CrimeGarden recenserar Hvidt snit av danska Lotte Petri

I januari recenserade jag danska Lotte Petris Sort død från 2014 här på sidan (i den förra recensionen finns också lite mer info om författarskapet), och nu i mars kom uppföljaren – Hvidt snit – ut i Danmark. Och precis som föregångaren är Hvidt snit en alldeles utmärk vetenskapsthriller som man helst sträckläser. Även denna gång är det forskaren och läkaren Selma Eliassen som står i centrum. Den här gången lyser dock hennes väninna Lisa med sin frånvaro, och istället har rättsläkaren Lone Olsen och polisen Ian Buchanan fått större roller.

CIMG4312

En varg hittas död i ett danskt naturreservat och när den undersöks visar den sig ha ben från en människa i magen. Snart hittar man också ett skelett av en man i närheten. I samma veva dör en man på ett högsäkerhetsfängelse för psykiskt sjuka våldsverkare. Undersökningen av skelettet och den döde brottslingens kropp uppvisar dock i båda fallen en underlighet på kraniet. Det ser ut som om båda de döda lobotomerats innan de dog – något om verkar underligt eftersom det är ett ingrepp man slutade använda sig av i Danmark i början av 1980-talet. Sedan dyker ytterligare likheter upp, och då man fastställer att den första mannen mördats för närmare trettio år sedan står det klart att man har att göra med en mördare som varit verksam väldigt länge.

Läs mer

Share

Vilka mordmetoder kan modern kriminalteknik inspirera till?

Frågan uttrycktes aldrig i ord, men det var nog många som tänkte den när ett drygt tjugotal svenska deckarförfattare – och jag – samlades på NFC (tidigare SKL) i Linköping i går för en halvdags studiebesök, specialordnat för deckarförfattare.

CIMG4044

Ovan: NFC:s experter tillsammans med deckarförfattarna och jag (bilden är tagen av NFC:s fotograf).

Efter att i många år särskilt intresserat mig för hur naturvetenskap används i deckare och vilka funktioner vetenskapen har i genren, kunde jag inte kunnat motstå frestelsen att få vara med på detta när jag nu fick chansen. Och det var många funderingar som snurrade i huvudet på tåget på väg mot Linköping på torsdagsmorgonen.

Läs mer

Share

Krimimessen i Horsens dag 1

Tillbaka på hotellrummet efter en intensiv förstadag på Krimimessen i Horsens, fylld av intryck, tankar och idéer.

CIMG3635

Utöver att jag själv föreläst om deckarnas förhållande till naturvetenskapen har jag bland annat träffat en massa intressanta deckarförfattare och deckarexperter från Danmark, Norge och Sverige; hört nordiska deckarprisvinnare tala om deckarprisernas betydelse; hört

Läs mer

Share

CrimeGarden laddar för Krimimessen i Horsens!

I helgen, 21-22/3, är det dags för den årliga danska deckarmässan Krimimessen i Horsens. Tänk er bokmässan i Göteborg fast mindre och bara om deckare – och dessutom hållen i ett gammalt fängelse. Kan knappast bli mycket bättre! I år kommer jag att medverka under båda dagarna och ge två föreläsningar och dessutom delta i ett estradsamtal om min bok Swedish Crime Fiction: The Making of Nordic Noir som kom förra året (bara 129 kr på Adlibris om ni missat den). Ska bli väldigt roligt!

logo 3 krimimessen horsens stor hvid baggrund

Just nu jobbar jag med förberedelserna, och de här veckorna är överhuvud taget en väldigt intensiv jobbperiod för mig med många framträdanden i olika sammanhang, extremt kul men också stressigt. Dessutom håller jag på att ta körkort, vilket också är en tidsslukare av rang. Därav har det inte blivit så många recensioner som vanligt – men var lugna, det kommer, jag har ändå hunnit läsa en del på kvällarna.

Mina framträdanden i Horsens i helgen är följande:

Läs mer

Share

CrimeGarden recenserar Sort død av danska Lotte Petri

Ännu har inte 2015 års deckare börjat droppa in i min brevlåda, så några ytterligare recensioner av böcker från 2014 hinns med innan det är dags att påbörja det nya året på allvar. En av mina nya deckarbekantskaper från 2014 är danska Lotte Petri, vars Sort død kom ut på danska i mars. Det är Petris tredje deckare. För den första, Den 5. plage (2009) nominerades hon till Danske Banks Debutantpris. Det är en intressant och välskrivande författare vi har att göra med, men tyvärr finns inga av hennes deckare översatta till svenska ännu.

CIMG3468

I Sort død har ett antal läkare inom olika områden som gått utbildningen tillsammans en återträff på ett forskningsinstitut beläget i anslutning till Rigshospitalet i Köpenhamn. Efter festen hittas en av deltagarna mördad i källaren, där mörka och ensliga kulvertar förbinder institutet och sjukhuset. Mordmetoden är smart uttänkt och jag har åtminstone inte stött på den tidigare. Senare hittas en hemlös man mördad under mystiska omständigheter, omständigheter som visar sig identiska med ett mord som skett samtidigt utanför Moskva. De döda männen är dessutom båda smittade med ett modifierat pestvirus, och snart inträffar ytterligare dödsfall.

Läs mer

Share

CrimeGarden recenserar: Dust av Patricia Cornwell

När jag är ute och reser och de böcker jag har med mig tar slut finns det några författare jag brukar söka mig till i flygplatsshopparna eller på den engelskspråkiga deckarhyllan i någon lokal bokhandel. En av dessa är amerikanska Patricia Cornwell, som jag följt sedan jag började intressera mig för förhållandet mellan vetenskap och deckare, men som jag, om jag ska vara ärlig, idag nog främst läser för att jag trivs tillsammans med hennes huvudpersoner. Cornwells Scarpetta-serie är ganska ojämn i kvaliteten, men som med alla serier man väl fastnat i bryr man sig om hur det går för karaktärerna – även om den enskilda boken kan ha sina brister.

CIMG3460

Dust (2013) är den tjugoandra delen i Cornwells serie med rättsläkaren Kay Scarpetta och hennes vänner i centrum. Boken finns ännu inte på svenska, men dyker säkert upp i översättning snart. Tjugoförsta delen i serien, The Bone Bed (2012), kommer ut på svenska nu till våren med titeln Grön död, och på engelska finns redan tjugotredje delen, Flesh and Blood (2014) ute.

Läs mer

Share

CrimeGarden recenserar: Tungmetall av Ina Haller

Det är otroligt många svenska deckare som idag kommer ut på småförlag eller ges ut på eget förlag – det mest framgångsrika exemplet på det senare är ju Emilie Schepps debut från förra året. Jag har inte räknat efter exakt, men av alla svenska deckare som kommer ut utgör dessa omkring 30 %. När det gäller deckaröversättningar är det ovanligare att egenförläggare/småförlag satsar på att ge ut sådana. Förmodligen beror det på att stora, etablerade utländska deckarnamn är alltför eftertraktade och att det är svårt att få ekonomi i något annat – ger man ut sin egenskrivna svenska deckare krävs inte samma idealistiska engagemang, där får man ju direkt tillfredsställelse genom att få se sin egen bok i tryck.

CIMG3444

(Japp, fortfarande ingen normal trädgård, och dåligt ljus, därav suddig bild.) En som går mot strömmen i det här avseendet är översättaren Britt-Marie Ek som på det egna förlaget Bokmärket B nu tänker satsa på att ge ut översättningar från tyskan. Först ut är Ina Hallers debutdeckare, miljöthrillern Tungmetall (orig. Schwermetall, 2012).

Läs mer

Share

CrimeGarden recenserar: Min är hämnden av Varg Gyllander

Trots den enorma popularitet de olika CSI-serierna på TV rönt i Sverige under 2000-talet, har deckare med kriminaltekniskt fokus varit relativt sällsynta blommor i den svenska deckardjungeln under samma period. Elias Palm och Varg Gyllander är de två författare som med störst ambition och framgång försökt ändra på detta genom att skriva romaner med detektivgestalter hämtade från det kriminaltekniska fältet. Palm och Gyllander har dock arbetat efter radikalt olika strategier. Palm har satt rättsläkaren Ella Andersson i huvudrollen, och precis som de amerikanska föregångarna Patricia Cornwell och Kathy Reichs lägger han stor vikt vid att återge och förklara så mycket tekniska detaljer och processer som möjligt.

CIMG3237

Gyllander har däremot gått en närmast motsatt väg genom att ”försvenska” den kriminaltekniska genren och gestalta sina olika kriminaltekniker i princip som traditionella svenska polisromanpoliser, alltmedan han begränsar de tekniska specifikationerna till ett minimum. När jag nu läser den nya Gyllander-deckaren, Min är hämnden, konstaterar jag att de tekniska inslagen faktiskt oftast begränsas till att det sägs att huvudpersonerna arbetar enligt forensisk praxis, något som upprepas frekvent och som för mig känns irriterande svengelskt – även om det är mycket möjligt att ”forensisk” är den formellt korrekta termen även på svenska.

Läs mer

Share