I går, söndagen den 18 januari, fanns en stor artikel i Sydsvenska Dagbladet av Filip Yifter-Svensson om att skriva baksidestexter till böcker. Framgångsrika förläggare som bland andra Ann-Marie Skarp och Stephen Farran-Lee hade intervjuats om hur de ser på konsten att åstadkomma bra baksidestexter och vad som karakteriserar sådana.
Stephen Farran-Lee jämför baksidestexten med en ingress till en tidningsartikel: den ska vara originell och väcka intresse. Däremot tyckte han inte att den ska vara ett innehållsreferat och inte innehålla värderande omdömen – man ska alltså inte skriva läsaren på näsan att de ska tycka att boken är spännande eller fantastisk. Farran-Lee konstaterar också att baksidestexter är väldigt styrda av vilken genre den aktuella boken tillhör:
”En deckare säljer du inte genom att vara översmart. Man kan säga så här: Att skriva baksidestext till en deckare är som att skriva en ingress i en kvällstidning. Att skriva baksidestext till en litterär roman är som att skriva en ingress i en morgontidning.” (Stephen Farran-Lee)
Det är lite olyckligt formulerat då han får deckarläsare att framstå som mindre intelligenta varelser som inte kan läsa dagstidningar utan bara kvällstidningar – vilket som vi alla vet är en grov underskattning. Samtidigt har Farran-Lee naturligtvis rätt också. Baksidestexten till en deckare måste få potentiella läsare att känna att boken är spännande, och då är det bra att locka med mord, mystik och dramatik på klassiskt kvällstidningsmanér.
Personligen läser jag aldrig baksidestexten är jag tar mig an en ny deckare. Den enkla anledningen till det är att jag vill ge mig in i berättelsen så förutsättningslöst som möjligt för att se hur själva texten leder mig och förhoppningsvis överraskar mig. Att läsa baksidan först skulle ge en massa förkunskaper om handlingen och vad som ska hända som jag inte vill ha (av samma anledning läser jag aldrig deckarrecensioner innan jag själv hunnit läsa boken i fråga). För mig kommer baksidestexten till användning först när jag skriver om en bok – antingen när jag vill dubbelkolla hur någon av karaktärernas namn stavas eller när jag behöver fräscha upp minnet av handlingen i en bok jag läst för länge sedan.
När jag skriver söker jag också ofta information på Internet om de böcker jag inte har framför mig eller i den egna bokhyllan. Då blir det tydligt i vilken enorm utsträckning baksidestexterna kopieras och sprids på nätet. Oftast innehåller närmare 90 % av de träffar man får när man söker en viss bok bara duplikat av baksidestexten – oavsett om man hamnar på förlagssidor, försäljningsställen, bloggar eller författarnas egna hemsidor. Har man tur hittar man ändå någon eller några tidningsrecensioner som också publicerats på nätet – eller någon enstaka bloggrecension – där man kan hitta ytterligare tankar kring och information om boken i fråga, men det är inte alltid, särskilt om författaren inte tillhör de största namnen.
Det jag söker när jag googlar en bok jag för tillfället inte har på mitt fysiska skrivbord är för det mesta rena fakta: Vad heter huvudpersonerna? Var utspelar sig boken? Vad har detektivgestalterna för yrken? Det är alltså sådana uppgifter jag skulle önska att alla baksidestexter innehöll. Sen förstår jag naturligtvis att baksidestexter inte framförallt är till för att erbjuda fakta, utan för att locka läsare att läsa, och kanske framförallt köpa, boken i fråga. Att som jag betrakta baksidestexten främst som en faktaruta till stöd för minnet, och som något som följer efter läsningen av själva romantexten, går naturligtvis tvärs emot det primära syftet med ”genren” baksidestext. Det hindrar dock inte att jag önskar att alla deckares baksidestexter skulle innehålla detektivgestalternas fullständiga namn och yrken och berätta om var handlingen utspelar sig…
Ps. Karl Berglund vid Uppsala universitet forskar om deckarnas ”kringmaterial” (eller paratexter som det heter på litteraturvetarspråk) – om allt från omslagsbilder till baksidestexter. Han skulle säkert kunna säga betydligt mer om hur baksidestexterna till dagens svenska deckare faktiskt ser ut och vad de innehåller.
