Det har hittills kommit många nya spännande deckardebutanter i år, Mannen som försvann är en av dem.
Om boken skriver jag bland annat att: “I baksidestexten kan man läsa att Tony Fischier skriver i Sjöwall-Wahlöös och Ed McBains anda, men den politiska och samhällskritiska udd som karakteriserar föregångarna saknas. Det gör inte boken sämre, men förväntningarna uppfylls inte.”
Hela min kortrecension för Gota Media kan ni läsa exempelvis i Barometern, här.
I helgen har Svenska Deckarakademin hållit sitt höstmöte i anslutning till Svenska Deckarbiblioteket i Eskilstuna. Vid mötet har man utsett årets deckarpristagare, och priserna tillkännagavs i samband med ett välbesökt deckarprogram på biblioteket på söndagen då Deckarveckan på biblioteket avslutades.
Priset för Årets bästa svenska deckare 2019 går till Camilla Grebe för Skuggjägarenmed motiveringen: “Elegant komponerad polisroman med kvinnohistoriskt perspektiv.”
Priset för Årets bästa till svenska översatta deckare 2019 (dvs. den bästa utländska deckare som översatts till svenska under året) går till australiensiska Jane Harper för En förlorad man (The Lost Man, övers. Klara Lindell), med motiveringen: “Dödligt kammarspel kring familjehemligheter i Australiens outback.”
Övriga nominerade i den kategorin var SA Lelchucks Rädda mig från farliga män (övers. Anders Tengner), Manda Scotts Förrädare (A Treachery of Spies, övers. Kjell Waltman), Jo SpainsFörlåt oss våra synder (With Our Blessing, övers. Hanna Williamsson), och Sarah Vaughans Efter skandalen (Anatommy of a Scandal, övers. Molle Kanmert Sjölander).
Deckarakademin belönar även Malin Thunberg Schunke för Bästa deckardebut 2019 för boken Ett högre syfte, med motiveringen: “Internationell thriller som förnyar temat med den oskyldigt misstänkte.”
Jag fungerade som vanligt som moderator för akademins offentliga framträdande på söndagseftermiddagen, och fick även hålla ett roligt scensamtal med Camilla Grebe som fanns på plats för att ta emot sitt diplom. Ni som finns på Facebook kan se delar av det offentliga framträdandet på Eskilstuna Stadsbiblioteks Facebooksida, de filmade bland annat presentationerna av alla de nominerade böckerna och de ligger uppe där.
Svenska Deckarakademin har hållit sitt höstmöte i Eskilstuna i helgen och då bland annat utsett årets pristagare. I samband med ett offentligt framträdande vid Eskilstuna Stadsbibliotek nu på eftermiddagen avslöjade akademin vilka som tilldelas 2018 års deckarpriser.
Priset för ”Bästa svenska deckare 2018” går till Silvervägen av Stina Jackson, med motiveringen: ”Mörkt och hypnotiskt om marginella existenser i ett stämningsfullt Norrland.” (Du kan läsa mer om vinnarboken här, där jag presenterar den tillsammans med några andra av årets bästa deckardebutanter).
I dagens gästblogg hos Svenska Deckarbiblioteket skriver jag om årets bästa svenska deckardebutanter. De fem debuter jag särskilt fastnat för i år är Philip Birks Kyldygnet, Louise Boije af Gennäs Blodlokan, Anki Edvinssons Lust att döda, Stina Jacksons Silvervägenoch Johan Ripås Skuggmakten. Min gästblogg om dessa finns att läsa här.
Bland deckardebutanterna från förra året som jag inte hunnit skriva om tidigare återfinns Norrköpingssonen och lokalpolitikern Klas Corbelius som åstadkommit en romantisk politisk thriller med Stockholm som huvudsaklig spelplats.
I Fredsdrottningen möter vi den socialdemokratiska riksdagspolitikern Juliana Johansson från Norrköping som kämpar för att avskaffa den svenska vapenexporten. Men alla är inte på hennes linje och när en av hennes kontakter blir mördad blir allt på blodigt allvar. Mot bakgrund av politiska intriger och den arabiska vårens oroligheter i Bahrein driver Juliana sin politik vidare, samtidigt som hon blir kär i polisen Veronica som arbetar med utredningen.
En av vårens nya deckardebutanter är Anki Edvinsson, som skiljer sig från majoriteten av svenska deckarförfattare genom att låta sin bok Lust att döda utspela sig i norra Sverige, närmare bestämt i Umeå. Och det är en debut som lovar gott inför framtiden.
Det är fredagskväll på en av Umeås mer trendiga restauranger, människor är glada att arbetsveckan är över, stämningen är hög. Sara är där med sina kollegor från sjukhuset för att fira att en av dem blivit befordrad. Då öppnar plötsligt någon eld och skjuter vilt i lokalen. Efteråt är den chockade Sara en av få överlevande. Umeå är i chock.
Ofta blir det inte så bra när etablerade mainstreamförfattare bestämmer sig för att ge sig in i deckargenren. De missar gärna den lilla detaljen att en deckare ska vara spännande och ha ett tydligt driv i berättandet. Och de brukar dessutom krångla till språket alltför mycket, så att det tar fokus från handlingsförloppet. Louise Boije af Gennäs gör dock inga av dessa misstag, utan hennes debutdeckare utgör en riktigt bra start på det svenska deckaråret.
Den ensamma Sara är efter att ha gjort lumpen och tagit sin universitetsexamen i statsvetenskap redo att börja livet på riktigt, men allting tar tvärstopp när hon råkar ut för ett överfall och hennes pappa dör i en mystisk brand. När det värsta har lagt sig lämnar hon till sist ändå uppväxtens Örebro och flyttar till Stockholm. Men där blir inget riktigt som hon tänkt sig. Caféjobbet i förorten har långa arbetsdagar och boendet hon lyckats ordna visar sig vara en mardröm. Men en dag dyker en vacker kvinna upp på caféet, och plötsligt jobbar Sara på en fin PR-firma och har en bästa vän hon delar lägenhet med på Östermalm. Samtidigt börjar allt konstigare saker att inträffa. Håller Sara på att bli galen eller är det någon som är ute efter henne?
Polisen Tom Elfverson i Malmö har det inte så roligt. På jobbet där han tidigare alltid trivts håller han på att konkurreras ut av en odräglig streber. Dessutom hittas Toms missbrukande syster död i sin lägenhet under tvetydiga omständigheter. Strebern får leda utredningen medan Tom beordras ta semester. För att få veta mer om systern utan att störa utredningen för mycket beger Tom sig till Sveg i Härjedalen, där de båda växte upp. Vad hände egentligen systern i barndomen och vem är det som är far till hennes dotter?
Monika Grönlund deckardebuterar med en polisroman, efter att tidigare skrivit bland annat en självbiografisk roman, och hon lyckas fint med att använda sig av den nya genren i Vargen kommer (2017), även om berättelsen också har några logiska luckor.
Deckaren, och boken över huvud taget, tar sig idag allt fler former och uttryck. I Novellix anda satsar Markus Tullberg nu på att skriva och ge ut vad han kallar ”Mordmysterier i fickformat” på ett nystartat litet Lundaförlag, Mirum. Det rör sig om klassiska pusseldeckare i litet format (10×15 cm, ca. 100 sidor) till ett facilt pris.
Den första boken i serien, Himmelsmord (2017), kretsar liksom de planerade kommande tre, kring polisen Valter Green som löser mysterier under 1900-talets första decennier. Tullberg drar denna gång pusseldeckarens avgränsade miljö och begränsade antal misstänkta till sin spets när han låter morden ske i en zeppelinare på väg att korsa Atlanten 1913. När liket av resans kvinnliga journalist en morgon upptäcks dolt i salongens flygel, får Valter Green, som bjudits med på zeppelinarens jungfrutur av en gammal vän, något att bita i. Och att befinna sig instängd i en farkost över Atlanten tillsammans med en mördare är naturligtvis ingen dans på rosor för någon.
Jag har fortfarande några deckare kvar från 2017 som jag åtagit mig att skriva om, innan det på allvar blir dags att ta itu med årets nya deckare. Ett av dessa fjolårsalster är Nio dagar till Uksáhkká av Nicklas von Matérn. Författaren har tidigare gett ut en novellsamling där några av novellerna hade deckarinslag, så han är ingen egentlig nybörjare i genren, även om den nya boken måste betecknas som hans debutdeckare.
Tre ungdomars miljöengagemang spårar ur fullständigt, allt medan gruppen krackelerar inifrån. En entomolog upplever allt konstigare saker på museet där hon arbetar och en konstintresserad polis försöker bringa klarhet i det som sker. Handlingen innehåller en mix av fanatisk miljöaktivism, idealism som utnyttjas av cyniska krafter, samisk mytologi, psykisk ohälsa och eskalerande våld. Inte minst skildringen av de idealistiska miljöaktivisterna som tar till drastiska medel för sin sak och som blir cyniskt utnyttjade, samtidigt som deras inbördes relationer är rejält komplicerade, är intressant. Tempot växlar mellan fartfylld och dramatisk action och betydligt långsammare partier. Mer dialog hade kunnat skapa lite mer dynamik i de senare.