Jonas Moström har gjort sig känd som Sundsvalls främsta skildrare i deckargenren. I åtta romaner med läkaren Erik Jensen och polisen Johan Axberg i huvudrollerna har han utforskat den medelpadska metropolens mörka sidor. Med Himlen är alltid högre påbörjar Moström dock en ny serie, på ny plats och med en ny huvudperson.
Psykiatrikern Nathalie Svensson jobbar på en klinik i Uppsala, men är också verksam inom Rikskriminalens gärningsmannaprofilgrupp. Hon är nyskild och när hon inte har hand om barnen i Uppsala utforskar hon singellivets dejtingmöjligheter i Stockholm. När hon blir vittne till hur en av hennes erövringar mördas – och därtill på samma sätt som hennes stora kärlek mördats tio år tidigare – börjar Nathalie nysta i det hela. Vad hände egentligen för tio år sedan, och vem kan hon lita på när både vänner, kollegor och familj visar sig dölja saker?
Det är kul med de nya miljöerna och Nathalie har potential som huvudperson. Moström lyckas dock inte riktigt beröra, och trots en bra story engagerar Himlen är alltid högre aldrig ordentligt. Nathalie kommer inte så nära att man som läsare tar henne till sig på allvar. Och eftersom Moström spelar med thrillerkonventioner som bygger på att man engagerar sig i huvudpersonen hjälper det inte att bokens ämne, cyniskt utnyttjande av människor i väldigt utsatta situationer, är angeläget.
Men upplösningen överraskar och det ska bli spännande att se hur Moström går vidare. Avslutningen utlovar att det blir åtminstone lite Sundsvall även i denna serie framöver och vi får hoppas att Nathalie levererar bättre där. Vad den aktuella bokens titel syftar på förblir dock ett mysterium, åtminstone för mig.
Kan också tipsa om att Carina Sjöholm har skrivit Medelpads-kapitlet som handlar om Jonas Moström i den nya boken Deckarnas svenska landskap: Från Skåne till Lappland.