Bara du skiljer sig genremässigt ganska mycket från Ninni Schulmans tidigare fem polisromaner i Värmlandsmiljö. Den nya boken är en psykologisk thriller som utspelar sig huvudsakligen i Stockholm. Här har också platsen – som förutom storstaden inkluderar en enslig sommarstuga – mindre betydelse, och allt kretsar istället kring relationen mellan de två huvudpersonerna.
När Iris får punktering på väg till ett dop kommer Pål förbi som räddaren i nöden. De faller båda för varandra och efter någon första lite trevande dejt är de oskiljaktiga. Men snart börjar varningssignalerna lysa – åtminstone för läsaren – och det står klart att någon av de två spelar ett dubbelspel. De bådas jagberättelser som skildrar huvudförloppet varvas också med glimtar från en rehabavdelning där Pål befinner sig efter de händelser som skildras, så redan tidigt vet man som läsare att något dramatiskt kommer att hända.
Schulman bygger skickligt upp relationen mellan de två huvudpersonerna, och just detta är en styrka hon tagit med sig från sina tidigare Värmlandsdeckare. Att laborera på det här sättet med två jag-berättare, varav en ljuger och döljer saker för läsaren, är inte lätt, men Schulman sköter det snyggt och utan att skriva läsaren ledtrådarna på näsan. Hon skriver dessutom bra och visar tydligt att hon är en van berättare.
Bara du är en bra psykologisk thriller, även om det behövts någon ytterligare twist på slutet för att berättelsen skulle ha fått det där sista lyftet. Min största invändning är att tänker man lite logiskt finns det bara ett alternativ för hur det ska gå, allt annat hade gjort boken till något annat än en deckare.
Det är inte säkert att detta är en bok för alla Schulmans vanliga läsare, men det är en deckare för den som gillar de senaste böckerna av exempelvis Caroline Eriksson, Rebecka Edgren Aldén och Elisabeth Norebäck.
