CrimeGarden recenserar: Strandsittaren av Anna Ihrén

2015 års första deckardebutant är Anna Ihrén, som har åstadkommit en ganska klassisk polisroman som utspelar sig på Smögen på Västkusten. I centrum står den tjänstledige Göteborgspolisen Dennis Wilhelmson – som hyrt in sig i en gammal fiskebåt i sin ungdoms sommarparadis Smögen, för att komma över att hans sambo lämnat honom – och polisaspiranten Sandra Haraldsson som tjänstgör hos den lokala polisen och där gör allt för att visa framfötterna.

När Dennis barndomsvän försvinner och en av vännens kollegor hittas mördad i hamnbassängen, får Dennis dock avbryta sin tjänstledighet och ersätta Smögens polischef som plötsligt tvingats ta föräldraledigt. Tillsammans med Sandra ger han sig i kast med att lösa de två fallen där barndomsvänner och bekanta dyker upp överallt. Tematiskt handlar berättelsen mycket om relationer, släktskap och inte minst svek. Det finns en hel del genusklichéer och en fixering vid barn-modersrelationer, tvåsamhet och kärnfamiljer, men detta uppvägs åtminstone i någon mån av att några av karaktärerna inte svarar mot klichéerna, inte minst gäller det den frimodiga Sandra.

Miljön med Smögen i midsommartid, precis i början av turistsäsongen, är fint skildrad, och på plats skulle man förmodligen kunna orientera sig med hjälp av boken och gå runt i Ihréns romangestalters fotspår. Inte minst är det en kärleksfull bild av det gamla Smögen med fiskebodar, gråskimrande bryggor, klippor och fiskestugor som träder fram. Till sommarmiljöbilden bidrar också ett evigt och trevligt kaffesörplande och ett kak-och bullätande som nog är närmast oöverträffat i deckarlitteraturen.

Även med berättelsen har Ihrén gjort ett utmärkt jobb. Visserligen är hennes story inte på något sätt är unik, snarare följer den standardformat 1A för svenska polisromaner i landsortsmiljö, men hon har alla förutsättningar att bli lika bra och locka samma publik som Viveca Sten eller Ann Rosman. Några onödiga trådar i berättelsen hade onekligen kunnat plockas bort utan att den komplexa historien på något sätt försämrats. Exempelvis hade den del av berättelsen som utspelar sig under 1800-talet kunnat tas bort – men det är som om det måste finnas en historisk parallellhistoria i kursiv stil i varje svensk deckare, en kliché som börjar bli väldigt uttjatad vid det här laget.

Ihrén har en liten bit kvar till det där riktiga flytet rent språkligt, det finns en del meningar som är väldigt obekvämt konstruerade och därtill en del språkliga klichéer, men inget som inte kunde ha fixats med hjälp av lite proffsigare korrekturläsning. På det hela taget är Strandsittaren en bra deckare med en berättelse man inte genomskådar i första taget och den innehåller intressanta karaktärer – även om inte minst huvudpersonerna, särskilt i början av boken, beter sig väl inkonsekvent ibland. En fortsättning ska komma nästa år, och det råder inget tvivel om att Ihréns deckare kommer att locka läsare – inte minst bland sommarens Smögenturister.