Ofta blir det inte så bra när etablerade mainstreamförfattare bestämmer sig för att ge sig in i deckargenren. De missar gärna den lilla detaljen att en deckare ska vara spännande och ha ett tydligt driv i berättandet. Och de brukar dessutom krångla till språket alltför mycket, så att det tar fokus från handlingsförloppet. Louise Boije af Gennäs gör dock inga av dessa misstag, utan hennes debutdeckare utgör en riktigt bra start på det svenska deckaråret.
Den ensamma Sara är efter att ha gjort lumpen och tagit sin universitetsexamen i statsvetenskap redo att börja livet på riktigt, men allting tar tvärstopp när hon råkar ut för ett överfall och hennes pappa dör i en mystisk brand. När det värsta har lagt sig lämnar hon till sist ändå uppväxtens Örebro och flyttar till Stockholm. Men där blir inget riktigt som hon tänkt sig. Caféjobbet i förorten har långa arbetsdagar och boendet hon lyckats ordna visar sig vara en mardröm. Men en dag dyker en vacker kvinna upp på caféet, och plötsligt jobbar Sara på en fin PR-firma och har en bästa vän hon delar lägenhet med på Östermalm. Samtidigt börjar allt konstigare saker att inträffa. Håller Sara på att bli galen eller är det någon som är ute efter henne?
Boije av Gennäs har åstadkommit en berättelse där man redan från början är fast. Osäkerhetskänslan som skapas genom allt mystiskt Sara råkar ut för är stark, och även om hon själv tvivlar är man som läsare snart säker på att hon är utsatt för något slags konspiration. På besök i föräldrahemmet hittar Sara en massa mappar med tidningsurklipp som hennes pappa samlat. Klipp som handlar om olika skandaler som mörklagts från politiskt håll från 1950-talet och framåt. Varför har pappan samlat dessa? Hon blir nyfiken, och som läsare får vi ta del av de autentiska artiklarna allteftersom Sara läser dem.
Kontrasten mellan det närgångna porträttet av Sara och innehållet och formen på de journalistiska texterna om politiska skandaler fungerar utmärkt, även om det journalistiska ibland kunde kortats lite för att ge bättre tempo i läsningen. Boije af Gennäs har lyckats skapa en psykologisk konspirationsthriller, där man genom det personliga samtidigt anar att något mörkt ruvar i maktens korridorer.
Berättelsens konstruktion är ett smart och kreativt sätt att rikta uppmärksamheten mot oegentligheter som inte får glömmas bort. Även om hela kringhistorien som knyter samman de olika skandalerna naturligtvis är fiktiv, får läsaren ändå tillfälle att aktualisera de mindre smickrande sidorna av verklighetens svenska politiska ”affärer”. Allt från Kejneaffären till Transportstyrelsens senaste blundrar.
Berättelsen utgör en avslutad helhet, samtidigt som det när boken är slut finns hemligheter kvar som inte avslöjas. Blodlokan utgör första delen i en tänkt trilogi, och jag ser med spänning fram emot att få fortsätta att följa Saras sökande på både det personliga och det politiska planet – så välkommen till den svenska deckarscenen Louise Boije af Gennäs! En särskild eloge också till Elina Grandin som gjort ett fantastiskt vackert omslag – även om jag undrar lite över valet av författarporträtt.
