kollektivroman, men trådarna spretar åt olika håll och knyts aldrig samman. Några resenärer dör, C.G. inser att det kanske finns en konspiration och att han själv spelar en roll i denna. Hans uppdragsgivare verkar uppslukad av jorden och – ja, och? Det hela leder egentligen ingen vart.

Ska man då räkna Gunnarsson som en av årets deckardebutanter? Det är tveksamt. Men då jag brukar förespråka en inkluderande definition av genren, får jag nog ändå räkna Gunnarsson. Några större framgångar i genren är det dock knappast att räkna med i det här fallet.

Share