David Lagercrantz – CrimeGarden

CrimeGarden recenserar Mannen som sökte sin skugga av David Lagercrantz

2 oktober, 2017 av Kerstin

Det vore tjatigt att än en gång upprepa alla jämförelser med Stieg Larssons trilogi som gjordes när David Lagercrantz första Millenniumbok kom ut härom året (jag recenserade den utförligt här). Då var det naturligtvis oundvikligt och fullständigt självklart att jämföra, men trots att Lagercrantz är en så kallad ”continuation writer” är det orättvist att fortsätta att bedöma honom främst genom jämförelse med ”originalet”.

Lagercrantz andra Millenniumbok, Mannen som sökte sin skugga, inleds med att Lisbeth Salander sitter i fängelse och där ser hon sig nödgad att försvara en ung kvinna från Bangladesh, Faria Kazi, som trakasseras av ett gäng starkare kvinnor. Samtidigt får Salander ytterligare ledtrådar till sin barndom, och när hon ber Mikael Blomkvist nysta lite i dessa visar de sig involvera så väl en hemlig organisation för genetisk forskning som ett musikaliskt underbarn med en hög ställning inom finanssektorn.

Läs mer

Fransk intervju apropå nya Millennium-boken

15 september, 2017 av Kerstin

Härom veckan blev jag intervjuad av Camille-Marie Bas-Wohlert för den franska nyhetsbyrån AFP med anledning av publiceringen av David Lagercrantz andra Millennium-bok, Mannen som sökte sin skugga. Intervjun resulterade i en artikel som har publicerats i flera franska tidningar, och ni som läser franska kan läsa den bland annat här. Intervjun gjordes innan boken kom ut, men nu har jag äntligen fått den, så planen är att läsa och återkomma med en recension här snart. Till dess får ni hålla tillgodo med att läsa vad jag skrev om Lagercrantz första Millennium-bok, Det som inte dödar oss, för två år sedan, här.

Trevlig helg!

CrimeGarden recenserar Det som inte dödar oss av David Lagercrantz

7 september, 2015 av Kerstin

Nu har jag äntligen hunnit läsa den också. Den fjärde Millenniumboken. David Lagercrantz uppföljare till Stieg Larssons Millenniumtrilogi. Och först ska det fastslås: Den här är en bra deckare. Sen är det omöjligt att läsa och bedöma Det som inte dödar oss helt på egna meriter, utan att jämföra med Larssons böcker, och det ger naturligtvis upphov till en massa kritik som annars till stora delar aldrig hade varit aktuell.

Vi har alla läst Larssons trilogi och har våra uppfattningar om den och dess gestalter. Vad än Lagercrantz skulle ha åstadkommit hade det brutit mot en del av dessa uppfattningar, han hade aldrig kunnat åstadkomma en bok som på alla plan ”kändes” som om Larsson skrivit den. Och det är naturligtvis inte heller poängen med att skriva en uppföljare i det här fallet. Det är inte som när en serie olika författare som i tur och ordning dolde sig bakom pseudonymen Carolyn Keene skrev Kitty-böckerna. Då var poängen att det skulle uppfattas som om samma skribent låg bakom alla böcker i serien. Det är det inte i fallet med Millenniumböckerna.

Läs mer

Nu är den här

27 augusti, 2015 av Kerstin

Nu är den här. Årets mest omtalade svenska deckare. Ett unikum när det gäller marknadsföring av böcker. Det sägs att den kommer ut samtidigt i tjugofem länder idag. På olika språk. Miljontals exemplar. Uppföljaren. Den ”fjärde delen” i Stieg Larssons Millenniumtrilogi, författad av David Lagercrantz.

Min första reaktion när jag fick höra att det skulle skrivas en fortsättning på Larssons trilogi var att det hela kändes fruktansvärt smutsigt. Det var så uppenbart ett sätt att tjäna pengar på något som egentligen tillhörde någon annan, att utnyttja en möjlighet där det moraliskt riktiga hade varit att låta bli. Att förlaget och arvingarna valde att göra det kändes fullständigt fel. Samtidigt – som präglad av en mellanstadielärare, den legendariske Arne Törnered, som ständigt upplyste oss av att orsaken bakom allt som sker i världen är att någon tjänar pengar på det – var jag inte alls förvånad.

Och att Lagercrantz tackade ja till det hela är väl inte så mycket att säga om. Hade inte han gjort det så hade uppdraget ändå bara gått till någon annan. Och en sådan chans till världsomfattande berömmelse kommer aldrig igen. Dessutom är Lagercrantz förutsättningar att göra ett bra jobb med boken på alla plan förmodligen bättre än någon annan jag kan komma på. Nu återstår då bara att läsa boken också. Förväntningar? Ja, ganska höga faktiskt. Äntligen ska vi få reda på vad som hände med Lisbeth Salanders syster. Det utgår jag i alla fall ifrån. Annars har Lagercrantz faktiskt misslyckats. Och kommer han kunna leka med deckargenren på rätt sätt? Just det var en av de saker jag gillade allra mest hos Larsson, något som bottnade i hans stora kärlek till genren. Jag återkommer med en recension av Det som inte dödar oss så snart jag hinner.