I januari recenserade jag danska Lotte Petris Sort død från 2014 här på sidan (i den förra recensionen finns också lite mer info om författarskapet), och nu i mars kom uppföljaren – Hvidt snit – ut i Danmark. Och precis som föregångaren är Hvidt snit en alldeles utmärk vetenskapsthriller som man helst sträckläser. Även denna gång är det forskaren och läkaren Selma Eliassen som står i centrum. Den här gången lyser dock hennes väninna Lisa med sin frånvaro, och istället har rättsläkaren Lone Olsen och polisen Ian Buchanan fått större roller.
En varg hittas död i ett danskt naturreservat och när den undersöks visar den sig ha ben från en människa i magen. Snart hittar man också ett skelett av en man i närheten. I samma veva dör en man på ett högsäkerhetsfängelse för psykiskt sjuka våldsverkare. Undersökningen av skelettet och den döde brottslingens kropp uppvisar dock i båda fallen en underlighet på kraniet. Det ser ut som om båda de döda lobotomerats innan de dog – något om verkar underligt eftersom det är ett ingrepp man slutade använda sig av i Danmark i början av 1980-talet. Sedan dyker ytterligare likheter upp, och då man fastställer att den första mannen mördats för närmare trettio år sedan står det klart att man har att göra med en mördare som varit verksam väldigt länge.
Tematiskt går Petri vidare med frågorna som stod i centrum även i Sort død, och böckernas intriger hänger tätt samman. Det handlar om förakt för grupper av människor – den här gången främst människor med genetiska och/eller mentala diagnoser och handikapp av olika slag – och trådarna leder tillbaka till nazisternas experimenterande med och dödande av människor under andra världskriget. Titelns vita snitt syftar på just lobotomeringen, och den fungerar indirekt också som en bild för de människor som saknar den känslomässiga förmågan att se alla människors lika värde, och vars världsbild därför präglas av rasism och förakt för alla som är olika en själv.
Även om Petris mördare rör sig i de tänkbaras utmarker, är Hvidt snit en deckare som är väl förankrad i de strömningar som präglar samhället idag – något som illustreras inte minst av det danska valresultatet nyligen. Petri lyckas också hålla spänningen uppe genom hela boken – denna gång utan att dölja saker för läsaren, vi får vara med hela vägen. Sort død var en utmärkt bok, men jag skulle säga att efterföljaren är snäppet vassare, den är helt enkelt tajtare och de utredande elementen kombineras perfekt med thrillerinslagen. Så ni som inte räds att läsa på danska, missa inte Petri – och för er andra får vi bara hoppas att vi får se hennes böcker på svenska snart.