I kriminologen Jenny Rognebys tredje bok om polisen Leona Lindberg får vi nu dels följa fallet Leona utreder, som handlar om att någon stjäl organ från utsatta människor i Stockholm för olagliga transplantationer, ett fall som efterhand blir allt mer personligt för henne. Dels får vi följa hur Leona fortsätter att försöka bli rik på brottslig väg. Och efter att i de tidigare böckerna ha utnyttjat och tagit hjälp av så väl barn som kriminella har hon nu insett att det är enklast och säkrast att jobba själv för att uppnå det målet.
Jag får erkänna att jag inte var någon stor fan av Rognebys första bok om Leona, Leona: Tärningen är kastad (2014). Framförallt berodde det på att jag aldrig lyckades tycka om Leona där, det fanns helt enkelt ingenting som fick mig att leva mig in i hennes position, inget som fick mig att bry mig tillräckligt för att heja på henne och hoppas att det skulle gå bra för henne. Naturligtvis måste man inte kunna identifiera sig med en huvudperson i en bok, men man måste åtminstone bli engagerad, och det blev jag aldrig, oavsett hur originell bokens handling i övrigt var. Men i andra boken, Leona: Alla medel tillåtna (2016), vann Leona över mig på sin sida. Där blev hon betydligt mer komplex och visade sig tillräckligt sårbar för att upplevas som en människa av kött och blod istället för bara som en känslokall robot. Att intrigen den gången var både originell och fängslande gjorde naturligtvis inte saken sämre.
I den nya Leona: Utan mänskligt värde fortsätter Rogneby att visa att hon är bra på det hon gör. Skildringen av fallet med människor som mördas och utnyttjas för sina organ berör, och det visar en verklighet som kanske inte är så utbredd i Sverige ännu, men som är desto vanligare på andra platser i världen och förmodligen snart här också.
Nu när vi fått lära känna Leona blir hon dessutom alltmer intressant – och alltmer extrem. Det är drivet och spännande, och även om en gestalt som Leona naturligtvis inte vore trovärdig i en verklig polismiljö är det befriande att läsa om någon som kan ta sig till med i princip vad som helst. Det blir dramatiskt och allt sker i ett högt tempo – och slutet ska vi bara inte tala om… Rogneby har än en gång visat att hon tillhör en av de mest spännande författarna av actionfyllda svenska polisthrillers idag, tillsammans med exempelvis Anna Karolina, Jens Lapidus, Kallentoft & Lutteman och Anders de la Motte.