CrimeGarden recenserar Litapåmig av Anders Roslund

När vi nu för tionde gången möter polisen Ewert Grens har de senaste åren satt sina spår, på ett huvudsakligen positivt sätt. Grens tillit till andra människor har ökat, han är inte längre den ensamvarg han så länge varit. Han har en bästa vän som är en tolvårig pojke, och för första gången sedan hustruns död är han förälskad på riktigt och fullt beredd att ta språnget in i en ny relation. Men verkligheten sätter naturligtvis käppar i hjulet och inget förblir frid och fröjd.

Litapåmig handlar om trafficking, prostitution och organhandel. Den kriminella organisation Grens tampades med redan i Roslund och Hellströms Box 21 visar sig ha levt vidare i högsta välmåga i det fördolda under årens som gått. De importerar fortfarande kvinnor från Baltikum för att driva lägenhetsbordeller i Stockholms finare kvarter, och för dem är unga kvinnor en handelsvara med kort bäst-före-datum.

Roslund har alltid varit en mästare på att berätta om de stora sammanhangen när det gäller samtidens kriminalitet, så även denna gång. Det är en välunderbyggd och skrämmande bild som målas upp av den cyniska människohandeln som bedrivs i Sverige idag, där girighet och skapar komplexa affärsmodeller där människor endast värderas utifrån hur mycket inkomster de kan inbringa – levande eller döda.

När Grens kommer alltför nära och råkar illa ut är det än en gång dags för infiltratören Piet Hoffman att rycka ut. Den här gången gör han det inte motvilligt som tidigare, utan vänskapen mellan Grens och Hoffmanns familj har vuxit sig så stark att han nu istället är den pådrivande för att rädda vännen och sätta fast storskurkarna – men kanske är det redan för sent…

Det här är den sjätte boken där Grens och Hoffman agerar omaka radarpar, och det är definitivt en av de starkaste. Själv skulle jag nog värdera Tre minuter, boken om kokainhandeln, allra högst, men Litapåmig står definitivt inte långt efter. Roslund är en mästare inte bara på research, han håller också spänningen uppe på ett sätt få andra svenska deckarförfattare behärskar, ofta med hjälp av tidsfrister på liv och död, men också på så många andra komplexa sätt.

När man talar om svenska deckare talas det ibland lite föraktfullt om ”journalistprosa”, något som främst stammar ur ett behov av att från mer finlitterärt håll markera att någon vidare ”fin” litteratur kan de populära deckarna som säljer så bra åtminstone inte göra anspråk på att vara. Att skriva på ett klart och direkt språk är dock ett kvalitetskriterium inom just denna genre, där språket aldrig får bli så litterärt komplicerat att det skymmer eller bromsar intrigen. Den optimala deckarspråkliga nivån är dock något Roslund behärskar till fulländning. Det är en njutning att läsa hans okomplicerade prosa som bidrar till att bygga upp stämningar och driva upp tempot i berättelsen, samtidigt som de finstämda kontrasterna också ges utrymme.

Det enda jag har att anmärka på denna gång är möjligen att jag kunde önska att det dröjt lite längre innan det avslöjades för läsaren vem som egentligen var hjärnan bakom berättelsens kriminella nätverk. Jag förstår dock varför Roslund valde att låta läsaren veta så pass tidigt, då vetskapen bidrar till att öka spänningen på ett annat sätt. Läs boken själv och se om du håller med mig eller inte.

Share

Recension av Christina Eriksons Din vän Forsete

Jag har skrivit en kort recension av Christina Eriksons nya deckare, Din vän Forsete, för Gota Media. Bland annat skriver jag att:

“Mycket fokus ligger på skildringen av hur psykopater agerar för att manipulera omgivningen. Detta är initierat och trovärdigt skildrat, vilket skiljer Erikson från många genrekollegor som använder mördarens barndom som förklaringsmodell.”

Hela recensionen går att läsa exempelvis i Borås Tidning, här.

Share

Recension av Louise Boije af Gennäs Skendöda

Jag har skrivit en kort recension av Skendöda, andra delen i Louise Boije af Gennäs så kallade Motståndstrilogi, för Gota Media. Bland annat skriver jag att:

“Kombinationen av psykologisk thriller och samhällskonspirationer fungerar väl, och skildringen av det gungfly tillvaron blir när man inte kan lita på någon eller någonting skapar en ångestfylld stämning. Temat kretsar kring korruption, ekonomisk och moralisk, och den feministiska vinklingen är mer framträdande än i första delen.”

Hela recensionen går att läsa i bland annat Kristianstadsbladet, här.

Share

Recension av Cilla och Rolf Börjlinds Kallbrand

Jag har recenserat Cilla och Rolf Börjlinds nya deckare, Kallbrand, för Gota Media. Bland annat skriver jag att:

“Bitvis får den thailändska delen av boken mig att tänka på Henrik Tords fina asiatiska thriller-trilogi. Dessa delar präglas också av mer klassisk action, där Tom likt en åldrande Indiana Jones söker efter ”mörkrets hjärta” och under idel strapatser tar sig allt längre in i djungeln i sökandet efter en mytomspunnen flodbåt. Berättelsens Stockholmsdelar är mer präglade av den klassiska polisromanen, som kombineras med ett och annat mer filosofisk t inslag och även med vissa thrillerelement – och inte minst då de två delarna knyts ihop mot slutet blir det rejält med action.”

Hela recensionern går att läsa exempelvis här, i Kristianstadsbladet. Och ni har väl inte missat andra säsongen av den spännande TV-serien Springfloden, där paret Börjlind skrivit såväl förlagan som manuset, som går på SVT1 på söndagskvällarna?

Share

CrimeGarden recenserar Bara du av Ninni Schulman

Bara du skiljer sig genremässigt ganska mycket från Ninni Schulmans tidigare fem polisromaner i Värmlandsmiljö. Den nya boken är en psykologisk thriller som utspelar sig huvudsakligen i Stockholm. Här har också platsen – som förutom storstaden inkluderar en enslig sommarstuga – mindre betydelse, och allt kretsar istället kring relationen mellan de två huvudpersonerna.

När Iris får punktering på väg till ett dop kommer Pål förbi som räddaren i nöden. De faller båda för varandra och efter någon första lite trevande dejt är de oskiljaktiga. Men snart börjar varningssignalerna lysa – åtminstone för läsaren – och det står klart att någon av de två spelar ett dubbelspel. De bådas jagberättelser som skildrar huvudförloppet varvas också med glimtar från en rehabavdelning där Pål befinner sig efter de händelser som skildras, så redan tidigt vet man som läsare att något dramatiskt kommer att hända.

Läs mer

Share

CrimeGarden recenserar Falco av Kallentoft & Karolina

Efter fyra böcker i Herkules-serien tillsammans med Markus Luttemann har Mons Kallentoft nu bytt skrivpartner. Falco är samskriven med Anna Karolina, och den nya duon verkar ha samarbetat minst lika bra som den tidigare. Falco smälter väl in och tidigare fans av serien lär inte bli besvikna.

Polisen Zack Herry befinner sig plötsligt mitt i ett terrorattentat i Stockholms tunnelbana. Han tvingas skjuta terroristen, en ung flicka, men får känslan att hon var ute efter honom personligen. I samma veva hittas en av polisens informanthanterare torterad och mördad. Zack får ta över en okänd informant som infiltrerat verksamheten kring en känd kriminell. Samtidigt förälskar han sig igen och han fortsätter att söka sina biologiska rötter.

Läs mer

Share

CrimeGarden recenserar Fredsdrottningen av Klas Corbelius

Bland deckardebutanterna från förra året som jag inte hunnit skriva om tidigare återfinns Norrköpingssonen och lokalpolitikern Klas Corbelius som åstadkommit en romantisk politisk thriller med Stockholm som huvudsaklig spelplats.

I Fredsdrottningen möter vi den socialdemokratiska riksdagspolitikern Juliana Johansson från Norrköping som kämpar för att avskaffa den svenska vapenexporten. Men alla är inte på hennes linje och när en av hennes kontakter blir mördad blir allt på blodigt allvar. Mot bakgrund av politiska intriger och den arabiska vårens oroligheter i Bahrein driver Juliana sin politik vidare, samtidigt som hon blir kär i polisen Veronica som arbetar med utredningen.

Läs mer

Share

CrimeGarden recenserar Judasvaggan av Caroline Engvall

Efter fjolårets starka deckardebut med Ärren vi bär kommer journalisten Caroline Engvall nu med uppföljaren. Med Judasvaggan etablerar sig Engvall på allvar som ett namn att räkna med bland dagens svenska polisthrillerförfattare.

I Judasvaggan återser vi Engvalls trasiga huvudpersoner från förra boken, den kaxiga journalisten Lovisa Ling och den erfarna polisen Ulrika Stenhammar. När två barn hittas torterade och mördade i Stockholm ger de sig, var och en från sitt håll, in i utredningen. De undersöker båda ett pedofilnätverk med hjälp av sina respektive IT-experter. Samtidigt som de två huvudpersonerna dras till varandra på ett personligt plan håller fallet, på grund av sekretess och yrkesetik, dem isär genom i princip hela boken. Och precis som i förra boken visar sig ondskan finnas närmare än någon kan ana.

Läs mer

Share

CrimeGarden recenserar Blodlokan av Louise Boije af Gennäs

Ofta blir det inte så bra när etablerade mainstreamförfattare bestämmer sig för att ge sig in i deckargenren. De missar gärna den lilla detaljen att en deckare ska vara spännande och ha ett tydligt driv i berättandet. Och de brukar dessutom krångla till språket alltför mycket, så att det tar fokus från handlingsförloppet. Louise Boije af Gennäs gör dock inga av dessa misstag, utan hennes debutdeckare utgör en riktigt bra start på det svenska deckaråret.

Den ensamma Sara är efter att ha gjort lumpen och tagit sin universitetsexamen i statsvetenskap redo att börja livet på riktigt, men allting tar tvärstopp när hon råkar ut för ett överfall och hennes pappa dör i en mystisk brand. När det värsta har lagt sig lämnar hon till sist ändå uppväxtens Örebro och flyttar till Stockholm. Men där blir inget riktigt som hon tänkt sig. Caféjobbet i förorten har långa arbetsdagar och boendet hon lyckats ordna visar sig vara en mardröm. Men en dag dyker en vacker kvinna upp på caféet, och plötsligt jobbar Sara på en fin PR-firma och har en bästa vän hon delar lägenhet med på Östermalm. Samtidigt börjar allt konstigare saker att inträffa. Håller Sara på att bli galen eller är det någon som är ute efter henne?

Läs mer

Share

CrimeGarden recenserar Se till mig som liten är av Dag Öhrlund

Dag Öhrlund har rört sig på den svenska deckarscenen ett bra tag vid det här laget. Ändå är det nog inte alla som alla hittat hans Ewert Truut-serie, som nu hunnit in på tredje eller fjärde vändan, lite beroende på hur man räknar. Och med Se till mig som liten är känns det som författaren hittat fram till ett fungerande koncept för serien.

Det är sommar i Stockholm och Ewert och hans kollega Carolina Herrera blir utkallade för att ta hand om en ung tjej som sitter på en parkbänk och viftar med en pistol. Hon har blivit allvarligt misshandlad och placeras på psyket, men försvinner snart därifrån. I samma veva hittar Ewert sin japanske massör knivmördad i hemmet. Oväntat dyker det upp ett samband mellan de två aparta fallen, och det hela visar sig så småningom handla om en ovanligt obehaglig form av brottslighet.

Läs mer

Share