2017 är ett riktigt tungt debutantår på den svenska deckarscenen. Jag har tidigare skrivit om starka debuter av Susanne Jansson, Lina Bengtsdotter, Stefan Christiernin, Elisabeth Norebäck och Dennis Magnusson. Ett annat namn att hålla ögonen på framöver är Caroline Engvall, vars Ärren vi bär också tillhör de starkare debuterna i år.
Engvalls debut är en polisthriller i Stockholmsmiljö. Unga tjejer tar livet av sig på extremt obehagliga sätt och så väl polisen Ulrika Stenhammar som journalisten Lovisa Ling tar upp jakten när det visar sig att det finns ett samband mellan självmorden.
Det här är en bok där alla gestalter är trasiga på olika sätt, och alla är dessutom självdestruktiva. Vi har således aldrig riktigt någon trygg klippa att klamra oss fast vid när världen visar sig mer än lovligt hemsk och otrygg. Det handlar om pedofiler och självskadebeteende, om unga flickor som mår så dåligt att de går med på vad som helst för att döva sin smärta. Det är obehaglig läsning och vetskapen om att det här är saker som sannolikt pågår även på riktigt idag gör det hela till plågsamt. Då Engvall dessutom är journalist och har specialiserat sig på just att bekämpa sexuellt utnyttjande av unga råder det inget tvivel om att hon vet vad hon talar om.
För att gå från att vara en bra deckare till att vara en riktigt bra deckare hade vi dock behövt se en lite starkare persongestaltning. Det hade gjort att vi fått tid att börja tycka om och bry oss om våra huvudpersoner tillräckligt innan de börjar göra vansinnigheter. Det är helt enkelt väldigt mycket handling och skildring av förövare och offer, men mindre fokus på att skapa en bra läsupplevelse för läsaren, vilket gör att man ibland kan känna sig lite förlorad bland alla gestalter och turer. Och som jag tror att jag skrev apropå Lisa Bjurwalds senaste bok, när man skildrar riktigt obehagliga ämnen är det viktigt att man inte tappar läsaren, det behövs något att känna för också, inte bara emot. Annars når man bara de läsare som redan innan tycker att ämnet är viktigt, och då kan deckarens upplysningspotential riskera att gå förlorad.
Men till nästa bok i denna tänkta trilogi känner vi redan Ling och Stenhammar lite, så förhoppningsvis växer de till mer rundade gestalter då, och det ska bli spännande att se hur berättelsen fortsätter. För även om Engvall erbjuder oss ett slut på berättelsen i Ärren vi bär, är det samtidigt tydligt att det var ett slut som bara är temporärt…
