På förra årets Krimimesse i danska Horsens träffade jag den danska deckarförfattaren Pernille Boelskov, som skriver deckare som utspelar sig på Bornholm. Eftersom jag är väldigt nyfiken på Bornholm, men fortfarande inte varit där trots att jag bor så nära, blev jag sugen på att läsa hennes deckare, men först nu förra veckan när jag dansk-laddade inför årets mässa blev det äntligen av.
Granitgraven från 2015 är Boelskovs deckardebut, och den har sedan följts upp med Bornholmerdybet 2017. Tyvärr finns de ännu inte översatta till svenska, men Boelskov är relativt lättläst på danska. I debuten får vi följa den nyblivna prästen Agnethe Bohn, en klassisk hemvändargestalt, som återvänt till Bornholm där hon fått sitt första vikariat som präst. Väl på plats konfronteras hon med så väl egna familjekonflikter som konservativa och fientliga prästkollegor.
En rysk man kommer till kyrkan för att söka sin okända morfar som ska vara från Bornholm, Agnethe får fin kontakt med mannen och försöker hjälpa honom, men så plötsligt hittas han mördad i ett av öns gamla stenbrott. Polisen som utreder fallet visar sig vara Agnethes kusin, och tillhör en del av familjen som inte velat ha kontakt med henne på många år. Hos polisen tror man att mordet är relaterat till narkotikasmuggling, men Agnethe är övertygad om att polisen har fel. Hon beslutar sig därför för att själv försöka ta reda på vem den ryske mannens morfar var, något som gör att hon får så väl prästkollegorna som polisen emot sig och riskerar både sin karriär och möjligheten att återförenas med sin familj.
Det rör sig således om den klassiska amatördetektiven som lägger näsan i blöt, en modern Puck Bure, men Agnethe Bohn skiljer sig ändå från mängden i egenskap av att hon är präst. Hon funderar dessutom mycket över tron, livet och döden, något som integreras väl i berättelsen, och vi får följa henne genom de första prövningarna i rollen som präst. Hon får också en sidekick i form av grannen Henrik Astrup Hauge, som ställer upp som chaufför och middagssällskap.
Ett viktigt inslag i romanen är också den historiska bakgrunden. Den mördade mannens mor hade varit soldat i den ryska armén som avlöste tyskarna och ockuperade Bornholm i andra världskrigets slutskede, långt efter att resten av Danmark blivit fritt. Boelskov har smidigt vävt in en massa historisk kunskap, och åtminstone för mig är det mycket som är nytt och som jag aldrig hört talas om tidigare, exempelvis om hur hårt Rönne bombades i slutet av kriget.
På många sätt påminner Granitgraven om typiska svenska landsbygdsdeckare av författare som Camilla Läckberg eller Mari Jungstedt, där det handlar om individers brott mot andra individer, där nyckeln till mordmotivet står att hämta i det förflutna, och där platsen och det lokala spelar en på alla sätt viktig roll. Boelskov får utöver Bornholms historia med så väl den lokala dialekten som landskapet och viktiga landmärken.
När det gäller själva intrigen är boken är lite långsam till att börja med, men har man bara tålamod med det blir det så småningom spännande och man dras in i berättelsen. Balansen mellan vad som avslöjas och vad som fortsätter att vara dolt för läsaren är inte alltid klockren och det finns några ställen där logiken fallerar och handlingen kunde gjorts tajtare, men på det hela taget fungerar det och Boelskov erbjuder också en snygg twist på slutet.
Jag ser fram emot att få läsa mer om Bornholm och Agnethe Bohn och att få följa Boelkovs utveckling framöver. Del två i serien, Bornholmerdybet, finns ute redan nu och när jag träffade författaren på årets Krimimesse avslöjade hon att arbetet med tredje delen är i full gång. Och så hoppas jag komma i väg till Bornholm snart. Kanske kan det äntligen bli av i sommar…
