Även om Jonas Moström för de flesta nog är den mest välbekante deckarförfattare som skriver spännande böcker som utspelar sig i Sundsvall, finns det faktiskt ytterligare närmare en handfull författare som låter sina böcker utspela sig i den Medelpadska staden och dess närområden. En av dessa är Olle Håkansson, som nu kommer med sin andra polisroman med den prosaiska titeln Wayne åker till Costa del Sol.
Precis som i debuten, Wayne går på casino (2016, se min recension här), får vi följa Sundsvallspoliserna Wayne Lundberg och Stefan Ekman när de tar itu med lokala brottsfall i början av 2000-talet. Förra gången var skeendena kopplade till det då pågående casinobygget i staden, medan den nya boken kretsar kring en tvåårig flicka som försvinner spårlöst i stadsdelen Haga.
Flickans mamma har lämnat henne ensam sovandes i bilen när hon går in i en mataffär ett par minuter, men när hon kommer ut igen är barnet borta. Trots att polisen är snabbt på plats och vidtar alla möjliga åtgärder kommer man ingenstans med utredningen, och flickan förblir borta. En dag skickar någon dock en bild på en flicka som befinner sig på en dagisgård någonstans nere i spanska Costa del Sol. Skulle det kunna vara det försvunna barnet? Wayne och hans kollega får bege sig till Spanien, och väl där händer saker som ingen nog hade väntat sig.
Det är trivsamt att umgås med Håkanssons smågnabbande poliser. Språkligt är denna bok också betydligt bättre putsad än den förra, vilket ger ett fint flyt, och mer dialog har dessutom skapat ytterligare driv och tempo i berättelsen. Intrigbygget hänger ihop bra, men det är samtidigt väldigt enkelt. I princip finns inga sidospår eller falska ledtrådar som kan lura poliser och läsare, utan allt flyter på, efter den första perioden i utredningen där stiltje rådde. Hade jag fått önska hade jag gärna sett några ytterligare problem och twistar i intrigen, så att man som läsare fått bli mer överraskad. Precis som i förra boken finns dessutom även denna gång några utvikningar kring Waynes fritidsintressen, flugfiske och fotboll, som känns omotiverat långa och kunde ha strukits, men annars är det mesta relevant för skeendet.
Denna gång leder handlingen så småningom fram till en upplösning närmast hämtad ur en actionfilm, där våra hjältar visar sig ha oanade kapaciteter. Annars hör Håkanssons poliser huvudsakligen hemma i en relativt stillsam landsortsdeckare, där miljöer och relationer är en viktig del av det som lockar till läsning.
