CrimeGarden recenserar: Dust av Patricia Cornwell

När jag är ute och reser och de böcker jag har med mig tar slut finns det några författare jag brukar söka mig till i flygplatsshopparna eller på den engelskspråkiga deckarhyllan i någon lokal bokhandel. En av dessa är amerikanska Patricia Cornwell, som jag följt sedan jag började intressera mig för förhållandet mellan vetenskap och deckare, men som jag, om jag ska vara ärlig, idag nog främst läser för att jag trivs tillsammans med hennes huvudpersoner. Cornwells Scarpetta-serie är ganska ojämn i kvaliteten, men som med alla serier man väl fastnat i bryr man sig om hur det går för karaktärerna – även om den enskilda boken kan ha sina brister.

CIMG3460

Dust (2013) är den tjugoandra delen i Cornwells serie med rättsläkaren Kay Scarpetta och hennes vänner i centrum. Boken finns ännu inte på svenska, men dyker säkert upp i översättning snart. Tjugoförsta delen i serien, The Bone Bed (2012), kommer ut på svenska nu till våren med titeln Grön död, och på engelska finns redan tjugotredje delen, Flesh and Blood (2014) ute.

Läs merCrimeGarden recenserar: Dust av Patricia Cornwell

Share

CrimeGarden recenserar: Min är hämnden av Varg Gyllander

Trots den enorma popularitet de olika CSI-serierna på TV rönt i Sverige under 2000-talet, har deckare med kriminaltekniskt fokus varit relativt sällsynta blommor i den svenska deckardjungeln under samma period. Elias Palm och Varg Gyllander är de två författare som med störst ambition och framgång försökt ändra på detta genom att skriva romaner med detektivgestalter hämtade från det kriminaltekniska fältet. Palm och Gyllander har dock arbetat efter radikalt olika strategier. Palm har satt rättsläkaren Ella Andersson i huvudrollen, och precis som de amerikanska föregångarna Patricia Cornwell och Kathy Reichs lägger han stor vikt vid att återge och förklara så mycket tekniska detaljer och processer som möjligt.

CIMG3237

Gyllander har däremot gått en närmast motsatt väg genom att ”försvenska” den kriminaltekniska genren och gestalta sina olika kriminaltekniker i princip som traditionella svenska polisromanpoliser, alltmedan han begränsar de tekniska specifikationerna till ett minimum. När jag nu läser den nya Gyllander-deckaren, Min är hämnden, konstaterar jag att de tekniska inslagen faktiskt oftast begränsas till att det sägs att huvudpersonerna arbetar enligt forensisk praxis, något som upprepas frekvent och som för mig känns irriterande svengelskt – även om det är mycket möjligt att ”forensisk” är den formellt korrekta termen även på svenska.

Läs merCrimeGarden recenserar: Min är hämnden av Varg Gyllander

Share