DIN GUIDE I DECKARDJUNGELN
Den 1 november har jag varit egenföretagare och drivit CrimeGarden i ett åt (websidan startade jag lite tidigare än företaget). Det har varit ett fantastiskt roligt år som inneburit massor av jobb och spännande möten med nya människor. Efter att ha varit på universitetet i så många år är det en ny upplevelse att hela tiden få direkt feedback på det jag gör, och det gör att jag känner att jag också växt och utvecklats väldigt mycket under det gångna året.
Dagens utsikt från mitt arbetsrum.
I morgon, tisdagen den 27 oktober 12.00, föreläser jag om “Det nordiska deckarundret” på Simrishamns bibliotek. Det är fri entré, men man ska föranmäla sig till biblioteket och då också ange om man vill ha en lunchbaguette (kostar 40 kr). Mer information hittar ni här. Hoppas vi ses i Simrishamn!
Det är ju inte bara i Sverige som intresset är stort för svenska (och nordiska) deckare, och även om mina flesta uppdrag handlar om att besöka svenska bibliotek, mässor, festivaler och andra sammanhang, reser jag även utanför landets gränser då och då. Förra veckan var jag på deckarkonferens i Aalborg i Danmark och bokmässa i Åbo i Finland, och nu i morgon ska jag till Riga, i Lettland, för att föreläsa om nordiska deckare på en internationell filmfestival och vid University of Latvia.
Anna Marit Waade hälsar oss välkomna till konferensen i Aalborg.
I Aalborg handlade det framförallt om TV-serier. I takt med att Nordic Noir blivit ett koncept internationellt har begreppet vidgats och allt mer kommit att inkludera även film och TV-serier, och inte minst alla de nordiska kriminalserierna på TV. På det området är det danskarna som varit – och fortfarande är – helt överlägsna när det gäller att producera originalserier, medan svenskarna varit bra på att filmatisera deckarserier i bokform och/eller att skapa TV-serier som bygger på deckargestalter ur bokserier. I Aalborg handlade det dock inte bara om nordisk TV, utan det var ganska blandat. Den gemensamma tråden var att man samlat forskare från olika internationella forskargrupper där det fanns många nordiska forskare med och som sysslade med TV-serier. Den mest långväga gästen var nog Sue Turnbull från Australien, som tidigare också skrivit en hel del om deckare i bokform, men som nu sysslar med TV-deckare. Och så var jag inbjuden för att prata om de nordiska deckarna i bokform. De serier det talades mest om var den nya danska Nordskov och den walesiska Hinterland.
Fin mix av gammalt och nytt i Aalborg
I Åbo var det bokmässa, och på mässan hade man en särskild dag som hade deckartema. Jag var inbjuden av det Finska Deckarsällskapet som höll i programmet, och jag höll en föreläsning och svenska deckare och ett estradsamtal tillsammans med ett antal svenska deckarförfattare; Stefan Ahnhem, Håkan Nesser, Anna Lihammer och Kristina Ohlsson. På förmiddagen intervjuades jag också i Svenska Ambassadens monter (ni kan se intervjun här), och på kvällen träffade jag Finska Deckarsällskapet. Det blev en lång men väldigt rolig dag med massor av deckarprat.
Jag föreläser om svenska deckare på Åbo bokmässa.
I samtal om Sverigebilden i svenska deckare med Kristina Ohlsson, Stefan Ahnhem, Anna Lihammer och Håkan Nesser.
Program i Svenska Ambassadens monter.
Med Leena Korsumäki, Finska Deckarsällskapets ordförande, i deckarsällskapets monter.
Utanför Åbo bokmässa.
I fredags hann jag också sticka emellan med ett besök i Malmö, där jag pratade om den svenska deckarhistorien och trender i dagens svenska deckare för synskadades förening. Det blev en trevlig tillställning med en ovanligt engagerad och aktiv publik som läst väldigt mycket deckare i ljudbokens form.
Och nu i morgon bär det alltså av till Riga, dit jag bjudits in av Nordiska ministerrådets lokala kontor. Efter att ha fått besöka både Vilnius och Tallinn i våras, även det i NM:s regi, ska det bli jättespännande att nu få se Riga. Där pågår det den här veckan en internationell filmfestival, och det är i anslutning till den jag ska föreläsa om Nordic Noir. Dessutom ska jag gästföreläsa på University of Latvia för deras svenskstuderande studenter, så det blir fullt program!
Jag förstår att några av er har saknat nya deckarrecensioner här på sidan på sistone, jag har läst en hel del men varit upptagen med annat och inte hunnit skriva så mycket, men det kommer, snart – jag lovar!
För er deckarfantaster som gillar just serieformen, när man kan följa samma huvudpersoner genom många böcker, och som dessutom fascineras av vad det är som gör att just serier funkar så bra och att man fastnar i dem – och vill veta mer om det – har det precis kommit en ny bok. Antologin Serial Crime Fiction: Dying for More (Palgrave 2015, red. J. Anderson, C. Miranda och B. Pezzotti) innehåller kapitel skrivna av ett antal deckarforskare från hela världen. Det handlar bland annat om vad det egentligen är som håller samman en serie, olika sätt som serier utvecklas på, och hur olika serier inspirerat varandra. Författare som tas upp är exempelvis James Ellroy, Dorothy L. Sayers, Sara Paretsky, George Pelecanos, David Peace, Andrea Camilleri och Sir Arthur Conan Doyle.
Själv har jag skrivit ett kapitel i boken som handlar om Liza Marklunds Annika Bengtzon-serie, ”From Conflicted Mother to Lone Avenger: Transformations of the Woman Journalist in Liza Marklund’s Crime Series”. Kapitlet består av vad man skulle kunna kalla en karaktärsbiografi, där jag följer Annika Bengtzon och hennes utveckling genom serien (tyvärr bara fram till Du gamla, du fria, 2011, pressläggningstiden på akademiska böcker är extremt lång ibland, och de sista två böckerna i serien hade inte kommit ut än när jag skrev texten). Dels tittar jag på Bengtzons professionella utveckling som journalist, dels följer jag hennes privata utveckling och hur hon pendlar fram och tillbaka mellan olika roller.
PS1. Marklunds senaste bok, den sista i Annika Bengtzon-serien, Järnblod (2015), recenserade jag nyligen här på sidan.
PS2. Tyvärr är boken Serial Crime Fiction som så många akademiska böcker alldeles för dyr, men be ditt lokala bibliotek köpa in den så kan du låna den där.
Ni har väl inte missat att Svenska deckarfestivalen i Sundsvall nu släppt sitt program för årets festival som hålls 2-6 november? Jag kommer att vara där onsdag till fredag och jobba som moderator, dels för ett antal deckarseminarier, dels för två stora författarkvällar. Och så kommer jag å Svenska deckarakademins vägnar som vanligt avslöja vilka som är nominerade till akademins årliga priser för bästa svenska deckare och bästa till svenska översatta deckare. Det är som alltid en fantastisk lineup med deckarförfattare som medverkar i festivalen. Nytt för i år är att även ett antal internationella författare kommer dit. Hela programmet hittar ni här. Hoppas vi ses i Sundsvall!
Min första tanke när beskedet att Henning Mankell avlidit kom igår var att det innebar slutet på en era. Inte för att hans död på något sätt skulle innebära slutet för den svenska deckarens utveckling och framgångar. Men den manifesterade ändå, åtminstone för mig, att den svenska deckartraditionen på något sätt gått vidare. Man skulle kunna säga att Mankell under de senaste kvartsseklet varit den svenska deckarens motsvarighet till Astrid Lindgren – folkkär, nyskapande, med stark integritet, ständigt uppmärksammande samhällets orättvisor, med uppmärksamheten riktad framåt men samtidigt präglad av en nostalgi för ett Sverige som inte längre finns. Och på samma sätt som Lindgrens död bekräftade att nu var 1900-talet verkligen över, var det något som avslutades i och med Mankells frånfälle.
På ett sätt skedde det ju redan tidigare, när Mankell i Den orolige mannen (2009) sa farväl till Wallandergestalten, betonade att han med sina nationella perspektiv hörde hemma i det förflutna och att det var dags att gå vidare med nya detektivgestalter, bättre lämpade att hantera den nya transnationella brottsligheten och den globaliserade världen.
