Efter framgångarna med den egenutgivna deckardebuten Märkta för livet 2013 (som sålde i åtminstone 45 000 exemplar och sedan återutgavs av Wahlström & Widstrand förra året och nu uppges ha sålt i över 100 000 exemplar) kommer nu uppföljaren. Den andra boken om den hemlighetstyngda åklagaren Jana Berzelius i Norrköping, Vita spår, kretsar kring droghandel och korruption.
Efter att Gavril Bolanaki som kontrollerade droghandeln dog i förra boken har ett mindre kaos utbrutit på Norrköpings drogscen. Två flickor kommer från Thailand med magarna fulla av heroin. Den ena avlider strax innan tåget når Norrköping och den andra försvinner ut i den kalla vinternatten. En ung man som eventuellt är drogmissbrukare mördas, och plötsligt befinner sig Jana inträngd i ett hörn då hon befunnit sig på mordplatsen och då det förflutna hon till varje pris vill dölja verkar spela en allt större roll i båda fallen.
Historien är bra, och till skillnad från en del av de andra kvinnliga enstöringarna med social inkompetens och olika udda egenskaper som vi så ofta hittar i svenska deckare idag, är Jana någon som man som läsare faktiskt kan identifiera sig med och engagera sig i för det mesta. Även bokens övriga gestalter är tillräckligt olika för att de ska bli tydliga och fungera väl, men det är Jana som är den klart mest intressanta.
Emelie Schepp är ett geni när det gäller marknadsföring, och hon har de senaste åren synts och hörts och varit ute och mött läsare överallt och i alla sammanhang för att göra reklam för sitt författarskap. Utan den målmedvetenheten är det inte säkert att hon lyckats slå igenom som deckarförfattare, för även om man är en bra författare är det lätt att försvinna i mängden i Sverige idag, inte minst om man inte har ett ambitiöst förlag i ryggen.
Men Schepp har således både drivkraften och energin – och dessutom något att backa upp det hela med. Både debuten och den nya romanen är bra deckare. Däremot är det språkliga flytet i Vita spår inte alltid helt hundra – något som jag inte kan minnas att jag noterade i debuten. Det blir helt enkelt lite omständligt och klumpigt ibland, och jag misstänker att det kan vara ett resultat av att Schepp nu arbetar med en annan redaktör/korrekturläsare än vad hon gjorde i debuten (jag har läst den egenutgivna versionen av hennes debutbok, inte den W&W sedan gav ut).
Precis som i förra boken känns det som vi får ett avslut på Janas bakgrundshistoria även denna gång. Men med tanke på hur mycket nytt som både hon själv och vi som läsare fått veta i Vita spår kan man dock misstänka att det finns ännu mer i hennes bakgrund som kommer att avslöjas i kommande böcker, och jag ser fram emot att få följa den utvecklingen.
Varför man denna gång valt ett omslag med ett höstlandskap när snön och kylan spelar så viktiga roller i boken – titelns vita spår syftar både på drogerna och på snön – framstår dock som ett mysterium som överhuvud taget inte klarnat när man nått sista sidan.
