Ninni Schulman har på allvar satt Värmland på den svenska deckarkartan tillsammans med författare som Birgitta Edlund och Tove Klackenberg. Vår egen lilla hemlighet är fjärde delen i Schulmans serie om journalisten Magdalena Hansson och poliserna Christer Berglund och Petra Wilander.
Handlingen inleds med att en kvinnlig socialsekreterare försvinner. Hennes man verkar misstänkt – eller kan det hon råkat ut för kanske ha med hennes jobb att göra? Parallellt har Magdalena misstänkt att en av sonens vänner misshandlas hemma och hon har anmält familjen till socialen. Kan den hotfulle fadern ha något med socialsekreterarens försvinnande att göra? Magdalena har ångest över anmälan, har hon gjort det rätta? Petra mår uppenbarligen inte alls bra och Christer plågas av sin sambos sjukliga svartsjuka. Problemen hopas således även på det personliga planet.
Vår egen lilla hemlighet handlar om våld och övergrepp i nära relationer, om hur svårt det är att ta sig ur destruktiva förhållanden och om hur svårt det är för utomstående att se vad som egentligen pågår – och att kunna göra någonting även om man misstänker att allt inte står rätt till. Det här är ingen spektakulär seriemördarthriller utan snarare en, om inte grå, så i alla fall närmast diskbänksrealistisk, skildring av vad som händer i vanliga svenska samhällen med vanliga människor som lika gärna kunde finnas i allas våra bekantskapskretsar utan att vi anar vad som pågår.
Det finns något tragiskt tidlöst över tematiken. Samma saker som utspelas här har utspelats i alla decennier och århundraden. Våld i nära relationer, inte minst mot kvinnor och barn, är ett av våra stora samhällsproblem än idag. Schulman skildrar detta trovärdigt och skrämmande. Vår egen lilla hemlighet är en bra polisthriller med bra driv som trots några närmast övertydliga ledtrådar lyckas hålla spänningen uppe hela vägen. Möjligen blir det lite väl mycket om huvudpersonernas privatliv då och då, men förmodligen är tanken att – utöver att fördjupa porträtten av centralgestalterna – visa att inte ens de lyckliga och våldsfria förhållandena är problemfria. Livet är svårt helt enkelt.
Jag får erkänna att jag inte följt Schulmans serie ända från början, så jag vågar inte fastslå att det här är hennes bästa bok – men jag misstänker att det kan vara så.
