Efter att sedan 1998 ha publicerat tio deckare om göteborgspolisen Irene Huss inledde Helene Tursten en ny serie för två år sedan med Jaktmark, en polisroman som utspelade sig huvudsakligen i Dalsland och som hade den unga polisen Embla Nyström i huvudrollen. Vi rör oss fortfarande i Huss värld, men hon skymtar bara förbi i förbigående. Även i uppföljaren Sandgrav är det Embla och kollegorna Hampus och Göran som står i centrum. Denna gång får vi emellertid vänta ganska länge innan trion dyker upp i handlingen.
Den regionala utredningsgrupp i Västra Götaland som utgjordes av Embla och de andra två i förra boken är numera nerlagd. Men när lilla Strömstad drabbats av två mord, två försvunna barn, en mordbrand och en svår misshandel, sätts gruppen tillfälligt samman igen för att förstärka den lokala polisen.
Personligen kan jag sakna de dalsländska miljöerna från förra boken. Det finns redan så många deckarförfattare som skriver om Bohuslän, men det är naturligtvis en tacksam miljö att skriva om ifall man vill räkna med backup från den lokala turismindustrin. I Turstens Bohuslän är det dock novemberkallt och regnar i princip hela tiden, så särskilt idylliskt är det inte.
Tursten skriver så det blir spännande, men utan några överdrivna närbilder av blod och våld, trots att brotten är råa och obehagliga. Gestalterna fungerar också bra, även om orsaken till Hampus problem känns uppenbar långt innan den avslöjas och trots att det finns några ledtrådar i brottsfallen som är nästan väl övertydliga. Gestalterna har också plötsligt allihop fått ett väldigt aktivt sexliv, även om Tursten för det mesta lämnar läsaren kvar utanför sovrumsdörren.
Tursten har dock lyckats följa upp den första Embla-boken på ett tillfredsställande sätt. Och även om bokens brott alla klaras upp, slutar Sandgrav också med en rejäl cliffhanger som får läsaren att önska att nästa bok kommer snart.