Crime Garden recenserar: Vip-rummet av Jens Lapidus

Med sin Stockholm Noir-trilogi (2006–2011) etablerade sig Jens Lapidus som något av det mest nyskapande och intressanta i den svenska deckarfloran. Genom att införa nya Stockholmsmiljöer och perspektiv, ett annorlunda språk och originella huvudpersoner förnyade han den samhällskritiska svenska deckaren på ett välkommet sätt. Vi fick se ett Stockholm där den verkliga makten inte alls ligger i de offentliga makthavarnas händer, utan där allt istället kontrolleras av de kriminella nätverk som styr under den officiella, polerade ytan.

CIMG3445

Med Vip-rummet inleder Lapidus en ny serie – eller åtminstone kan man anta att romanen kommer att få uppföljare. Precis som författarens tidigare deckare är den nya boken väldigt karaktärsdriven, och denna gång har han skapat gestalter som är ännu lättare för läsaren att identifiera sig med. Kanske beror det på att det rör sig om färre huvudpersoner, eller så har Lapidus nu helt enkelt överträffat sig själv när det gäller att skapa fängslande och intressanta karaktärer.

Läs merCrime Garden recenserar: Vip-rummet av Jens Lapidus

Share

Svårigheten att gestalta den Andre

Tillbringar tid i Hongkong och funderar över hur mycket det skiljer sig från Sverige. Hur vore det att skriva en deckare som utspelar sig här?

CIMG3451

De senaste åren har allt fler svenska deckarförfattare skrivit romaner som utspelar sig utanför Sverige, i olika delar av världen. Oftast väljer de då att ha en svensk detektivgestalt i huvudrollen, ett smart grepp för att på ett trovärdigt sätt ändå kunna skildra de främmande miljöerna tack vare att man kan göra det just från (den ibland mer, ibland mindre) initierade besökarens perspektiv. Det är så exempelvis Henning Mankell, Henrik Tord, Karin Alfredsson och många andra huvudsakligen arbetar. Att skildra den främmande världen och kulturen inifrån, med hjälp av en infödd huvudperson, på ett trovärdigt sätt är alltid mycket svårare. Kanske kan man övertyga en svensk publik, men idag när så många av de svenska deckarna översätts och når läsare över hela världen är det inte lika enkelt.

Läs merSvårigheten att gestalta den Andre

Share

CrimeGarden recenserar: Tungmetall av Ina Haller

Det är otroligt många svenska deckare som idag kommer ut på småförlag eller ges ut på eget förlag – det mest framgångsrika exemplet på det senare är ju Emilie Schepps debut från förra året. Jag har inte räknat efter exakt, men av alla svenska deckare som kommer ut utgör dessa omkring 30 %. När det gäller deckaröversättningar är det ovanligare att egenförläggare/småförlag satsar på att ge ut sådana. Förmodligen beror det på att stora, etablerade utländska deckarnamn är alltför eftertraktade och att det är svårt att få ekonomi i något annat – ger man ut sin egenskrivna svenska deckare krävs inte samma idealistiska engagemang, där får man ju direkt tillfredsställelse genom att få se sin egen bok i tryck.

CIMG3444

(Japp, fortfarande ingen normal trädgård, och dåligt ljus, därav suddig bild.) En som går mot strömmen i det här avseendet är översättaren Britt-Marie Ek som på det egna förlaget Bokmärket B nu tänker satsa på att ge ut översättningar från tyskan. Först ut är Ina Hallers debutdeckare, miljöthrillern Tungmetall (orig. Schwermetall, 2012).

Läs merCrimeGarden recenserar: Tungmetall av Ina Haller

Share

CrimeGarden recenserar: Döden kvittar det lika av Anne-Marie Schjetlein

Det finns som tidigare sagt många bra svenska deckardebutanter i år, och det har blivit dags att recensera ännu en. Anne-Marie Schjetlein debuterar med thrillern Döden kvittar det lika som utspelas i Halmstad och de lokala igenkänningspunkterna är många.

CIMG3438

(Fortfarande långt borta från den vanliga CrimeGarden-trädgården.) Schjetlein är själv sjuksköterska och skildrar initierat de sjukhusmiljöer där romanen till stor del utspelar sig, och de vårdande miljöerna – på en gång offentliga och privata – fungerar väl som bakgrund till en berättelse som framförallt handlar om ensamhet och om behovet av relationer och närhet till andra människor. Till en början blir det dock nästan väl mycket sjukhusrutiner och vårdaspekter, men efterhand som handlingen kommer igång på allvar smälter det in i bakgrunden.

Läs merCrimeGarden recenserar: Döden kvittar det lika av Anne-Marie Schjetlein

Share

CrimeGarden recenserar: Tyskt rekviem av Philip Kerr

Eftersom jag försöker ta mig igenom så många som möjligt av alla de svenska deckare som kommer ut varje år, är det inte så ofta jag hinner läsa några av alla de bra utländska deckarförfattare som finns. Och när jag någon gång hinner, blir det främst de gamla vanliga favoriterna. En helt ny och ganska trevlig bekantskap är dock brittiske Philip Kerr, vars senast till svenska översatta roman, Tyskt rekviem (A German Requiem, 1991), var en av de nominerade till Svenska deckarakademins pris för bästa till svenska översatta deckare i år.

CIMG3428

(Långt från den vanliga trädgården idag…) Man kan undra varför det tagit så lång tid innan Kerrs deckare översatts – det här är sista delen i en trilogi, de föregående delarna utgavs på svenska 2013 och 2014, medan originalen kom ut redan i slutet på 1980- och början på 1990-talet. Det kan i alla fall inte ha att göra med brist på intresse för andra världskriget på den svenska deckarmarknaden. Kanske är det främst det lite udda i att en brittiska författare skriver om Tyskland som skapat tvekan.

Läs merCrimeGarden recenserar: Tyskt rekviem av Philip Kerr

Share

Läckberg-recension i Kristianstadsbladet

För er som vill läsa mer om vad jag tycker om Camilla Läckbergs Lejontämjaren finns det en recension i Kristianstadsbladet från i onsdags också.

Läckberg 2014

 

Share

Firat boksläpp!

Har firat att boken Deckarnas svenska landskap nu äntliglen finns i sinnevärlden och går att beställa på alla boklådor – online såväl som fysiska. Det blev after-work-bubbel tillsammans med skribenterna Bo Lundin, Carina Sjöholm, Sara Kärrholm, Jenny Mårdh, Christina Lennér, Birger Hedén och Katarina Tornborg. Så dags att beställa era julklappar!

CIMG3385

Läs merFirat boksläpp!

Share

Intensiv deckarhelg i Eskilstuna

Tillbaka hemma i trädgården efter en intensiv helg i Eskilstuna. Vi har haft höstmöte med Svenska deckarakademin, där vi bland annat utsett årets pristagare (se tidigare bloggpost) och valt in en ny akademiledamot, den eminente Nils Scherman som är deckarexpert och bokhandlare och recenserar deckare på sin blogg och i DAST.

CIMG3334
Akademins preses Johan Wopenka (t.v.) lyssnar medan Bo Lundin (t.h.) berättar om Svenska deckarakademins historia.

Redan på fredagen höll Lilian och Karl G. Fredriksson ett afternoon-tea-program där de berättade om Maria Lang och Stieg Trenter som båda skulle ha fyllt hundra år i år. Årets pristagare annonserades i samband med ett offentligt deckarprogram på Eskilstuna stadsbibliotek på lördagen, där en av deckarakademins grundare, Bo Lundin, också berättade om akademin, Aino Trosell och Ulf Durling pratade apropå sina nya novellsamlingar – Min Grav är din: Krimineller II respektive Höstligheter –  om att skriva deckarnoveller, och jag samtalade med Tove Alsterdal – en av årets pristagare som dök upp som en överraskningsgäst.

Läs merIntensiv deckarhelg i Eskilstuna

Share

CrimeGarden recenserar: Block – en deckare ur balans i tiden av Hånberg

En av årets mer originella deckardebutanter är Hånberg, eller Daniel Hånberg Alonso som han egentligen heter, som har skrivit en novellsamling som också går att läsa som roman. Block – en deckare ur balans i tiden består av sex berättelser som fogats samman inom två pärmar, men som också finns publicerade som fristående e-bok-singlar.

Hånberg 2014

Block är en deckare som delvis omfamnar det övernaturliga eller fantastiska. Allt i berättelserna är egentligen realistiskt förutom att detektivgestalten, privatdetektiven Josef Block, är vad författaren kallar metatemporal. Han kan förflytta sig mellan olika tider. Boken utspelar sig i Stockholm och för att lösa sina fall – som ofta inträffat i det förflutna – pendlar Josef mellan olika tider, från sent 1800-tal till idag.

Läs merCrimeGarden recenserar: Block – en deckare ur balans i tiden av Hånberg

Share

Och vinnarna är…

I samband med Deckarakademins höstmöte i Eskilstuna beslutade vi vilka som skulle få 2014 års priser, och det hela avslöjades nu i eftermiddag i samband med ett deckarprogram på Eskilstuna stadsbibliotek. I år delade vi ut tre priser

Till Årets bästa svenska kriminalroman 2014 utsågs Tove Alsterdals Låt mig ta din hand med motiveringen: ”En utstuderad och språkligt nyanserad väv av mysterium och samtidshistoria.” Tove Alsterdal själv dök upp och hon och jag hade ett kort samtal på scenen om hennes författarskap.

Alsterdal 2014

Till Årets bästa till svenska översatta kriminalroman 2014 utses Jørn Lier Horst med romanen Jakthundarna med motiveringen: ”En originellt turnerad roman om en polismans kamp i spänningsfältet mellan katastrof och upprättelse.

Till 2014 års bästa debutant utses Anna Lihammer med romanen Medan mörkret faller med motiveringen: ”En initierad skildring av svensk 1930-talsrasism i kriminallitterär form.”

 

Share