CrimeGarden recenserar Koka björn av Mikael Niemi

Mikael Niemi tillhör inte de etablerade deckarförfattarna, men Koka Björn inte är hans första försök i genren. Redan i Mannen som dog som en lax (2006) prövade han deckarens genreelement och strukturer. Likt det mesta som kommer från Niemi är Koka björn en fascinerande och läsvärd roman, men som deckare är den inte riktigt lika imponerande.

Niemis nya bok är en historisk deckare som utspelar sig i den lilla bruksorten Kengis, i Norrbotten 1852. Där bor prosten Lars Levi Læstadius med sin familj och den skygge samepojken Jussi, som prosten mer eller mindre adopterat, är hans ständige följeslagare. En bondpiga försvinner från en gård i trakten, och prosten och Jussi finner henne sänkt i en myr. Polisen hävdar att hon blivit dödad av en slagbjörn, men våra hjältar ser bevis för något annat, och när sedan ytterligare en piga blir överfallen – och polisen vidhåller sin björnteori – börjar de misstänka att det finns en seriemördare i trakten.

Läs mer

Share

CrimeGarden recenserar Den första lagen av Stefan Christiernin

I raden av bra deckardebutanter 2017 får man inte missa Stefan Christernin, som skrivit en intressant thriller som utspelar sig i Göteborg med omnejd.

Maria Wilkensen återvänder till Göteborg med sin åttaårige son Alex. Bakom sig lämnar hon USA och ett internationellt toppjobb där hon arbetat som projektledare för byggprojekt och liknande i konflikthärdar och krigszoner över hela världen. Med i bagaget finns så väl militärträning som en forskarkarriär.

Läs mer

Share

CrimeGarden recenserar Tiggaren av Sofie Sarenbrant

Sofie Sarenbrant är en författare som inte nöjer sig med att som så många svenska deckarförfattare låta varje del i sin deckarserie följa samma mall. Istället varierar och utforskar hon deckarformen, vilket gör att varje bok bjuder på nya överraskningar och möjligheter. Så också Tiggaren.

CIMG4796

Tiggaren, som är femte delen i serien om Stockholmspolisen Emma Sköld, inleds med Emmas begravning. Som ni säkert minns mördades hon på sjukhuset i slutet av förra boken, Avdelning 73. Efter en hel bok med en huvudperson som ligger i en sjukhussäng inleds således uppföljaren med en död huvudperson, en ny ”begränsning” för Sarenbrant att utforska. Det innebär också att Emmas kollegor nu har inte mindre än två polismord att utreda, och när någon börjar avrätta tiggare i Stockholm misstänker man att man dessutom fått en seriemördare på halsen. Och snart står det klart för läsaren att förövarna står att finna på väldigt nära håll…

Läs mer

Share

Recensioner av Carolina Neuraths Fartblinda och Buthler och Öhrlunds Motvind

En av 2016 års första svenska deckare, Fartblinda, ”en deckare nästan helt utan mord, blod och våld”, är skriven av debutanten Carolina Neurath. Jag har recenserat den för GotaMedia och recensionen är bland annat publicerad i Smålandsposten i torsdags (11 februari), där ni kan läsa den här.

CIMG4709

I Smålandsposten 27 januari kan ni även se vad jag tycker om Buthler och Öhrlunds senaste bok om seriemördaren Christopher Silfverbielke, Motvind, den recensionen hittar ni här. Bland annat skriver jag att ”nästan hela texten består av oemotsagd misogyn och rasistisk smörja och entusiastiska skildringar av en oändlig rad av närmast identiska sexuella övergrepp”.

CIMG4707

Share

CrimeGarden recenserar Dominodöden av Jonas Moström

Jonas Moström, som framförallt gjort sig känd som Sundsvalls skildrare inom deckargenren, påbörjade förra året en ny serie där första delen, Himlen är alltid högre, utspelade sig i och kring Stockholm och Uppsala. Med Dominodöden knyter han ihop de två serierna och återigen är det Sundsvall som är spelplanen för Moströms mördare.

CIMG4426

Den nya seriens huvudperson, psykiatrikern Nathalie Svensson, och hennes kollegor i den nationella gärningsmannaprofilgruppen skickas till Sundsvall där en läkare hittats mördad och ytterligare en försvunnit. De två incidenterna förbinds av att de två männen försvunnit från samma sjukhuskulvert och av att dominobrickor hittats i båda fallen.

Läs mer

Share

CrimeGarden recenserar Den nionde graven av Stefan Ahnhem

En av förra årets bästa svenska deckardebutanter var Stefan Ahnhem, en av de många manusförfattare (från film och tv) som på senare år gett sig på att skriva deckare även i bokform. Debuten Offer utan ansikte var en spännande seriemördarthriller som utspelade sig huvudsakligen i Helsingborgstrakten. Den här gången möter vi åter polisen Fabian Risk, och får gå tillbaka i tiden lite och följa de händelser som föregick hans flytt till Helsingborg.

CIMG4139

Att inte börja med den kronologiskt första delen i en serie är relativt ovanligt, det mest kända svenska exemplet på det är väl Liza Marklund som debuterade med Sprängaren och sedan återvände till Annika Bengtzons första tid som journalist på Kvällspressen i Studio sex och ytterligare två böcker som kronologiskt föregår Sprängaren. Man kunde ju tänka sig att

Läs mer

Share

CrimeGarden recenserar Sort død av danska Lotte Petri

Ännu har inte 2015 års deckare börjat droppa in i min brevlåda, så några ytterligare recensioner av böcker från 2014 hinns med innan det är dags att påbörja det nya året på allvar. En av mina nya deckarbekantskaper från 2014 är danska Lotte Petri, vars Sort død kom ut på danska i mars. Det är Petris tredje deckare. För den första, Den 5. plage (2009) nominerades hon till Danske Banks Debutantpris. Det är en intressant och välskrivande författare vi har att göra med, men tyvärr finns inga av hennes deckare översatta till svenska ännu.

CIMG3468

I Sort død har ett antal läkare inom olika områden som gått utbildningen tillsammans en återträff på ett forskningsinstitut beläget i anslutning till Rigshospitalet i Köpenhamn. Efter festen hittas en av deltagarna mördad i källaren, där mörka och ensliga kulvertar förbinder institutet och sjukhuset. Mordmetoden är smart uttänkt och jag har åtminstone inte stött på den tidigare. Senare hittas en hemlös man mördad under mystiska omständigheter, omständigheter som visar sig identiska med ett mord som skett samtidigt utanför Moskva. De döda männen är dessutom båda smittade med ett modifierat pestvirus, och snart inträffar ytterligare dödsfall.

Läs mer

Share

CrimeGarden recenserar: Dust av Patricia Cornwell

När jag är ute och reser och de böcker jag har med mig tar slut finns det några författare jag brukar söka mig till i flygplatsshopparna eller på den engelskspråkiga deckarhyllan i någon lokal bokhandel. En av dessa är amerikanska Patricia Cornwell, som jag följt sedan jag började intressera mig för förhållandet mellan vetenskap och deckare, men som jag, om jag ska vara ärlig, idag nog främst läser för att jag trivs tillsammans med hennes huvudpersoner. Cornwells Scarpetta-serie är ganska ojämn i kvaliteten, men som med alla serier man väl fastnat i bryr man sig om hur det går för karaktärerna – även om den enskilda boken kan ha sina brister.

CIMG3460

Dust (2013) är den tjugoandra delen i Cornwells serie med rättsläkaren Kay Scarpetta och hennes vänner i centrum. Boken finns ännu inte på svenska, men dyker säkert upp i översättning snart. Tjugoförsta delen i serien, The Bone Bed (2012), kommer ut på svenska nu till våren med titeln Grön död, och på engelska finns redan tjugotredje delen, Flesh and Blood (2014) ute.

Läs mer

Share

CrimeGarden recenserar: Lejontämjaren av Camilla Läckberg

Jag brukar ofta gnälla på att många svenska deckarförfattare – Camilla Läckberg bland dem – är alltför fokuserade på att hylla kärnfamiljen, föräldraskapet och de traditionella könsrollerna. Även om det på senare år också dykt upp författare som för fram alternativa detektivgestalter och perspektiv ligger traditionens norm fortfarande som en blöt filt över mycket av dagens svenska kriminallitteratur. Lejontämjaren, nionde delen i Läckbergs Fjällbackaserie om författaren Erika Falck och polisen Patrik Hedström bekräftar detta, samtidigt som familjecentreringen denna gång också fyller en funktion utöver att bara konservera traditionella könsmönster.

Läckberg 2014

Lejontämjaren handlar framför allt om dysfunktionella familjerelationer och de katastrofala konsekvenser sådana kan få. Kan föräldrar faktiskt kan vara kapabla att skada sina egna barn? Och hur långt de kan vara beredda att gå för att skydda sina barn?

Läs mer

Share

CrimeGarden recenserar: Jordstorm av Mons Kallentoft

Jag får erkänna att trots att jag alltid tyckt rätt bra om Kallentofts Linköpingsdeckare – och gillade förra boken i serien, Vindsjälar (2013) – blev jag inledingsvis lite trött på hans berättarstil och på Malin Fors när jag gav mig in i Jordstorm. Detta gick dock snart över. Lyckliga deckargestalter är sällan särskilt intressanta i längden, och även om man knappast kan beskylla Malin Fors för att vara lycklig i någon av böckerna, råkar hon värre ut än vanligt denna gång. Och snart är jag fast, tempot ökar och då gillar jag plötsligt så väl stilen som Malin Fors igen.

Kallentoft 2014

I förra boken tyckte jag att de samhällskritiska inslagen – som rörde frågan om vinster i välfärden – gestaltades väl mycket genom pekande med hela handen. Den här gången har Kallentoft varit betydligt mer nyanserad i diskussionerna kring aktuella ämnen, nu rasism och extremism. Dessa ämnen har också stått i centrum hos flera av hans kollegor bland de svenska deckarförfattarna detta ”super-valår” – Cilla och Rolf Börjlind och Christoffer Carlsson bland dem.

Läs mer

Share