Recenserar Olle Lönnaeus i Sydsvenskan

Idag recenserar jag Olle Lönnaeus nya malmödeckare Jonny Liljas skuld i Sydsvenskan.

Lönnaeus 2014

Share

CrimeGarden recenserar: Slaktmånad av Lars Pettersson

2012 var ett år med ett starkt deckarstartfält från de allra nordligaste delarna av landet. Åsa Larsson fick Svenska deckarakademins pris för bästa svenska deckare för Till offer åt Molok, Tove Alsterdahl nominerades till samma pris för I tystnaden begravd, och Lars Pettersson prisades för bästa deckardebut för Kautokeino, en blodig kniv – som om man ska vara petig utspelar sig huvudsakligen i Norge. Nu kommer uppföljaren till Petterssons hyllade debut, romanen Slaktmånad, och än en gång får vi återse Kautokeino med omnejd.

Pettersson 2014

När en svensk toppolitiker på besök blir skjuten startar en komplicerad polisutredning tillika samarbetsövning med såväl lokala som nationella svenska och norska polisenheter av alla de slag inblandande. Den nyutbildade polisen Ann Berit Bongo vid Reinpolitiet utreder också flera fall där någon dödar renar. Samtidigt utsätts åklagaren Anna Magnusson, som i Petterssons debut återvände till Kautokeino efter många års bortavaro, för upprepade obehagliga hot – det verkar som om någon vill få henne att lämna bygden. Och hennes kusin Aslak Isak plågas av svåra minnen från tiden som soldat i Afghanistan medan det rustas till hans förestående bröllop. Rörigt? Ja, lite, men så småningom klarnar det mesta utan att allt för den skull tvingas ihop till ett sammanhängande fall.

Läs merCrimeGarden recenserar: Slaktmånad av Lars Pettersson

Share

Pusseldeckarprat i Karlskrona 3/11

Den 3 november är jag på Karlskrona stadsbibliotek och pratar om pusseldeckare, hoppas vi ses där om du är i närheten! För detaljer se:

Affisch Karlskrona nov 2014

CIMG3163

Share

CrimeGarden recenserar: Min är hämnden av Varg Gyllander

Trots den enorma popularitet de olika CSI-serierna på TV rönt i Sverige under 2000-talet, har deckare med kriminaltekniskt fokus varit relativt sällsynta blommor i den svenska deckardjungeln under samma period. Elias Palm och Varg Gyllander är de två författare som med störst ambition och framgång försökt ändra på detta genom att skriva romaner med detektivgestalter hämtade från det kriminaltekniska fältet. Palm och Gyllander har dock arbetat efter radikalt olika strategier. Palm har satt rättsläkaren Ella Andersson i huvudrollen, och precis som de amerikanska föregångarna Patricia Cornwell och Kathy Reichs lägger han stor vikt vid att återge och förklara så mycket tekniska detaljer och processer som möjligt.

CIMG3237

Gyllander har däremot gått en närmast motsatt väg genom att ”försvenska” den kriminaltekniska genren och gestalta sina olika kriminaltekniker i princip som traditionella svenska polisromanpoliser, alltmedan han begränsar de tekniska specifikationerna till ett minimum. När jag nu läser den nya Gyllander-deckaren, Min är hämnden, konstaterar jag att de tekniska inslagen faktiskt oftast begränsas till att det sägs att huvudpersonerna arbetar enligt forensisk praxis, något som upprepas frekvent och som för mig känns irriterande svengelskt – även om det är mycket möjligt att ”forensisk” är den formellt korrekta termen även på svenska.

Läs merCrimeGarden recenserar: Min är hämnden av Varg Gyllander

Share

CrimeGarden recenserar: Mellan fyra ögon av Denise Rudberg

Denise Rudberg – nu aktuell med sin fjärde deckare – får ofta kritik för att vara lite för lättviktig och banal som deckarförfattare. Jag kan tycka att det ofta är lite oförskyllt, och jag tror att mycket av kritiken bottnar i Rudbergs förkärlek för romantik och explicita sexscener – något som aldrig stått särskilt högt i deckarkretsar – i kombination med hennes huvudpersoners fäbless för champagnepimplande och lyxpralinsätande. Denna ur deckarförfattarstatussammanhang sett olyckliga kombination förstärks dessutom nu när Rudberg bytt från Norstedts till Forum av omslagets nydesign med författaren själv poserande bland eleganta guldslingor på bästa Liza Marklund-manér.

Rudberg 2014 (1)

Dessutom är det något provocerande dels med att påstå sig ha hittat på en egen genre – elegant crime, som ju egentligen bara är en mix av deckare och chick lit i överklassmiljöer – dels att skriva om just överklassmiljöer där människor ser ner på andra för att de inte har tillräckligt god smak eller tillräckligt fina märken på kläderna. Det sistnämnda är naturligtvis något som förekommer i alla kretsar, men det blir ändå lite extra provocerande när snobberiet backas upp av pengar, anor och privatskolebakgrunder.

Men ser man bortom den glossade ytan har Rudberg skapat intressanta huvudpersoner som är komplexa och kompletterar varandra väl. Konceptet med tre centralgestalter – en klassisk manlig deckarpolis, en äldre kvinnlig åklagarsekreterare, och en yngre manlig överklasspolis – genererar en bra dynamik och är relativt udda i den svenska deckarfloran.

Läs merCrimeGarden recenserar: Mellan fyra ögon av Denise Rudberg

Share

Ny artikel om Arne Dahl

Det finns inte särskilt många renodlade deckartidskrifter, och bland de akademiska tidskrifterna finns det faktiskt bara en, den välrenommerade amerikanska Clues: A Journal of Detection.

10478948_10152191606476957_5341178940601915381_n[1]

Det senaste numret av Clues som finns ute nu är ett specialnummer på temat “The Global Crime Scene”, och där har jag med en artikel. Min artikel heter “Beyond National Allegory: Europeanization in Arne Dahl’s Viskleken” och handlar om hur Dahl tar den svenska deckaren ut i Europa och försöker gestalta ett polisteam som är just europeiskt snarare än nationellt förankrat. Tyvärr är jag osäker på om man kan komma åt artikeln gratis på nätet om man inte går in via ett bibliotek som prenumererar på tidskriften. Länken ovan går till Clues officiella sajt där man kan ladda ner enskilda artiklar mot betalning eller skaffa sig en prenumeration på tidskriften, elektroniskt eller i pappersform. Global Crime Scene-numret innehåller också artiklar om bland andra Stieg Larsson och Agatha Christie.

Share

CrimeGarden recenserar: Rör inte mitt mord! av Lars Forsberg

Humoristiska deckare eller kriminalkomedier tillhör de mer sällsynta blommorna i den svenska deckardjungeln. Dessutom är ju humor något ganska personligt och alla uppskattar inte samma saker. Personligen tillhör Arne Dahls underfundiga och stundom sarkastiska roligheter mina favoriter på området. Debutanten Lars Forsberg kastar sig dock snarare rakt in i buskisträsket. Det är kanske inte riktigt min favoritbiom, men trots det är jag övertygad om att han kommer att bli en av många älskad deckarförfattare just på grund av sin humoristiska ton.

Forsberg 2014

Även om det inte sägs rakt ut talar det mesta för att Rör inte mitt mord! är första delen i en tänkt serie om kriminalkommissarie Torsten ”T-Rex” Rexelius i Erikshamn. Rexelius är en inkompetent klant till polis med en fullständigt skev självbild. Han anser sig vara Sveriges skickligaste mordutredare, guds gåva till polisväsendet och en fantastisk man och människa i allmänhet. Berättandet skapar dock distans till centralgestalten så att läsaren ser Rexelius som den katastrof han är. Lyckas han med någonting så beror det enbart på tur, eller på parhästens, den unge aspiranten Johannes Frosts, snabbtänkthet.

Läs merCrimeGarden recenserar: Rör inte mitt mord! av Lars Forsberg

Share

CrimeGarden recenserar: Den stumma flickan av Hjort och Rosenfeldt

Psykologen Sebastian Bergman tillhör en av mina favoritfigurer i den svenska deckarfloran just nu. Han är en osympatisk sexmissbrukare som ljuger för alla omkring sig och för det mesta egoistiskt tar för sig och trampar runt, utan att ta hänsyn till vem han trampar på. Det är ingen person som man skulle vilja ha något som helst att göra med i verkliga livet.

HjortRosenfeldt 2014

Sebastian Bergman är en detektivgestalt som det är i princip omöjligt att identifiera sig med. Möjligen kan man tycka lite synd om honom någon gång, men han har alltid sig själv att skylla när det går åt skogen. Ändå är han en fängslande gestalt, någon jag gillar att läsa om och följa, kanske just för att det alltid är så klart att det inte kommer att gå honom väl. Det är en kombination av obehag och fascination, och genom de hittills fyra böckerna om honom blir han ständigt allt mer komplex, allteftersom han visar upp sin avskyvärdhet kryddad med enstaka glimtar av mänsklig värme.

Läs merCrimeGarden recenserar: Den stumma flickan av Hjort och Rosenfeldt

Share

Varberg – fiktion och verklighet

Besöker god vänner i Varberg. Promenad i oktobersolen längs stranden upp mot fästningen. Som så ofta befinner jag mig i deckarmiljöer. Det är här kommissarie Leo Colbjörnsen står och blickar ut över havet och söderut mot Subbe fyr i Hans Vennersten och Jan Sigurds Sanningens pris (2011), djupt försjunken i tankar kring sitt fall. Verklighet och fiktion överlappar varandra, lager på lager. Kanske det ligger ett lik bakom stenen – men vi är ju inte ute på hundpromenad, så det borde ju inte vara vi som hittar det. Kan nog lugnt gå vidare utan att spana alltför långt in i buskarna eller titta alltför noga på vad som flyter i strandkanten. Men Colbjörnsen vet att hans mördare måste ha sprungit här längs strandpromenaden efter mordet. Solen värmer på ryggen, då och då en pust av tångdoft från havet, klipporna lyser röda.

CIMG3189

Det är något alldeles speciellt att läsa om platser där man befinner sig, där man befunnit sig, eller dit man ska åka. Fiktionen får liv på ett särskilt sätt, blir en del av det upplevda, av verkligheten, av livet och erfarenheten. Den fördjupar verklighetsupplevelsen med flera bottnar, ytterligare kunskap. Även på den plats man besöker för första gången har man bekanta som man varit där ”tillsammans” med tidigare, som man ätit en kanelbulle med på caféet vid torget, handlat mjölk på Seven Eleven vid stationen, promenerat genom stadsparken och upplevt dimman stiga på morgonen med. Erfarenheterna berikar läsningen, det är lätt att föreställa sig caféet, kvartersbutiken, parken och dimman eftersom man i verkliga livet upplevt sådant förut, om än på andra platser, i andra städer. Och när man verkligen befinner sig på den nya plats man läst om upplever man ofta nästan en känsla av déjà vu, som om man faktiskt varit där förut.

Läs merVarberg – fiktion och verklighet

Share

Zumba, deckarläsning och träningsvärk

Jag har nyligen för första gången i livet börja träna Zumba. Zumba är en dansig träningsform där man i grupp och till musik ska röra armar och ben i takt och på rätt sätt samtidigt som man på något outgrundligt sätt också förväntas rotera på höfterna. Jag är som ni hör inte riktigt där ännu. Men under korta ögonblick får jag ändå en känsla av att jag nog med tiden kommer att kunna knäcka koden, även om det lär dröja. (Nu är det nog några av er som undrar om ni hamnat på fel blogg, men ge inte upp än!) Parallellt med mina tafatta Zumba-försök ägnar jag mig också åt något jag är betydligt bättre på, deckarläsning. Där har jag så att säga redan knäckt koden.

Just nu är det ungefär en månad kvar tills vi i Svenska deckarakademins svenska läsgrupp ska ha kommit fram till vilka fem böcker som ska nomineras till priset för 2014 års bästa svenska deckare. Vilka de fem är kommer sedan att avslöjas på Svenska deckarfestivalen i Sundsvall den 8 november, och den slutliga vinnaren annonseras i Eskilstuna i samband med Svenska deckarbibliotekets 25-årsjubileumsfirande den 22 november. Kontentan är att jag just nu läser för brinnande livet för att hinna tillägna mig och bedöma alla de svenska deckare som – så här års i princip dagligen – trillar ner i brevlådan.

CIMG3127

Till skillnad från när det gäller Zumban har jag inga problem med att följa med i svängarna när det gäller deckarna. Jag kan genrekoderna, känner igen mönstren, har inga problem med takt och tempo, och till och med de lite mer udda referenserna och seriemördarna (läs höftrotationerna) går som ett rinnande vatten. Det här är kunskaper och färdigheter som byggts upp under många års intensivt deckarläsande, kunskaper som deckarläsare ofta har eftersom kärleken till genren bygger på en omfattande och gedigen konsumtion. Deckare är snabblästa, deckarälskare hinner alltså läsa många deckare och därigenom bygger de upp stora genrekunskaper. Jag antar att många av er känner igen er i detta.

Läs merZumba, deckarläsning och träningsvärk

Share