Ännu har inte 2015 års deckare börjat droppa in i min brevlåda, så några ytterligare recensioner av böcker från 2014 hinns med innan det är dags att påbörja det nya året på allvar. En av mina nya deckarbekantskaper från 2014 är danska Lotte Petri, vars Sort død kom ut på danska i mars. Det är Petris tredje deckare. För den första, Den 5. plage (2009) nominerades hon till Danske Banks Debutantpris. Det är en intressant och välskrivande författare vi har att göra med, men tyvärr finns inga av hennes deckare översatta till svenska ännu.
I Sort død har ett antal läkare inom olika områden som gått utbildningen tillsammans en återträff på ett forskningsinstitut beläget i anslutning till Rigshospitalet i Köpenhamn. Efter festen hittas en av deltagarna mördad i källaren, där mörka och ensliga kulvertar förbinder institutet och sjukhuset. Mordmetoden är smart uttänkt och jag har åtminstone inte stött på den tidigare. Senare hittas en hemlös man mördad under mystiska omständigheter, omständigheter som visar sig identiska med ett mord som skett samtidigt utanför Moskva. De döda männen är dessutom båda smittade med ett modifierat pestvirus, och snart inträffar ytterligare dödsfall.
I centrum för berättelsen står två kvinnor: Selma Eliasson som är forskare och chef för Overvakningstjensten, en myndighet som bekämpar biologiska hot, och Lisa Brodersen, Selmas väninna som arbetar med försäljning på en vingrossistfirma och som har det väldigt trassligt privat. Båda kvinnorna har innehaft de centrala rollerna även i Petris tidigare deckare. Tematiskt handlar Sort død om de mest extrema formerna och konsekvenserna av rasism och främlingsfientlighet – ämnen som också varit aktuella i så många svenska deckare under 2014.
Anledningen till att jag gav mig i kast med just Sort død är att den faller inom minst två av mina speciella intresseområden inom deckarfloran. Dels är det en vetenskapsdeckare, en internationell vetenskapsthriller. Dels har historien kopplingar till nazisternas härjningar under andra världskriget. [Det senare har jag framförallt skrivit om i artikeln ”The Good, The Bad, and the Collaborators: Swedish World War II Guilt Redefined in 21st Century Crime Fiction” (i antologin Imagining Mass Dictatorships: The Individual and the Masses in Literature and Cinema, red. M. Schoenhals och K. Sarsenov, New York: Palgrave, 2013).]
Precis som svenska Arne Dahl i Europa blues (2001), Inger Kampås i Människans varg (2003) och Peter Gissy i Man med kapuschong (2004), är det nazistläkarnas experimenterande med lägerfångar som är den centrala andra världskriget-bakgrunden för Petris roman, och i hennes fall framförallt Mengeles tvillingexperiment.
Sort død är en stark och tät thriller med uppenbara bladvändarkvaliteter. Tyvärr håller inte upplösningen samma höga standard som romanen i övrigt, huvudsakligen då seriemördarens motiv är så absurt och galet att den trovärdighet som tidigare präglat historien delvis går förlorad. Lite irriterande är också att en hel del fakta som framkommer i utredningen döljs för läsaren, det borde gått att hålla spänningen uppe på ett sätt som gör att man inte som läsare känner sig utesluten från de upptäckter som görs och därmed från möjligheten att gissa hur det hela ligger till. Lotte Petri är dock ändå en författare jag njuter av att läsa och definitivt vill se mer av. Det är uppenbart att fortsättning följer på Sort død, och uppföljaren, Hvit snit, är planerad att komma ut under 2015.
