CrimeGarden recenserar Camilla Grebes Husdjuret

Fenomenet med stockholmspoliser som löser brott i landsorten växer sig bara starkare. Tidigare handlade det framförallt om enstaka poliser (och ibland detektivgestalter från andra yrkesgrupper) som flyttade ”hem” till sin uppväxtort, men nu är det hela stockholmsbaserade polisteam som reser från storstaden till landsorten. Ofta har huvudpersonen också någon lokal koppling. Ur årets deckarskörd är Lina Bengtsdotters deckardebut Annabelle – och nu senast Camilla Grebes Husdjuret – bra exempel.

Hos Grebe får vi åter möta poliserna och profileraren Hanne från hennes Älskaren från huvudkontoret (2015, som jag recenserade här) som nu kompletteras med en lokala förmåga, den unga polisen Malin som är uppvuxen i sörmländska Ormberg där det hela utspelar sig. I tonåren hittade Malin ett mördat barn i ett stenröse, barnet identifierades aldrig och fallet löstes inte, men nu har stockholmspoliserna med Malins hjälp fått i uppdrag att titta på det igen. Detta rör naturligtvis upp en massa i Ormberg, och snart hittas även en okänd kvinna död.

Som läsare följer vi skeendet dels via Malin, dels via den högstadiepojken Jake som hittar en dagbok tillhörande Hanne Lagerlind-Schön, profileraren från Stockholm som redan i förra boken var på väg att drabbas av demens, något som nu framskrider med oroande hastighet. Själv hittas Hanne nedkyld i skogen, hennes partner Peter Lindgren är försvunnen och Hanne kan inte minnas vad som hänt. Hon har dock skrivit ner allt som rör utredningen och vardagen i den tappade dagboken, och allteftersom Jake läser den får även vi som läsare av Grebes bok ta del av Hannes tankar och erfarenheter. Vi följer således fallet ur tre olika perspektiv. Det kan låta rörigt, men Grebe pusslar skickligt ihop de olika handlingstrådarna och perspektiven till en riktigt spännande berättelse.

Malin är en ny, trevlig deckarbekantskap. Hon är en av de många moderna, kvinnliga svenska deckarhjältinnorna med ett trauma i sitt förflutna, men till skillnad från många av de övriga är hon ingen socialt inkompetent ensamvarg. Hon är förlovad och har fullt fungerande relationer med sin mamma och sina kollegor. Det visar sig dock inte vara helt lätt för henne att balansera uppväxtortens lojaliteter med utredarens objektiva blick.

En av bokens styrkor är också det fina porträttet av den unge Jake som känner sig annorlunda i det lilla samhället. Han mobbas av sina jämnåriga, men hittar en ny vän i dagboks-Hanne, något som så småningom ger honom styrka och ökat självförtroende. Även miljön och det lilla samhället Ormberg, där bruket lagts ner och inget längre finns att göra, är fint beskrivet och bidrar till att skapa stämning i boken.

Grebe har tidigare skrivit två olika deckarserier, en psykologisk thrillerserie med sin syster Åsa Träff och en politisk dito med Paul Leander Engström. De mest nyskapande och komplexa böckerna är dock de två som hon skrivit själv. I dessa har hon fått fullt utlopp för sin kreativitet när det gäller att med hjälp av tidsmässiga finesser fläta ihop handlingstrådar till lyckade och överraskande helheter som kombinerar element från den psykologiska thrillern med polisromanen. I Husdjuret blir det alldeles utmärkt och jag ser fram emot att få fortsätta att följa hennes poliser i kommande äventyr.