Ett liv i spillror är uppföljaren till Nicole Lövs debutdeckare Vaken mardröm från (2013, utgiven i reviderad version som Ett mörkt förflutet 2014) och utgör en direkt fortsättning där vi får följa hur det går för psykologen Isabell Sahlin och de andra. Mycket av händelserna i debuten refereras också här, så det fungerar bra att läsa den nya boken fristående, trots att många berättelsetrådar påbörjats i den förra – men jag misstänker att det kan kännas lite tjatigt med all upprepning för den som har debuten alltför aktuell.
Efter den dramatiska upplösningen i förra boken är Isabell nu kidnappad och inlåst i en källare av Alex, eller Djävulen som han också kallas, ledaren för Helsingborgs mest fruktade MC-gäng. Polisen Johan Waltz som är knivskuren ligger på sjukhus och Max – gängledarens son och Isabells stora kärlek – sitter häktad. Johan vill ta reda på vad som hänt Isabell, men detta försvåras av att några av kollegorna är korrupta och av att hans flickvän mest är intresserad av att hålla honom borta från polisarbetet – vem kan han lita på? Och vad vill egentligen Alex med Isabell?
Berättelsen om Isabell och hennes långa och komplicerade relation med MC-gänget är originell, men tyvärr dras intrycket ner av språkliga brister. Dels ligger stilnivån någonstans mellan ungdomsroman och Harlequin-roman. Det senare kommer bland annat till uttryck i att alla adjektiv och adverb är för stora; allt är oerhört, oändligt, fantastiskt, fasansfullt, fruktansvärt, och så vidare. Det finns helt enkelt inga nyanser, allt är antingen himmel eller helvete – och då inte minst Isabells känslor. Dels hade Löv behövt en ordentlig redaktör/korrekturläsare. Det finns alldeles för många språkliga konstigheter och felanvända ord och uttryck. Ett typexempel är när Isabell tänker att: ”Gud vad hon älskade den här mannen så oändligt mycket. Känslan var nästan oumbärlig.” Det blir helt enkelt svårt att ta berättelsen på allvar.
Handlingen rör sig framförallt i Helsingborg, men den lokala skildringen är begränsad till ett minimum. När köpcentret Väla plötsligt nämns halvvägs in i boken kommer jag på mig själv med att ha glömt var det hela utspelar sig. Det är lite synd, för jag tror att om Löv ägnade lite mer utrymme åt att förankra sina historier i Helsingborgsmiljön skulle hennes möjligheter att locka en lokal läsekrets öka. Mot slutet av boken finns några lite mer utförliga beskrivningar av Svenska Mässan i Göteborg och området kring Kärnan i Helsingborg, platser där viktiga händelser utspelas.
Liksom debuten avslutas Ett liv i spillror med stor dramatik och det är uppenbart att Löv tänker sig en fortsättning. Jag hoppas bara att hon då tar professionell hjälp med det redaktionella arbetet, för som det är nu är det ofta svårt att se kvaliteterna under den alltför taffliga språkliga ytan.
