Recenserar Jens Lapidus Top Dogg hos Svenska Deckarbiblioteket

Idag recenserar jag Jens Lapidus Top Dogg, den avslutande delen i serien om advokaten Emelie Jansson och den före detta gangstern Teddy Maksumic på Svenska Deckarbibliotekets blogg. Bland annat skriver jag att ”En av de saker jag uppskattar mycket hos Lapidus är språket, så även denna gång. Han skriver på ett modernt språk där stilnivåer och influenser blandas på ett så väl medvetet som meningsfullt sätt”. Läs hela recensionen här.

Share

Krimfestivalen i Oslo 3-5 mars 2016

Idag börjar Krimfestivalen i Oslo. Det är en förlagsarrangerad deckarfestival, huvudsakligen med fokus på de norska deckarförfattarna, men även med en hel del svenska inslag och några enstaka från andra länder också. Årets programmet ser fantastiskt spännande ut! Jag kommer tyvärr inte att vara på plats, men när jag var och föreläste i Oslo förra veckan passade jag åtminstone på att plocka på min festivaltidningen KRIM-magasinet.

CIMG4718

I magasinet kan man läsa presentationer av deckarförfattare och av nya deckare – när det gäller de svenska författarna naturligtvis om de böcker som nyligen översatts till norska. Till festivalen kommer från Sverige 

Läs mer

Share

Crime Garden recenserar: Vip-rummet av Jens Lapidus

Med sin Stockholm Noir-trilogi (2006–2011) etablerade sig Jens Lapidus som något av det mest nyskapande och intressanta i den svenska deckarfloran. Genom att införa nya Stockholmsmiljöer och perspektiv, ett annorlunda språk och originella huvudpersoner förnyade han den samhällskritiska svenska deckaren på ett välkommet sätt. Vi fick se ett Stockholm där den verkliga makten inte alls ligger i de offentliga makthavarnas händer, utan där allt istället kontrolleras av de kriminella nätverk som styr under den officiella, polerade ytan.

CIMG3445

Med Vip-rummet inleder Lapidus en ny serie – eller åtminstone kan man anta att romanen kommer att få uppföljare. Precis som författarens tidigare deckare är den nya boken väldigt karaktärsdriven, och denna gång har han skapat gestalter som är ännu lättare för läsaren att identifiera sig med. Kanske beror det på att det rör sig om färre huvudpersoner, eller så har Lapidus nu helt enkelt överträffat sig själv när det gäller att skapa fängslande och intressanta karaktärer.

Läs mer

Share

Deckarförfattare med invandrarbakgrund?

Häromdagen fick jag en förfrågan från Anne Grydehøj, deckarforskare vid University of Kent i England. Hon skulle skriva en artikel om deckarförfattare med invandrarbakgrund och undrade om jag kände till några sådana i den svenska eller övriga nordiska deckarfloran. Det pinsamma var att jag faktiskt inte kunde komma på något enda namn bland de etablerade deckarförfattarna… Det är klart att exempelvis Theodor Kallifatides har skrivit ett par böcker som kan betraktas som deckare, men bland de mer renodlade deckarförfattarna var det svårare.

Förstoringsglas_med_blod

Jag är säker på att det måste finnas exempel, men min okunskap bekräftade Annes tes att de var få i de nordiska länderna, medan man i exempelvis Frankrike hade gott om deckarförfattare med annan bakgrund än den helfranska. Däremot har vi en hel del svenska författare med vad man skulle kunna kalla ”utvandrarbakgrund”, svenska deckarförfattare som bor utomlands, på heltid eller periodvis, som Henning Mankell, Liza Marklund och Kjell Eriksson, bara för att nämna några.

Men migration, etnicitet, nationell identitet och transnationell brottslighet har varit – och är – viktiga teman i svenska (och nordiska) deckare, inte minst under de senaste tjugofem åren. Och när det gäller de svenska detektivgestalterna har de idag en allt mer mångfacetterad bakgrund. Det senare gäller hos de flesta författare, från Arne Dahls Jorge Chavez och Arto Söderstedt, till Camilla Läckbergs Paula Morales.

Läs mer

Share