debutant – Sida 4 – CrimeGarden

CrimeGarden recenserar: Strandsittaren av Anna Ihrén

21 januari, 2015 av Kerstin

2015 års första deckardebutant är Anna Ihrén, som har åstadkommit en ganska klassisk polisroman som utspelar sig på Smögen på Västkusten. I centrum står den tjänstledige Göteborgspolisen Dennis Wilhelmson – som hyrt in sig i en gammal fiskebåt i sin ungdoms sommarparadis Smögen, för att komma över att hans sambo lämnat honom – och polisaspiranten Sandra Haraldsson som tjänstgör hos den lokala polisen och där gör allt för att visa framfötterna.

När Dennis barndomsvän försvinner och en av vännens kollegor hittas mördad i hamnbassängen, får Dennis dock avbryta sin tjänstledighet och ersätta Smögens polischef som plötsligt tvingats ta föräldraledigt. Tillsammans med Sandra ger han sig i kast med att lösa de två fallen där barndomsvänner och bekanta dyker upp överallt.

Läs mer

CrimeGarden recenserar: Döden kvittar det lika av Anne-Marie Schjetlein

4 december, 2014 av Kerstin

Det finns som tidigare sagt många bra svenska deckardebutanter i år, och det har blivit dags att recensera ännu en. Anne-Marie Schjetlein debuterar med thrillern Döden kvittar det lika som utspelas i Halmstad och de lokala igenkänningspunkterna är många.

(Fortfarande långt borta från den vanliga CrimeGarden-trädgården.) Schjetlein är själv sjuksköterska och skildrar initierat de sjukhusmiljöer där romanen till stor del utspelar sig, och de vårdande miljöerna – på en gång offentliga och privata – fungerar väl som bakgrund till en berättelse som framförallt handlar om ensamhet och om behovet av relationer och närhet till andra människor. Till en början blir det dock nästan väl mycket sjukhusrutiner och vårdaspekter, men efterhand som handlingen kommer igång på allvar smälter det in i bakgrunden.

Läs mer

CrimeGarden recenserar: Block – en deckare ur balans i tiden av Hånberg

9 december, 201424 november, 2014 av Kerstin

En av årets mer originella deckardebutanter är Hånberg, eller Daniel Hånberg Alonso som han egentligen heter, som har skrivit en novellsamling som också går att läsa som roman. Block – en deckare ur balans i tiden består av sex berättelser som fogats samman inom två pärmar, men som också finns publicerade som fristående e-bok-singlar.

Block är en deckare som delvis omfamnar det övernaturliga eller fantastiska. Allt i berättelserna är egentligen realistiskt förutom att detektivgestalten, privatdetektiven Josef Block, är vad författaren kallar metatemporal. Han kan förflytta sig mellan olika tider. Boken utspelar sig i Stockholm och för att lösa sina fall – som ofta inträffat i det förflutna – pendlar Josef mellan olika tider, från sent 1800-tal till idag.

Läs mer

CrimeGarden recenserar: Stöld av babian av Anna Karolina

3 november, 2014 av Kerstin

Anna Karolina – egentligen Anna Karolina Larsson – en av årets många deckardebutanter, har hakat på trenden med en polis som balanserar på gränsen till den undre världen i huvudrollen, något som närmast verkar vara regel snarare än undantag när man ser till nya polisromaner. Amanda Pallers syster tog livet av sig några år tidigare efter att hon blivit våldtagen och Amanda har sedan utbildat sig till polis i syfte att få insikt i varför systerns våldtäktsutredning lades ner och vad systern egentligen råkade ut för.

Amanda har fått anställning vid polisen i Stockholm, och för att ta reda på vad som hänt systern etablerar hon nära kontakt dels med Magnus Blomberg, polisen som la ner våldtäktsutredningen, dels Adnan Nasimi, en narkotikalangare som systern haft ett förhållande med. Hon avslöjar dock inte sin agenda för någon av dem. Utöver Amanda får läsaren även följa de två männen. Magnus som kämpar med sig själv, sitt humör, sin svartsjuka och sina ambitioner som polis. Adnan som precis kommit ut ur fängelset och har enorma skulder till maffian, ett problem som blir allt mer akut att lösa när hans familj hotas. När det dessutom blir äkta känslor inblandade blir det hela riktigt komplicerat.

Läs mer

CrimeGarden recenserar: Straffa och låta dö av Mats Ohlsson

29 oktober, 2014 av Kerstin

Det är många bra debutanter som gett sig in i den svenska deckardjungeln i år. En som jag precis läst är journalisten Mats Olsson, som bland annat verkat i Expressen. Han har tidigare gett ut en vanlig roman för närmare tjugo år sedan, De ensamma pojkarna (1995), men Straffa och låta dö är hans första försök i deckargenren.

Även om titeln kan låta som en anspelning på filmen Live and Let Die (1973), finns det ingen som helst James Bond-glamour över Straffa och låta dö. Istället är det mesta i Ohlssons roman antingen lite småsjaskigt eller ganska helylle. Maten är för det mesta rejäl husmanskost, gärna tillagad på den skånska landsbygden, alternativt danska fläsksvålar eller snabbmat. Miljöerna innefattar mycket skånsk leråker och hem med porslinsfigurer och broderade kuddar, men också lite sjaviga barer och gator med slitna prostituerade i Malmö, Köpenhamn och New York förekommer. Sexskildringarna handlar egentligen mindre om sex än om spanking – som inte skildras särskilt sexigt och ofta inte heller ens för de inblandade egentligen har sexuella syften. Ja, trots att smiskandet är så centralt i Olssons roman är det svårt att ta huvudpersonens smiskfetisch riktigt på allvar.

Läs mer

CrimeGarden recenserar: Rör inte mitt mord! av Lars Forsberg

9 oktober, 2014 av Kerstin

Humoristiska deckare eller kriminalkomedier tillhör de mer sällsynta blommorna i den svenska deckardjungeln. Dessutom är ju humor något ganska personligt och alla uppskattar inte samma saker. Personligen tillhör Arne Dahls underfundiga och stundom sarkastiska roligheter mina favoriter på området. Debutanten Lars Forsberg kastar sig dock snarare rakt in i buskisträsket. Det är kanske inte riktigt min favoritbiom, men trots det är jag övertygad om att han kommer att bli en av många älskad deckarförfattare just på grund av sin humoristiska ton.

Även om det inte sägs rakt ut talar det mesta för att Rör inte mitt mord! är första delen i en tänkt serie om kriminalkommissarie Torsten ”T-Rex” Rexelius i Erikshamn. Rexelius är en inkompetent klant till polis med en fullständigt skev självbild. Han anser sig vara Sveriges skickligaste mordutredare, guds gåva till polisväsendet och en fantastisk man och människa i allmänhet. Berättandet skapar dock distans till centralgestalten så att läsaren ser Rexelius som den katastrof han är. Lyckas han med någonting så beror det enbart på tur, eller på parhästens, den unge aspiranten Johannes Frosts, snabbtänkthet.

Läs mer