Daniel Söderqvist debuterade med Norrköpingsdeckaren Nyttig idiot (2015, jag recenserade den här) och har nu hunnit till tredje delen i serien om journalisten John Carlsson.
Efter att i förra boken, Den utbytbare, gjort en utflykt för att söka sin far i El Salvador är John nu tillbaka i Norrköping. Det är 2015, mitt under den stora flyktingvågen, och John har, efter att lokaltv-kanalen han arbetade för tidigare lagt ner, fått anställning på ett HVB-hem för ensamkommande flyktingpojkar.
Boken handlar om just flyktingsituationen och den mer konkreta handlingen utgår från några ensamkommande flyktingbarn som spränger sig själva i luften på offentliga platser, först utomlands, men när det även sker i Gävle blir John via en bekant ombedd att hjälpa Säpo med att bedöma vilka pojkar i Norrköpingsregionen som skulle kunna vara potentiella framtida självmordsbombare. Uppdraget framstår som lika absurt som omöjligt, och Säpo som minst lika hemligt internt som utåt, något John finner extremt frustrerande.
Det är tydligt att författaren är mer intresserad av att sprida kunskap om flyktingars situation i Sverige idag och om bakgrunden till flyktingvågen (detta är initierat och kunnigt skildrat), än av att berätta en spännande deckarhistoria. Halvvägs in i boken har John fortfarande i princip inte råkat in i något mystiskt eller brottsligt, utan vi har bara fått följa hans vardag med en cancersjuk mor och arbetet på HVB-hemmet, varvat med några unga flyktingkillars livsberättelser. När han väl börjar arbeta för säpo får vi något slags deckarintrig, men det dröjer innan särskilt mycket händer.
Medan Söderqvists tidigare böcker, särskilt debuten, haft en tydlig och spänningsskapande deckarintrig, är startsträckan denna gång alltför lång. Det är först mot slutet det egentligen börjar hända något och blir lite spännande. Miljöbeskrivningarna blir också lite enahanda då de främst består av beskrivningar av vilka gator John färdas på och av en och annan tillbakablick på platsers historia. Boken hade dessutom vunnit mycket på lite redaktörshjälp och extra språkgranskning. Ett extra plus dock för Johns stora matlagningsintresse. Dödens väntrum är fylld med matlagningsskildringar som man själv skulle kunna använda som inspiration och recept, vilket inte är dumt alls.
