Så många svenska deckarförfattare har under de senaste decennierna använt andra världskriget som bakgrund till deckarintriger. Ofta har ett av berättelsens handlingsplan utspelat sig under kriget, medan den huvudsakliga historien utspelat sig i nutid. Renodlade historiska deckare har däremot varit relativt ovanliga, även om de senaste åren bjudit på åtminstone några sådana exempel – av bland andra Anna Lihammer, Lennart Brohed och J.G.N. Bergfors.
Lars Anderssons debutdeckare är dock renodlat historisk och utspelar sig i Karlstad med omnejd under de sista krigsåren, 1944–45. En polis från Stockholm, Leonard Ringer, skickas till Värmland för att utreda mordet på en ung kvinna, men finner snart att inget är så enkelt som det först verkar, och utredandet går trögt. Andersson skapar en bred och komplex bild av ett krigspräglat landsortssverige som är fyllt av norska och baltiska flyktingar och där relationen till Norge står i fokus. Romanens Sverigebild frammanas till stor del med hjälp av huvudpersonens tidningsläsning, där allt från annonsering till lokal- och världsnyheter omtalas.
