CrimeGarden recenserar Pappas pojke av Emelie Schepp

Emelie Schepp har nu hunnit till fjärde delen i Norrköpingsserien om åklagaren Jana Berzelius och poliserna Henrik Levin och Mia Bolander, och vi är väl bekanta med hennes huvudpersoner vid det här laget. Denna gång försvinner en sexårig pojke från sitt hem samtidigt som hans mamma mördas. Pappan, som var och handlade när det hände, blir polisens främsta ingång till fallet, samtidigt som det verkar som att han döljer en hel del för dem. Parallellt försöker Danilo Peña som sitter häktad tvinga Jana att ta över hans åtal genom att via bulvaner ge sig på Janas åklagarkollega Per Åström som har hand om fallet. Och det allra mest besvärliga är naturligtvis som vanligt för Jana att hålla hemligheterna ur sitt förflutna gömda från omvärlden.

Bland Schepps huvudpersoner är det framförallt Jana och Mia som skiljer sig från mallen när det gäller poliser och detektivgestalter i svenska deckare. På många sätt ställs de två kvinnorna i kontrast till och är varandras motsatser, samtidigt är de båda väldigt ensamma människor som på olika sätt gör sitt bästa för att smälta in. Jana med överklassbakgrunden och det traumatiska förflutna som gör allt för att dölja sina hemligheter och därför helt undviker förhållanden, Mia med arbetarklassbakgrunden vars tillvaro främst verkar kretsa kring jakt på bekräftelse och brist på pengar, och som nu till och med gett sig in i ett förhållande med en äldre rik man för att skaffa sig ekonomisk trygghet.

Schepp har för varje bok blivit allt säkrare i sitt skrivande och det är tydligt att hon nu hittat en välfungerande och ytterst effektiv berättarteknik med korta kapitel som genomgående avslutas med något slags cliffhangers. Det gör texten lättläst och ger ett bra driv och ett högt tempo åt händelseförloppet. Pappas pojke har också en klurig intrig och det tar ett bra tag innan man förstår hur allt hänger ihop.

Trots det proffsiga genomförandet är detta inte Schepps starkaste bok och det har att göra med att man inte riktigt känner sig tillräckligt engagerad i det som sker med gestalterna. Mias förhållande med den äldre mannen känns bara desperat och på förhand dömt att misslyckas. Pappan som förlorat sin son förblir ganska anonym, förutom i kärleken till sonen. En kvinnlig häktesvakt som blir förtjust i Danielo Peña är ensidigt skildrad och mer än lovligt naiv. Som vanligt är det Jana som är det starkaste kortet, men denna gång är det är lite svårt att förstå hennes agerande i förhållande till Per, det blir helt enkelt otydligt för läsaren vad hon egentligen vill och då framstår logiken i hennes agerande som lite oklar.

Pappas pojke är dock en bra deckare och Schepps många fans lär inte bli besvikna. För er som ännu inte upptäckt serien om Jana Berzelius rekommenderas att ni börjar från början med Märkta för livet – även om böckerna kan läsas fristående blir berättelsen om Jana mer intressant när man får ta del av den steg för steg.

Share