I dagens gästblogg hos Svenska Deckarbiblioteket recenserar jag Anders de la Mottes Vintereld. Bland annat skriver jag att:
Precis som i de tidigare två fristående Skånedeckarna, Slutet på sommaren (2016) och Höstdåd (2017), är Anders de la Mottes skildring av de ensliga skånska miljöerna söder om Hallandsåsen både stämningsfull och välgjord. Kanske spelar det in att de la Motte nu skildrar sina egna uppväxtmiljöer, när han träffsäkert använder sig av stämningar och sinnesförnimmelser som skapar en stark närvarokänsla. Både Laura som gestalt och inte minst den förfallna stugbyn vid sjön i norra Skåne tror jag att jag kommer att minnas länge.
Hela recensionen kan ni läsa här.
