Då och då dyker det upp danska deckare som jag blir sugen på att läsa, även om de inte är översatta till svenska ännu. Nu har jag passat på att fräscha upp danskan inför Krimimessen i Horsens i helgen genom att läsa Robert Zola Christensens Gæsten.
Gæsten är tredje delen i Zola Christensens serie om polisen Bent Kastrup. Denna gång reser Kastrup till Kolding på Jylland för att delta i utredningen av mordet på en kvinnlig universitetsanställd som blivit sågad i småbitar på sitt arbetsrum. Till sin hjälp får han också den tidigare kollegan Rikke Larsen, som han dessutom är förälskad i. Och när Rikke så försvinner, blir det alltmer akut att både lösa fallet och att finna kollegan.
Zola Christensen har åstadkommit en ganska klassisk polisroman med thrillerinslag, där vi följer ett antal poliser, men där en av dem fungerar som berättelsens huvudperson. Vi möter dansk landsbygds- och småstadsmiljö, och det handlar om individer och deras liv och problem, snarare än om några större politiska samhällsfrågor. Några scener utspelar sig också på Lunds universitet, där den döda kvinnans svenske make arbetar. Det som skiljer Gæsten från många svenska polisromaner i landsortsmiljö är att trots att det är så mycket fokus på huvudpersonen handlar det väldigt lite om familjeliv och vardag.
Det är en spännande bladvändare, samtidigt som jag misstänker att många som läser boken tycker att Zola Christensen bjuder på onödigt mycket spektakulärt våld och blod. Till författarens försvar får man dock säga att i princip allt våld sker utom synhåll för läsaren, mellan kapitlen. Vi får vara med tillräckligt länge för att inse att det kommer att gå riktigt illa, och sedan får vi följa poliserna när de efteråt möter brottsplatserna. Förmodligen är det extrema våldet är ett sätt att försöka gestalta en absolut ondska, något som inte enkelt kan förklaras genom att mördaren haft en taskig barndom. Tematiskt handlar det om kärlek, om arv kontra miljö, och om livets tragik. Det är en ond saga där möjligheten till ett lyckligt slut verkar allt längre bort för varje sida man vänder.
Zola Christensen har ett långt författarskap bakom sig även om han först de senaste åren har gett sig in i deckargenren, och det är tydligt att han är en van och stilsäker skribent. Till skillnad från många andra mainstreamförfattare som ger sig in i genren är han också skicklig på att skapa spänning, och jag blir vid flera tillfällen imponerad av hur han med små medel lyckas skruva upp spänningen ytterligare. Kontrasten mellan det extremt blodiga övervåldet och det känsliga porträttet av framförallt huvudpersonen Kastrup bidrar också till att dra in läsaren känslomässigt i berättelsen. Om det blir fler böcker i serien vet man inte när man nått slutet av Gæsten, men jag vet att jag gärna skulle läsa fler deckare av Zola Christensen.
Θ
